Stängselskyldighet vid järnväg. På sätt framgår av det i SvJT 1943 s. 821 återgivna utdraget av statsrådsprotokollet bemyndigade K. M:t d. 1 okt. 1943 chefen för justitiedepartementet att låta verkställa utredning rörande stängselskyldighet vid järnvägar. Denna utredning, som verkställts av hovrättsrådet Alfred Bexelius (se SvJT 1943 s. 862), har numera slutförts (SOU 1944:35).
    Utredningsmannen föreslår, att genom lag ålägges järnvägarna skyldighet att hålla stängsel utmed banorna till skydd för betande kreatur. Denna skyldighet grundas främst på att det enligt grannelagsrättsliga grundsatser bör åvila järnvägsföretagen såsom ägare till järnvägsfastigheterna att vidtaga erforderliga åtgärder till förekommande av de skador och olägenheter, som för grannarna bliva en följd av järnvägsdriften om banorna icke hållas inhägnade. Till stöd för skyldigheten anföres även att ersättning för dessa skador och olägenheter såsom regel icke utgått vid markförvärven, enär järnvägarna förr nästan alltid höllos inhägnade ur trafiksäkerhetssynpunkt. Då stängsel icke längre anses behövliga ur sistnämnda synpunkt, ha en del av hägnaderna i besparingssyfte nedlagts under de senaste årtiondena.
    Då det nationalekonomiskt är av vikt att järnvägarna ej tvingas att för djurägarnas skyddande mot förluster vidkännas större kostnader än som för detta ändamål äro oundgänligen nödiga, har den föreslagna stängselskyldighetens omfattning begränsats till de fall, där kostnaderna för stängsel icke äro oskäliga i förhållande till den nytta stängslet medför för betesbruket. Nu befintliga stängsel skola dock icke få nedläggas utan medgivande i viss ordning. Om kostnaderna för hållande av stängsel i visst fall prövas oskäliga i förhållande till nyttan därav och stängselskyldighet följaktligen icke föreligger, är fastighetsägaren enligt förslaget berättigad till engångsersättning för olägenheter, som följer av stängslets nedläggande.
    I betänkandet föreslås vidare, att frågor om stängsel- och ersättningsskyldighet skola prövas av ägodelningsrätt i första instans.
 

A. B-s.

 

    Förslag till ändrade bestämmelser om hyra, avbetalningsköp och utmätning m. m. Genom den militära moratorielagstiftningen, som tillkommit under kriget och som senast förnyats genom förordning d. 26 maj 1944 (SvJT 1944 s. 787), ha inkallade beretts anstånd med betalning för hyra och avbetalningsköp samt ökad utmätningsfrihet. Förordningen gäller

tillsvidare och är avsedd att upphävas, när normala förhållanden inträtt. Inom justitiedepartementet har nu upprättats en promemoria med förslag till lagändringar, vilka syfta till att även under normala förhållanden åstadkomma liknande lättnader för gäldenär som råkat i betalningssvårigheter av övergående art. Delvis innebär förslaget ett utvidgande av gäldenärs förmåner i allmänhet.
    Förslaget medför bl. a., att hyra för bostadslägenhet icke behöver betalas för längre tid i förskott än en månad. Avbetalningsgods skall icke kunna återtagas vid köpares betalningsförsummelse, om dröjsmålet föranletts av att denne på grund av sjukdom, arbetslöshet eller annan dylik orsak huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter, med mindre dröjsmålet överstiger sex månader eller säljarens rätt eljest äventyras. Lagen om avbetalningsköp föreslås bli tillämplig på alla avbetalningsköp, oavsett avbetalningsprisets storlek. Beträffande utmätningsfritt minimum föreslås höjning av värdegränserna i 65 § utsökningslagen från nuv. 500 resp. 200 till 1 000 resp. 400 kr. Vidare föreslås att överexekutor, om gäldenären på nyssnämnt sätt råkat i betalningssvårigheter samt borgenärens rätt till betalning icke äventyras, skall äga meddela uppskov med försäljning av utmätt egendom på viss tid, i regel ej längre än sex månader. Överexekutor skall kunna föreskriva villkor för uppskovet, t. ex. att gäldenären gör regelbundna avbetalningar på utmätningsfordringen.

B. Kj.