THØGER NIELSEN & GUSTAF LINDENCRONA. Internationalt generationsskifte med dansk og svensk baggrund. England — Frankrig — Schweiz — Spanien. Foreningen af Statsautoriserede Revisorers Forlag. København 1983. 375 s.
Det recenserade verket är något så ovanligt som ett danskt-svenskt joint venture, där en dansk och en svensk författare på var sitt språk och ur var sin nationella synvinkel behandlar samma problemområde, vartill kommer en hel del huvudsakligen av den danske medförfattaren sammanställt material av både danskt och svenskt intresse angående rättsläget i vissa utom nordiskaländer.
Det valda problemområdet är lika praktiskt betydelsefullt som det är besvärligt. Det är nuförtiden inte ovanligt att det i samband med boutredning, bodelning och arvskifte efter en avliden person uppstår komplikationer av internationell karaktär. Det finns exempelvis inte så få äldre svenska medborgare, ofta med ansenlig förmögenhet inom och/eller utom Sverige, vilka har bosatt sig utanför Norden i länder som Spanien eller Schweiz. En hel del utomnordiska medborgare har å andra sidan tagit hemvist i Sverige, i Sverige bosatta svenskar kan efterlämna egendom utanför Norden, tillgångar i Sverige kan efterlämnas av utomlands bosatta utlänningar, o. s. v. I alla dessa fall kan det uppstå frågor t. ex. huruvida boutredning, bodelning och arvskifte överhuvudtaget skall anordnas i Sverige resp. skall omfatta de utomlands befintliga tillgångarna, vilket lands lag som i så fall skall tillämpas på de materiellrättsliga spörsmål som aktualiseras vid förrättningen och huruvida det föreligger skyldighet att erlägga svensk arvsskatt. Förhållandena kan därvid skilja sig mycket från fall till fall och vara synnerligen komplicerade; därtill kommer att olika länders rättssystem på det internationellt successionsrättsliga området i regel inte är koordinerade med varandra, vilket kan resultera i bl. a. konkurrerande parallella dödsboförvaltningar med inbördes oförenliga idéer om hur tillgångarna bör fördelas. Läget kan vara något bättre i skatterätten, när någorlunda moderna dubbelbeskattningsavtal föreligger.
Författarna har tagit på sig den svåra uppgiften att ur både danskt och svenskt perspektiv behandla hithörande spörsmål i både privat- och skatterättslig belysning. Det vore en övermänsklig prestation att försöka klarläggade uppkommande problemen i förhållande till alla utomnordiska länder, eftersom lösningen resp. utgången alltid till stor del beror på reglerna i det aktuella främmande landet och dessa är mycket varierande. Författarna har därför nöjt sig med att bearbeta relationerna mellan å ena sidan Danmark och Sverige och, å andra sidan, England, Frankrike, Schweiz och Spanien. Även detta är en aktningsvärd arbetsprestation, vilken för övrigt är till nytta också när man brottas med motsvarande problem med anknytning till ett annat utomnordiskt land, i första hand därför att författarna beskriver den danska resp. svenska regleringen men också därför att de problem som man möter i andra länder icke sällan liknar de komplikationer som reglerna i England, Frankrike, Schweiz och Spanien kan ge upphov till. Kunskaper på detta område är nyttiga icke blott när man skall lösa problemen efter en persons
död, utan också — och icke minst — när en förutseende levande person vill förbereda det på längre sikt oundvikliga generationsskiftet. Dylik planering, med användning av testamente, äktenskapsförord, förflyttning av tillgångar o. s.v., kan ha rent privaträttsliga syften men torde ofta — om inte oftast —syfta också till att minska den potentiella arvsskatten, något som författarna med fog betraktar som helt naturligt och icke nödvändigtvis moraliskt förkastligt (s. 313-340).
Boken kan i grova drag sägas bestå av en inledning (kap. 1 och 2), en privaträttslig, d. v. s. civilrättslig och internationellt privaträttslig del (kap. 3 och 4, s. 59-192) och en skatterättslig del (kap. 5-9, s. 193-361), låt vara att materialet är sådant att någon vattentät skiljelinje inte kan upprätthållas. Boken innehåller också ett sakregister och litteraturförteckningar.
Efter ett introduktionskapitel (kap. 1) ägnas kap. 2 åt de i både internationellt privaträttsliga och internationellt skatterättsliga sammanhang traditionellt använda anknytningsmomenten medborgarskap, hemvist (domicil) och förmögenhetssitus. Kap. 3 innehåller en mycket värdefull beskrivning av reglerna om dödsbobehandling (inklusive reglerna om behandlingens territoriella räckvidd) i England, Frankrike, Schweiz och Spanien, men också av den danska och svenska regleringen särskilt såvitt avser skifte efter danska och svenska medborgare med hemvist i utlandet. De danska och svenska reglerna relateras bilateralt till rättsläget i vart och ett av de fyra utomnordiska länderna: man tar således upp bl. a. möjligheten i vissa fall för den svenska boutredningsmannen att i Storbritannien söka förordnande som s. k. "personalrepresentative", varigenom tillgångarna i både Sverige och England kan komma under samma förvaltning (s. 136). När det gäller beskrivningen av svensk materiell rätt behandlar kapitlet, förmodligen på grund av de långa tryckningstiderna, de redan genom SFS 1981: 359 avskaffade reglerna om dödsbodelägares ansvar för gäld (s. 131, 135). Kap. 4 ägnas huvudsakligen åt de materiella reglerna och kollisionsreglerna om arv, testamente och efterlevande makes ställning. Även i detta kapitel följes beskrivningen av rättsläget i de fyra utomnordiska länderna av ett danskt och ett svenskt avsnitt och av en bilateral behandling av relationerna mellan Danmark resp. Sverige och vart och ett av sagda länder.
