WOLFRAM MÜLLER-FREIENFELS. Ehe und Recht. Tübingen 1962. J. C. B. Mohr (Paul Siebeck). 362 s.

    Professorn vid universitetet i Freiburg WOLFRAM MÜLLER-FREIENFELS torde vara alltför välkänd för svenska jurister för att här behöva en presentation. Han blev jur. dr h. c. vid Stockholms universitet 1960. Om den nu föreliggande boken varslade den föreläsning han i samband med promotionen höll inför universitetets juridiska fakultet över ämnet »Äktenskapet och lagstiftningen» (se SvJT 1962 s. 1). Boken är också tillägnad fakulteten till minne av Stockholmsuniversitetets grundande.
    För den, som känner Wolfram Müller-Freienfels närmare, är det ingen överraskning att finna, att han som forskningsuppgift valt den stora och svårbemästrade frågan om rättsordningens inställning till äktenskapet. Det behövs en Wolfram Müller-Freienfels' intellektuella vitalitet för att icke hesitera inför ett sådant ämnesval. Även andra forskartalanger har här behövts och stått just honom till buds: det finns anledning att bland dessa särskilt framhålla en förmåga till inlevelse och personligt engagement, som dock oavlåtligt är parad med ett utpräglat sinne för realiteter.
    Arbetet har — och annat var ej heller att vänta — blivit mycket uppmärksammat och högt värderat. Bland hittills föreliggande recensioner må nämnas exempelvis de i Law Quarterly Review, Modern Law Review, International and Comparative Law Quarterly, (Deutsche) Juristenzeitung, Monatsschrift für Deutsches Recht och Zeitschrift für evangelisches Kirchenrecht. Det må särskilt hänvisas till den mycket utförliga recensionen i den sistnämnda tidskriften — med förevarande anmälan avses huvudsakligen att fästa den svenske juristens uppmärksamhet på Wolfram Müller-Freienfels' bok.

 

     ⁸ I anslutning till förf:s kritik (s. 190) av rättsfallet SvJT 1950 s. 958 må även NJA 1951 s. 758, 759 uppmärksammas. — Förf:s kritik (s. 69, 218) avrättsfallet SvJT 1947 rf s. 22 kan väl också ifrågasättas. Såvitt referatet utvisar förelåg nämligen icke i målet någon utredning (ej ens utrikesdepartementets utlåtande) som motsade antagandet att adoptionen bleve gällande i Grekland.

    Efter en kortare inledning är arbetet uppdelat i två huvudavsnitt. I det ena beaktas — efter några historiska utblickar — den nutida äktenskapsrätten i sina relationer till bl. a. etiken, sociologin och psykologin. I den andra, betydligt mera omfattande huvuddelen behandlas äktenskapsrättens teori och praxis med redovisning av mycken litteratur och ett stort rättsfallsmaterial. Här skall ej göras någon uppräkning från bokens innehållsförteckning; det må emellertid konstateras, att alla äktenskapsrättsliga frågor av generellt intresse får sitt utrymme och sin ingående behandling och det ej blott de »stora» frågorna om äktenskapets upplöslighet över huvud och om söndring och skuld som skillnadsgrunder utan även mera underordnade spörsmål såsom de om underhållsskyldighet makar emellan och vårdnaden av barn efter äktenskapsskillnad. Att också de mera praktiska problemen är föremål för författarens intresse visar ej minst avsnittet »Diagnose und Therapie kranker Ehen» med underavdelningen »Notwendigkeit einer 'Vermenschlichung' des Eherechts».
    Författaren är uppenbarligen ej beredd att helt avvisa den skepsis, som väl alltid är tillfinnandes beträffande rättsordningens möjligheter att verkligen komma människorna till hjälp i problem, som rör gemenskapen mellan man och kvinna och familjeinstitutionen överhuvud. Men han konstaterar ändå till slut — och det till synes med största tillfredsställelse — att även de dystraste prognoser härvidlag kan tillbakavisas med stöd av äktenskapslagstiftningens nyare landvinningar och det t. o. m. i stater som England och USA, där utanför själva äktenskapsrätten liggande skäl mot en kodifiering ju också varit att övervinna.

Gunvor Wallin