Fjortonde europeiska justitieministermötet
På inbjudan av Spaniens regering hölls det fjortonde europeiska justitieministermötet i Madrid den 29—31 maj 1984. De tidigare tretton mötena har hållits i Paris 1961, i Rom 1962, i Dublin 1964, i Västberlin 1966, i London 1968, i Haag 1970, i Basel 1972, i Lidingö 1973, i Wien 1974, i Bryssel 1976, i Köpenhamn 1978, i Luxemburg 1980 och i Atén 1982 (SvJT 1961 s. 528, 1962 s. 775, 1964 s. 388, 1966 s. 481, 1968 s. 596, 1970 s.692, 1972 s. 804, 1973 s. 737, 1974 s. 608, 1976 s. 682, 1978 s. 550, 1981 s. 73 och 1983 s. 149). Dessutom har informella möten ägt rum år 1975 i Obernai utanför Strasbourg, år 1977 i Wien, år 1979 i Aachen, år 1981 i Montreux och år 1983 i Rom (SvJT 1975 s.583, 1978 s. 157, 1980 s. 653, 1982 s. 350 och 1984 s. 86).
    I Madridmötet deltog Belgiens, Cyperns, Danmarks, Finlands, Frankrikes, Förbundsrepubliken Tysklands, Italiens, Liechtensteins, Maltas, Nederländernas, Norges, Spaniens, Sveriges, Turkiets och Österrikes justitieministrar. Från Storbritannien deltog tre ministrar, the Secretary of State for the Home Department, the Attorney General och the Solicitor General for Scotland. Luxemburg, Portugal och Schweiz företräddes av departementstjänstemän och Grekland av sin ambassadör i Madrid. Som observatörer deltog företrädare för Kanada, Vatikanstaten, Europeiska Gemenskaperna (EG), Haagkonferensen för internationell privaträtt och Rominstitutet för privaträttens förenhetligande (UNIDROIT). Europarådets rådgivande församlingsjuridiska utskott, Europarådets kommitté för juridiskt samarbete (CDCJ) och dess kommitté för straffrättsliga och kriminologiska frågor (CDPC) var också representerade genom observatörer.
    Från Sverige deltog justitieministern Sten Wickbom, statssekreteraren Harald Fälth, rättscheferna Hans Corell och Johan Munck samt departementsrådet Måns Jacobsson. Sammanlagda antalet deltagare vid mötet var ca 140.
    Till ordförande vid mötet valdes Spaniens justitieminister Fernando Ledesma och tillvice ordförande Norges och Belgiens justitieministrar.
    Av de ämnen som diskuterades vid mötet kan nämnas utvecklingen inom konkursrätten, straffrättsskipningens effektivitet i en tid av ökad kriminalitet, förenklade förfaranden för att få en verkställbar exekutionstitel och samarbete för bekämpning av terrorism

 

