Amerikansk lag, som förbjuder uppmaning till våld, ogiltigförklarad. Under den tid efter första världskriget, då det amerikanska folket levde i skräck för kommunistisk omstörtning (»the red scare») infördes i ett dussintal stater, däribland New York, Californien och Ohio, lagar, som var speciellt riktade mot bolsjeviker, anarkister och andra omstörtande element. Enligt den i sistnämnda stat antagna lagen var det förbjudet att muntligen eller skriftligen »advocate or teach the duty, necessity or propriety of crime, sabotage, violence or unlawful methods or terrorism as a means of accomplishing industrial or political reform». Under hänvisning till det första författningstilläggets garanti för yttrandefriheten har landets högsta domstol nyligen i en enhällig dom förklarat ifrågavarande lag grundlagsstridig.
    Målet (Brandenburg v. Ohio) kom upp i Högsta Domstolen sedan ledaren för Ku Klux Klan i Cincinnati i lägre instans dömts till 1—10 års fängelse och 1 00 000 dollars böter för att ha deltagit i en korsbränningsceremoni och därvid uttalat sig i hotfulla ordalag mot landets ledare samt mot negrer och judar.
    Motsvarande lagar i New York och Californien har ej tillämpats på många år men har under senare tid återupplivats genom att de åberopats i åtal mot ett antal svarta militanter. Frågan om dessa lagars grundlagsenlighet har nyligen anhängiggjorts hos Högsta Domstolen, som dock i en dom år 1927 förklarade den kaliforniska lagen grundlagsenlig.

G. C.-W.

 

Studentoroligheterna i USA. Den senaste tidens delvis mycket svårartade, ofta av färgade eller vänsterradikala studenter iscensatta oroligheter vid Förenta Staternas högre undervisningsanstalter har medfört, att röster i kongressen höjts för en begränsning av de federala anslagen till college och universitet samt till studielån och stipendier. Ett förslag till lag av dylik innebörd har under någon tid behandlats i vederbörande kongressutskott. I ett den 9 juni 1969 avgivet betänkande varnar den av president Johnson i fjol tillsatta National Commission on the Causes and Prevention of Violence bestämt mot att lagstiftningsvägen straffa universiteten eller deras elever för studentoroligheterna, enär »such efforts are likely to spread, not reduce, the difficulty». Även om bara ett fåtal studenter genom t. ex. indragning av stipendier skulle berövas sina studiemöjligheter, kan detta leda till en radikalisering av hela studentkåren, emedan man då kommer att känna sig övertygad om att statsmakterna faktiskt är så inhumana, som de radikala studenterna gör gällande.

 

Beredningen förordar att studenterna ges större inflytande på det akademiska livets olika områden och fördömer samtidigt polisens ofta alltför hårdhänta uppträdande mot studenterna. Av landets drygt sju miljoner college- och universitetsstuderande har det övervägande flertalet varken deltagit i eller haft några som helst sympatier för våldsdåden, säger beredningen vidare och fastslår, att »our colleges and universities cannot perform their vital function in an atmosphere that exalts the struggle for power over the search for truth, the rule of passion over the rule of reason, physical confrontation over rational discourse».
    Beredningen säger sig vara medveten om att det hos den stora allmänheten råder en rätt allvarlig olust för att icke säga irritation i anledning av de ständiga studentbråken och att denna irritation utgör ett starkt incitament till kongressen att reagera. Det ovannämnda lagförslaget var en direkt följd av trycket från allmänna opinionen. Det konstateras vidare att studentupploppen medfört, att flödet av privata donationer till college och universitet avsevärt minskat. Beredningen säger sig överväga behovet av ny lagstiftning för att komma tillrätta med det campus violence», som hindrar så många av landets studenter att utöva sin i konstitutionen garanterade rätt till yttrande- och församlingsfrihet.

G. C.-W.