SVANTE BERGSTRÖM. Upphovsrätt till byggnadsverk. Sthlm 1980. Föreningen Sveriges Praktiserande Arkitekter. 80 s.

 

Den nyligen avlidne professorn vid Uppsala universitet Svante Bergström var en av de stora gestalterna inom den svenska upphovsrätten. Ett av hans sista verk handlar om upphovsrätten till byggnadsverk. I förordet till boken anges bl. a. att bristen på samlad sakkunnig behandling av upphovsrättens innehåll och tillämplighet på arkitektområdet har känts besvärande och att detta är bakgrunden till bokens tillkomst. Initiativet är synnerligen välkommet och boken måste anses fylla ett klart behov.
    Boken innehåller en inledning och fem kapitel samt litteraturförteckning,utdrag ur upphovsrättslagen och sakregister. I inledningen tas upp den för lekmän ofta svårgripbara frågan om förhållandet mellan äganderätt till exemplar av verk och upphovsrätt till verket som sådant. Förhållandet mellan dessa båda rättsområden belyses i korta drag och Bergström framhåller betydelsen av att man i arkitektursammanhang har klart för sig när den ena eller den andra typen av regler är att tillämpa.
    Bokens huvuddel tar upp de viktigaste frågorna inom upphovsrätten och deras förhållande till den speciella grupp av skyddade alster som byggnadsverken utgör. Bergström går igenom den rättsliga bakgrunden och belyser bl. a. genom olika praktiska åskådningsexempel dess tillämpning inom arkitekturområdet. Kap. 1 behandlar skyddsobjektet, dvs. upphovsrättens verksbegrepp och särskilt innebörden i begreppet byggnadsverk. På följande kapitelbeskriver upphovsmannabegreppet och där bl. a. de i samband med byggnadsverk ofta aktuella frågorna om vad som är självständiga verk, gemensamma verk eller bearbetningar. Därefter följer ett kapitel om innehållet i upphovsrätten till byggnadsverk. Kapitlet innehåller dels en allmän framställning av upphovsrättens uppkomst, skyddstid, internationella skydd m. m., dels en skildring av upphovsrättens två huvudelement, nämligen förfoganderätten och den ideella rätten, och deras tillämpning i samband med byggnadsverk. Av en särskild betydelse är den utförliga framställningen av ett av de viktigaste problemen i sammanhanget, nämligen förhållandet till upphovsrättslagens regler om rätten att ändra byggnad.
    Kap. 4 behandlar överlåtelse av byggnadsverk. Här tas till mera ingående behandling upp skillnaden mellan upplåtelse av upphovsrätt och överlåtelse av exemplar och analyseras vissa viktiga frågor rörande innehållet i överlåtelseavtal. Bokens avslutande kapitel berör vissa mera marginella men därför inte oviktiga frågor, exempelvis upphovsrätten till ritning som inte utgör byggnadsverk. Vidare behandlas kortfattat rätten till kartmaterial och rätten till fotografi.
    Bergströms bok är relativt liten till omfånget men mycket innehållsrik och är trots det svåra ämnetsområdet utomordentligt klar och lättläst. Som nyss nämnts fyller den ett klart behov på ett område som hittills har blivit föga behandlat inom rättslitteraturen men som från praktisk synpunkt har en stor betydelse. Boken är självfallet i första hand av intresse för arkitektföretag och deras beställare. Den måste emellertid anses ha ett intresse även långt utanför dessa kretsar på grund av sin grundläggande framställning av det upphovsrättsliga regelsystemet och därför att den rör rättsförhållanden som inte alltför sällan blir föremål för tvister.

Agne Henry Olsson