och internationell organiserad brottslighet. I samtliga dessa ämnen antog ministermötet resolutioner i vilka Europarådets ministerkommitté rekommenderas att vidta vissa närmare angivna åtgärder.
    Till grund för diskussionen rörande konkursrätten låg en rapport som hade utarbetats av Schweiz' justitiedepartement. I rapporten redogörs för den utveckling som har ägt rum inom konkursrätten under senare år i medlemsstaterna och för det reformarbete som pågår f. n. Det framhålls att antalet konkurser har ökat kraftigt under 1970talet och att detta till stor del beror på den ekonomiska krisen. Detta medför problem inte bara för vederbörande gäldenär och borgenärerna utan också för samhället i dess helhet genom bl. a. ökad arbetslöshet. I rapporten ställs frågan om den traditionella konkursrätten motsvarar dagens krav.
    Under diskussionen framhöll den svenske justitieministern bl. a. att konkurslagstiftningen borde utformas så att den bidrog till att bekämpa ekonomisk brottslighet.Vidare anförde han att man inom konkursrätten borde ta ökad hänsyn till de internationella aspekterna och att Sverige därför stödde det arbete som bedrivs inom Europarådet inom detta rättsområde.
    Ministermötet antog en resolution i vilken ministrarna uttalar att det bör undersökas om konkursrätten uppfyller de krav som bör ställas i dagens samhälle. Ministrarna uttalade att det också skulle vara värdefullt om man kunde i tid upptäcka företag som har ekonomiska svårigheter och finna medel att motverka dessa i syfte att förhindra konkurs. I resolutionen rekommenderas Europarådets ministerkommitté att uppdra åt Europarådets kommitté för juridiskt samarbete (CDCJ) att försöka harmonisera vissa grundprinciper i medlemsstaternas konkurslagstiftning. Man bör därvid samtidigt ta hänsyn både till konkursens uppgift att fördela tillgångarna mellan borgenärerna och dess syfte att rehabilitera gäldenären. Enligt resolutionen bör CDCJ också försöka lösade problem som uppkommer på det internationella planet när en konkurs inleds i en stat medan vissa borgenärer och vissa tillgångar finns i en annan stat.
    Diskussionen av straffrättsskipningens effektivitet i en tid av ökad kriminalitet ägde rum på grundval av en rapport som hade utarbetats av den brittiska delegationen och som presenterades av the Secretary of State for the Home Department. I rapporten understryks det nödvändiga i att effektivisera rättsskipningen. Det framhålls att alla justitiedepartement har begränsade ekonomiska och personella resurser. Det är därför enligt rapporten nödvändigt att dessa resurser används på ett effektivt sätt.
    Under diskussionen i ämnet framhölls från flera håll vikten av att man gjorde ökade ansträngningar för att förebygga brott, särskilt genom sociala åtgärder. Vidare underströks vikten av att avkriminalisera vissa brott så att de resurser som står till förfogande kunde koncentreras på allvarligare brott. Särskilda ansträngningar borde göras för att bekämpa ekonomisk brottslighet och skattebrott. Det underströks också att åtgärder borde inriktas på att rehabilitera brottslingar, särskilt genom att använda påföljder som inte innebär frihetsberövande. Man borde också uppmärksamma situationen för dem som har blivit offer för brott och ge dem rättsligt och socialt bistånd. Vidare framhölls vikten av samarbete mellan Europarådets medlemsstater, särskilt genom att staterna tillträdde den europeiska straffrättskonventionen.
    Justitieminister Wickbom underströk i sitt inlägg att man borde särskilt koncentrera sig på ekonomisk brottslighet. Skälet för detta var enligt justitieministern inte bara de direkta skador som denna brottslighet förorsakade utan också de indirekta skador som uppkom för samhället. Om ekonomisk brottslighet inte bekämpades effektivt, kunde enligt hans uppfattning detta slag av brottslighet skada solidariteten i samhället i dess helhet. Men detta borde enligt justitieministern inte innebära att man försummade att bekämpa andra brottstyper, utan vanliga brott som drabbar enskilda medborgare

 

