Målet angående Vänerns reglering. Den 19 juni 1937 meddelade Västerbygdens vattendomstol slutlig dom i målet angående Vänerns reglering. Detta mål hade då varit handlagt vid vattendomstolen i något över 12 år. Kungl. Vattenfallsstyrelsen ingav nämligen den 28 mars 1925 ansökan till vattendomstolen om tillstånd att i huvudsaklig överensstämmelse med framlagt förslag verkställa reglering av vattnets avrinning ur Vänern samt för dylikt ändamål utföra närmare angivna arbeten ävensom vidtaga de övriga åtgärder och anläggningar, som för företagets genomförande kunde finnas lämpliga och erforderliga.
Regleringens huvudändamål är att genomföra en sådan hushållning med vattnet i Vänern, att energiproduktionen i Götaälvsverken skall kunna under samkörning med andra kraftverk utnyttjas på bästa sätt för att utjämna växlingarna i vattenkrafttillgången inom stora delar av Sverige och därmed i möjligaste mån nedbringa behovet av ånggenererad kraft. Då vattentillgången är riklig i andra vattendrag, kommer vattnet således att till stor del innehållas i Vänern för att användas under tider med sämre vattentillgång, vilket särskilt är fallet under vintrarna. Genom vattnets innehållande i Vänern komma stora arealer mark vid denna sjö och vid vattendrag, som rinna till denna (bl. a. Byälvens vattensystem ända upp till Arvika), att skadligt beröras på grund av vattenståndets höjning. Till förhindrande av ökade olägenheter för sjöfarten å Vänern och anslutande farleder hava detaljerade bestämmelser givits angående lågvattenförhållandena. Regleringsbestämmelserna äro vidare utformade så, att när ett visst vattenstånd i Vänern uppnås, regleringsrättshavaren skall vara skyldig tappa 900 m3/s ur sjön. Stiger vattenståndet ändock mer än 30 cm. över nyss avsedda höjd, skall tappningen ökas till 1,000 m3/s. Maximiavrinningen i Göta älv är under naturliga förhållanden cirka 835 m3/s. Redan nu finnes rätt till reglering av vattnet ovanför såväl Trollhättan som Lilla Edet. Häri hava endast viss amindre modifikationer gjorts. Nedanför Lilla Edet kommer emellertid den större vattenmängdens framsläppande att förorsaka skador. Mycket invecklade och detaljerade bestämmelser hava erfordrats till motverkande av ökade olägenheter, som uppstå vid lågvattenmängd i Göta älv genom saltvattens uppträngande i Göta älvs nedersta del, särskilt med avseende å Göteborgs vattenledningsverk.
Den sammanlagda längden av strandlinjen till de av regleringen berörda områdena uppgår till ungefär 4,800 km. Akten i målet innehåller 42,172 sidor, vartill komma cirka 1,500 ej paginerade kartor och ritningar. Domen innehåller 727 trycksidor (stor oktav). Under åren 1932—1936 har ett flertal deldomar meddelats. Parterna i målet hava uppgått till cirka 6,000. Vattendomstolen har hållit 98 sammanträden med partsförhandling.
N. L.