Finlandshjälpen. Sedan red. av SvJT med instämmande av Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund och svenska styrelsen för de Nordiska juristmötena riktat en uppmaning till Sveriges jurister, att de ville öppna sina hem för barn till jurister å orter i Finland vilka måst evakueras (se SvJT 1939 s. 832), har genom red:s förmedling plats beretts åt ett sextiotal barn och åt ett tjugutal mödrar. Red. har även kunnat giva »Centrala Finlandshjälpen», med vilken den samarbetat, anvisning på hem, som varit villiga att mottaga finska barn.

S. S.

    Stadsdomarnas hjälp åt Finlandsbarnen. Under en lång följd av år har ett livligt samarbete varit rådande mellan å ena sidan Magistraternas och Rådhusrätternas i Finland förening och å andra sidan Föreningen Sveriges stadsdomare. 1734 års mäktiga lagverk har visat sig vara en god föreningslänk mellan de båda föreningarna. Vid de årsmöten, som den finska föreningen hållit å skilda platser i Finland under de senaste 15 åren, ha städse en eller flera representanter för de svenska stadsdomarna varit närvarande såsom gäster och det var först i oktober 1939 på grund av de då rådande oroliga förhållandena, som vid den svenska stadsdomarföreningens årsmöte kolleger från Finland helt uteblevo. Många vänskapsband ha knutits vid dessa möten mellan finska och svenska stadsdomare. Senast i augusti 1938 hölls i Mariehamn på Åland ett gemensamt möte med de båda föreningarna därvid, inberäknat damer, bortåt ett 100-tal personer voro tillstädes.
    I slutet av december 1939 riktade ordföranden i den finska stadsdomarföreningen, borgmästaren i Vasa K.G.R. Ahlbäck, en förfrågan till den svenska föreningen huruvida finska stadsdomares familjemedlemmar, närmast barn, särskilt från östra Finlands städer skulle kunna mottagas i Sverige hos svenska stadsdomare för att där erhålla skydd och vård under de oroliga tider, som voro rådande i vårt östra grannland.
    Under hänvisning till det upprop, som i decemberhäftet 1939 blivit infört i SvJT om hjälp till evakuerade finska juristfamiljer, meddelade ordföranden i styrelsen för den svenska stadsdomarföreningen sin finska kollega att åtgärder för att bistå de finska stadsdomarna och deras familjer omedelbart skulle igångsättas.
    I en den 3 januari 1940 dagtecknad cirkulärskrivelse vilken utsändes till borgmästarna i de flesta svenska städer (Karlskrona och Visby såsom särskilt utsatta platser uteslötos) uppfordrade borgmästaren i Gävle Nils Berlin, i egenskap av ordförande i den svenska stadsdomarföreningens styrelse, de svenska stadsdomare, vilka i sina hem vore villiga att mottaga en eller flera flyktingar (kvinnor eller barn) från finska stadsdomares familjer, att insända närmare uppgifter härom.
    På mindre än fjorton dagar hade inkommit och till Finland vidarebefordrats erbjudanden från ett 50-tal svenska stadsdomare att från Finland mottaga 47 barn och 14 mödrar. Förteckning över de svenska stadsdomare, som sålunda förklarat sig villiga öppna sina hem för evakuerade finska stadsdomarfamiljer, har sedermera tillställts Centrala Finlandshjälpen i Stockholm.

N. J. B.