Holger Wiklund †. Advokaten Holger Wiklund avled den 14 januari 1979. Han var född 1901. Efter avslutade ekonomiska och juridiska studier i Stockholm tog han 1927 anställning på advokatbyrå i Uppsala. 1933—42 drev han egen advokatverksamhet där.
    Domstolarnas och allmänhetens insikt om betydelsen för samhället av tillgången till en kunnig och rättskaffens advokatkår var på den tiden inte vad den sedermera blev. Sakförarverksamhet florerade. Holger Wiklund betecknade den i ett föredrag 1936 som ett inte särdeles rent blad i vår rättskipnings historia och Sveriges Advokatsamfunds arbete för att skapa en auktoriserad advokatkår fångade tidigt hans intresse. Under åren 1936—42 var han ledamot av samfundets styrelse och samtidigt ordförande i styrelsen för dess mellersta avdelning.
    Han kom emellertid att engageras ännu fastare av advokatsamfundet. 1942 tillträdde han befattningen som samfundets sekreterare och chef för dess kansli. Han lämnade därmed sin egen verksamhet. Trots ett erbjudande år 1951 om en plats i Högsta domstolen blev han kvar hos samfundet till sin pensionering 1968, under senare år med titeln generalsekreterare.
    Vid Uppsala universitet var han biträdande lärare under åren 1937—42 och 1942—56 var han lärare i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Stockholm. Hans krafter togs också i anspråk för kommittéuppdrag inom justitiedepartementet. Särskilt under senare år var han en anlitad skiljeman. 1957 promoverades han till juris hedersdoktor.
    Holger Wiklund var inte en advokaternas ombudsman med den arsenal som ombudsmän brukar nyttja. Vad som engagerade honom mest var advokatkårens standard och samfundets anseende. Från avskedsmiddagen i januari 1969 minns jag hur han med känsla särskilt manade dem som skulle fortsätta samfundets arbete att inte förvisa den disciplinära verksamheten eller remissverksamheten till någon mera undanskymd plats.
    Advokatyrket är mångfacetterat och den som varit med ett tag vet att det inte alltid är så lätt att avgöra vad god advokatsed kräver, men den enskilde advokaten måste ändå — i regel ensam och ofta under tidspress — fatta sitt beslut. Med säker hand har Holger Wiklund bearbetat denna materia i det stora och värdefulla arbetet God advokatsed, som utkom 1973.

    Det har inte saknats röster för att samfundet skulle minska sin arbetskrävande insats som remissinstans i lagstiftnings- och rättskipningsfrågor. För Holger Wiklund var det dock en självklarhet att samfundet skulle ställa advokatkårens erfarenhet till förfogande och många betydelsefulla yttranden har flutit ur hans penna. Det sista var 1970 års yttrande över den då föreslagna rättshjälpsreformen.
    För rättsvården och för advokatkåren har den insats han gjorde under sin tid hos advokatsamfundet haft en utomordentlig betydelse. Vid samfundsstyrelsens bord vägde hans mening tungt. Hans intellektuella utrustning, stora kunnande och rakryggade inställning ingav aktning och respekt men han var också en godvän och en kamrat som inte föraktade den sällskapliga samvarons tankeutbyte.
    En förgrundsgestalt inom den svenska advokatkåren har slutat sina dagar. Vi minns honom med tacksamhet.

Bure Malmström