Årsbok för nordisk rätt. En årsbok för nordisk rätt med ett innehåll på engelska, tyska och franska språken borde åstadkommas snarast möjligt. Norden bildar en juridisk enhet, en egen rättssfär, som tydligt skiljer sig från den romanistiska, den germanistiska och den angloamerikanska rättssfären. Det rättsliga livet i Norden är innehållsrikt, både lagstiftningen och den vetenskapliga produktionen är mycket omfattande och giver sin egen nyans åt rätts- och samhällsutvecklingen i världen. Mycket av det, som sker här på detta område, skulle vara av värde för de andra nationerna att känna till. Och dock är vårt inflytande utåt mycket litet, medan inflytandet utifrån inåt är mycket stort. Enär vi äro i språkligt avseende isolerade, kan vår produktion endast i mycket ringa omfattning tillgodogöras i de andra rättssfärerna. Finland är i detta avseende värst ställt. Den omfattande finskspråkiga juridiska litteraturen kan icke ens i Skandinavien tillgodogöras. Den svenska, norska och danska litteraturen kommer endast till mycket liten användning utanför Norden. En och annan bok på världens stora språk hjälper icke mycket i saken, lika litet de korta referat på stora världsspråk, som man då och då ser i Nordens juridiska produktion. Det är icke rätt gjort av Norden att hålla sig på detta sätt isolerad. Vi hava på dessa områden våra skyldigheter även utåt. När vi gör användning av andra länders juridiska produktion, hava dessa länder rätt att fordra, att vi göra vår produktion användbar även för dem. Så länge som vi icke göra detta, är vår kulturella insats på dessa områden i världskulturen icke i rätt förhållande till den kulturnivå, som vi äga.
Vi alla känna till, att rättslivet i de anglo-amerikanska länderna är någonting helt annat än hos oss i Norden. Även den romanistiska rättssfären med den romerska rätten som utgångspunkt har stora olikheter jämfört med våra förhållanden. Närmast stå oss de germanska länderna, men när man närmare granskar rättsutvecklingens stora drag där och hos oss, så märker man stora karakteristiska olikheter. Vi känna till, huru den rätt, som i urgammal tid kom fram i de muntliga rättssatserna och visade rättsövertygelsen bland folkets breda lager, hade en starkt social prägel och gav rätt även åt den svage. Denna prägel kom fram även i de gamla landskapslagarna såväl i de germanska länderna i Mellan-Europa som hos oss här i Nor-