Ny arvslagstiftning i Finland. 17 kap. ÄB i 1734 års lag har numera upphävts i Finland och ersatts med en ny lag, vars kapitelrubrik lyder: »Om laglott, arvlåtares barn tillkommande understöd och arvlösgörelse.» Avsikten med den nya lagen är att avskaffa den gamla skillnaden mellan landsrätt och stadsrätt. De hittills gällande inskränkningarna i testationsfriheten har bortfallit och som allmän regel gäller, att om arvlåtares bröstarvinge eller adoptivbarn eller avkomling till detta är vid liv, dem som laglott tillkommer hälften av arvlåtarens kvarlåtenskap. Över den andra hälften får han fritt förfoga. Om han icke efterlämnar någon av nämnda arvingar, är hans testamentsfrihet obegränsad. Detta laglottssystem, som berör beräknande och utredning av dödsbos behållning, giltigheten av gåvor som arvlåtare bortgivit i livstiden m. fl. omständigheter, är i huvudsak utformat på samma sätt som i de övriga nordiska länderna.
Utöver laglotten kan bröstarvinge och adoptivbarn i vissa fall erhålla understöd, vilket kan medföra inskränkning i medarvinges arvslott. Detta är även fallet då boet är ringa och efterlevande make av egendom, som icke undandragits giftorätten, uttager nödigt bohag, arbetsredskap o. a. förnäringsdrift nödigt lösöre. Lagens uttryck »arvlösgörelse» avser att göra en till laglott berättigad arvinge arvlös. Detta bör ske i form av testamente och grunden därför angivas. Den som åberopar sig på ett dylikt förordnande bör bevisa denna grund.
De nu vidtagna ändringarna, som hör till arvsrätten, har varit avsedda att ingå i en totalreform av arvs- och testamentsrätten, men man har nöjt sig med denna delreform.
G. F-g.
Förslag till ny lagstiftning om fartygsinteckning i Finland. På initiativ av Comité Maritime International Avdelning Finland tillsatte regeringen i juni 1951 en kommitté med förvaltningsrådet Rudolf Beckman som ordf. för att uppgöra förslag till partiell ändring av bestämmelserna om inteckning i fartyg. Regeringen avlät i oktober 1951 en proposition i ämnet i överensstämmelse med kommitténs förslag. Densamma går ut på att inteckning skall kunna medges i flera fartyg till säkerhet för samma förbindelse. För att emellertid ernå enkelhet och reda skall inteckning ej få för samma fordringsbelopp beviljas i flera fartyg gemensamt med mindre fartygen tillhöra samma ägare. Den föreslagna utvidgningen av inteckningsinstitutet föranleder även komplettering av de i utsökningslagen ingående bestämmelserna om försäljning av fartyg utmätningsvis. Härutinnan bli i princip reglerna om försäljning av utmätt fast egendom tillämpliga.
Riksdagen har d. 21 nov. 1951 godkänt lagförslaget.
R. B-n.