måste också åtalas. Justitieminister Wickbom framhöll att det därför var viktigt att rationalisera straffrättsskipningen så att polis, åklagare och domstolar kunde koncentrera sig på allvarligare slag av brottslighet. I fråga om det internationella samarbetet påpekade justitieministern att Europarådets konventioner, den europeiska utlämningskonventionen och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål, inte gäller skattebrott. Visserligen har tilläggsprotokoll antagits genom vilka konventionerna har utvidgats att omfatta sådana brott, men dessa protokoll har tillträtts av bara ett fåtal stater. Han underströk därför vikten av att så många stater som möjligt ratificerade dessa protokoll.
    Justitieministrarna antog en resolution i vilken de uttalar att det är särskilt viktigt att i tider av ekonomiska svårigheter använda de resurser som är tillgängliga för straffrättsskipningen så effektivt som möjligt och att det då är nödvändigt att klart ange målsättningar och prioriteringar. Enligt resolutionen bör straffrättsskipningen inriktas på att minska brottsligheten. Ministrarna understryker också att en stor del av brotten kan behandlas på sätt som inte innebär frihetsberövande. Vidare konstateras att den verksamhet som har bedrivits av Europarådets kommitté för straffrättsliga och kriminologiska frågor (CDPC) redan har haft denna inriktning och understryks behovet att fortsätta det internationella samarbetet mellan Europarådets medlemsstater för att bekämpa brott. Ministrarna rekommenderar Europarådets ministerkommitté att uppdra åt CDPC att beakta vad som har anförts vid justitieministermötet när de planerar och genomför sitt framtida arbete.
    Ämnet "förenklade förfaranden för att få en verkställbar exekutionstitel" diskuterades på grundval av en rapport som hade utarbetats av Österrikes justitieminister. I en resolution rekommenderar justitieministrarna Europarådets ministerkommitté att uppdra åt CDCJ att fortsätta sina ansträngningar att förbättra och effektivisera rättsväsendet genom att utföra studier och hålla diskussioner om vilka åtgärder man kan vidta för att minska belastningen på rättsväsendet genom att uppmuntra användningen av förfaranden som inte innebär domstolsprövning. Vidare bör CDCJ studera rättsläget när det gäller verkställighet av utländska avgöranden i medlemsstaterna. Det påpekas också att den "Practical guide to the recognition and enforcement of foreign judicial decisions in civil and commercial law", som har publicerats av Europarådet, bör moderniseras och göras aktuell.
    På initiativ av Storbritanniens delegation diskuterades också samarbete för bekämpning av terrorism och internationell organiserad brottslighet. Anledningen till att denna fråga togs upp av den brittiska delegationen var de händelser som ägde rum vid denlibyska ambassaden i London någon tid före justitieministermötet. The Secretary ofState for the Home Department framhöll risken för att diplomatiska privilegier och diplomatisk immunitet missbrukas för att täcka terrorism. Det fanns därför ett behov för civiliserade länder att gemensamt vidta åtgärder mot nya och farliga hot mot fred och säkerhet. Enligt hans uppfattning borde sådana åtgärder bl. a. omfatta en förbättring av informationsutbytet mellan medlemsstaterna. Han ansåg att man borde inta en gemensam hållning som grundas på solidaritet när det gäller hotande terroristhandlingar och individer eller grupper som innebär fara för terroristhandlingar eller som begårsådana handlingar, däri inbegripet personer som har diplomatisk ställning.
    Under diskussionen anförde åtskilliga ministrar att de helt delade de synpunkter som den brittiske ministern hade framfört. Det påpekades emellertid att vissa aspekter av denna fråga inte låg inom justitieministrarnas ansvarsområde. Det framhölls också att det var viktigt att man på samma gång förstärkte kampen mot internationell organiserad brottslighet.
    Ministermötet antog en resolution i vilken ministrarna erinrar om diskussioner och

 

resolutioner i detta ämne vid tidigare justitieministermöten rörande nödvändigheten avett gemensamt handlande gentemot terrorism och behovet av att förbättra det europeiska samarbetet när det gäller att förhindra och bekämpa terroristhandlingar och internationell organiserad brottslighet. Ministrarna understryker i resolutionen den viktiga roll som Europarådet har spelat på detta område. Det påpekas att händelser har visat behovet av att medlemsstaterna handlar gemensamt mot alla former av terroristhandlingar, däri inbegripet våldshandlingar gentemot diplomater och våldshandlingar som begås genom missbruk av diplomatiska privilegier och diplomatisk immunitet, och mot internationell organiserad brottslighet. Ministrarna uttalar att det föreligger ett behovav att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna och att man bör inta en gemensam attityd gentemot terroristhandlingar och internationell organiserad brottslighet. I resolutionen påpekas att dessa frågor inte faller enbart inom justitieministrarnas ansvarsområde. Justitieministrarna rekommenderar ministerkommittén att överväga dessa problem och att tillse att dessa frågor studeras omedelbart av en ad hoc-kommitté inom Europarådet i vilken alla departement i medlemsstaterna som har ansvar för frågor inom detta område har tillträde.
    På inbjudan av Norges justitieminister beslöts att det femtonde europeiska justitieministermötet skall äga rum i Oslo. Avsikten är att mötet skall hållas i juni 1986. Ett informellt möte kommer att äga rum i Edinburgh i juni 1985.
 

M.J.