Islamiseringen av rättssystemet i Pakistan
Rättssystemet i Pakistan har sina rötter i brittisk common law, såsom den infördes och utvecklades i det odelade brittiska Indien. An i dag regleras största delen av rättsområdet av lagar stiftade på 1800-talet och i 1900-talets början. De tre konstitutioner, som landet haft sedan självständigheten 1947, har alla föreskrivit att landets lagar skulle bringas i överensstämmelse med islamisk lag (Sharia) och har angivit tidsfrister för denna omställning — i den senaste, numera ur kraft satta grundlagen från 1973, stipuleras sju år — men det är först sedan den nuvarande regimen kom till makten 1977, underledning av presidenten, general Mohammad Zia-ul-Haq, som vissa konkreta åtgärder vidtagits för att landet skall leva upp till sitt namn — the Islamic Republic of Pakistan.
Arbetet på att omforma det pakistanska samhället i enlighet med islams bud bedrivs nu målmedvetet genom framför allt tre olika organ: rådet för islamisk ideologi (Council of Islamic Ideology), lagrådet (Law Commission of the Federal Government) och Shariadomstolen (Federal Shariat Court). Rådet för islamisk ideologi upprättades redan 1956, i enlighet med den första konstitutionen, men förde länge en undanskymd tillvaro. I samarbete med lagrådet kartlägger man nu lagstiftningen på olika områden och jämför denmed vad Koranen och Sunna (profetens föredöme) påbjuder. Därefter föreslås förändringar, oftast i form av lagutkast (Draft Ordinances), som offentliggöres för ett slags informellt remissförfarande, varefter lagarna promulgeras genom dekret av militärregimen.
Tanken på en särskild domstol för att avgöra om vissa konkreta lagbestämmelser anses stå i överensstämmelse med Sharia har funnits länge. Den nya regimen införde först särskilda Shariaavdelningar (Shariat Benches) vid alla allmänna domstolar i de tre instanserna. I maj 1980 ersattes dessa, genom en konstitutionell förändring, av en federal Shariadomstol, som nu övertagit alla tidigare anhängiggjorda mål rörande lagreglers ifrågasatta avvikelse från islam. Domstolen agerar ej ex officio, utan talan måste väckas av enskild person, provinsregering eller den federala regeringen. Klaganden skall ange vilken lagbestämmelse som enligt hans mening är stötande (repugnant to Islam) och därvid även uppge grunden för sin talan, t. ex. viss sura i Koranen eller visst anbefallt handlingsmönster enligt Sunna.
Sedan Shariadomstolen inrättades har den haft att ta ställning i en mängd olika frågor. Hittills har den avvisat så gott som samtliga mål om ifrågasatta religiöst stötande lagar. Därvid har bl. a. framkommit att rätten anser sig sakna befogenhet att ta upp grundlagen till prövning, vilket aktualiserades i ett uppmärksammat fall, där en f. d. domare i en av Pakistans fyra High Courts (närmast motsvarande hovrätter) ville göra gällande att hela det västerländska demokratiska systemet stred mot islam.
Shariarätten måste också fastställa underrätts dom i mål där den islamiska straffrätten (se vidare nedan) tillämpats. Såvitt bekant har härigenom ännu icke avkunnats någon fastställd dom på handens avhuggande för stöld och endast ett fåtal piskstraff verkställts. Shariadomstolens dom eller beslut kan icke överklagas till någon annan domstol, icke ens till högsta domstolen.