I bokens andra, i huvudsak skatterättsliga, del finner man i kap. 5 en redogörelse för huvuddragen i arvs- och dödsbobeskattningen i England, Frankrike, Schweiz och Spanien med en klargörande exemplifiering av viktiga problemsituationer. Kap. 6 och 7 ägnas åt de motsvarande danska och svenska reglerna. I kap. 8 och 9 formuleras slutligen civil- och skatterättsliga synpunkter på planering av internationella generationsskiften i allmänhet och gåvotransaktioner i synnerhet.
Särskilt intresse för läsaren i Sverige har givetvis Lindencronas framställning i kap. 7 av den svenska rättens ståndpunkt. Lindencrona redogör kort för det långtgående beskattningskravet i 4 § AGL. Därefter går han mera i detalj in på dödsboet som skattesubjekt vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen och behandlar det svenska dödsboet med utländska delägare och det utländska dödsboet med svenska delägare. I kapitlets andra huvuddel formulerar han — liksom Nielsen i det på liknande sätt uppbyggda kap. 6 —skattemässiga överväganden med utgångspunkt i de enskilda av framställningen omfattade länderna.
Strängt taget behandlar Nielsen och Lindencrona i kap. 6 till 9 endast ett
begränsat antal typiska situationer med anknytning till Danmark resp. Sverige och något av de andra länderna och redogör för beskattningskonsekvenser med tanke på tillämpliga nationella regler och dubbelbeskattningsavtal. Urvalet av situationerna och författarnas metodik i fall behandlingen gör emellertid att deras reflexioner ger värdefulla uppslag och behövlig vägledning, när man kommer in på frågor som båda eller någon av dem av olika skäl inte tar ställning till.
Sådana frågor finns det naturligtvis gott om. Hur skall man t. ex. arvs- och inkomstbeskatta det helt i Sverige befintliga arvet efter en fransk medborgare som skall ärvas enligt fransk civilrätt? Eller vad gäller, om tysk rätt (som ju inte behandlas i boken) är tillämplig i en sådan situation? Fransk eller tysk rätt talar ju inte om ett dödsbo som juridisk person mellan den avlidne och hans successorer utan låter successorerna direkt ersätta den avlidne vad dennes rättigheter och skyldigheter beträffar.
Hur skall arvet och dödsboet efter en tidigare utländsk men senare naturaliserad svensk medborgare beskattas? Själva arvet är kanske relativt oproblematiskt, men bilden kan kompliceras av förmögenhetsrättsliga relationer till efterlevande maken, vilka eventuellt måste bedömas enligt utländsk rätt. Hurskall 15 § AGL tillämpas, när fråga inte är om svenska giftorättsregler, utan när utländsk rätt gäller?
Även kapital- och livränteförsäkringar kan ställa till med problem. Inte sällan skall sådana försäkringar kompensera brister i socialförsäkringsskyddet som kan uppkomma vid långvarig utlandsbosättning. Men 104 § FAL och 12 § 1 st. sista p. AGL är besvärliga redan när det inte är fråga om någon tillämpning av utländsk rätt. Gäller däremot utländsk rätt för successionen eller förmögenheten i äktenskapet (eller bådadera), brukar problemen hopa sig. Lösningen är inte ens given, om någon utländsk kapital- eller livränteförsäkring kombineras med svensk succession och svensk giftorätt. Än mera komplicerad blir bilden om en svensk försäkring kombineras med utländsk succession och utländsk "giftorätt", och rätt besvärliga torde situationer vara, i vilka försäkringar kombineras med succession enligt en och "giftorätt" enligten annan rättsordning.
Vidare kan man ställa frågan, hur makens andel beaktas, när Sverige tillgodoser maken via giftorätt, medan det andra involverade landet har valt en arvsrättslig lösning. Läroboksexemplet i detta sammanhang är det tysksvenska äktenskapet, som kan leda till att den efterlevande maken tillgodoses både arvs- och giftorättsligt eller inte alls. Liknande, fast inte lika påtagliga, effekter kan regler i utländsk rätt ha, som i fråga om viss förmögenhet — fast egendom, egendom som förvärvats före äktenskapet eller genom arv eller med begränsad dispositionsrätt — innehåller specialregleringar vilka inte utan vidare kan kombineras med svenska successionsregler. Äktenskapsförord, testamentariska förordnanden och förmånstagarförordnanden kan naturligtvis råda bot på oönskade konsekvenser. Men hur utformas de lämpligen för att åstadkomma vettiga civilrättsliga och inte oskäligt betungande skatterättsliga lösningar?
Möjligheterna att variera situationerna och att ställa nya frågor är oändliga. Givetvis kan Nielsen och Lindencrona inte ta upp mer än ett begränsat antal. Och det urval som författarna gör förefaller mycket lyckat och maximalt givande — från såväl civilrättslig som skatterättslig synpunkt. Det ger ytterligt värdefulla synpunkter på oftare återkommande situationer men ock
så metodiska anvisningar och en myckenhet av uppslag för hanteringen av de många udda situationer som är så vanliga i internationella sammanhang.
Det har varit en njutning att få ta del av Thøger Nielsens och Gustaf Lindencronas bok. Den kommer att bli ett oumbärligt hjälpmedel för alla jurister i Danmark, Sverige och förmodligen även Norden i övrigt, som måste befatta sig med generationsskiften med utlandsberöring.
Michael Bogdan, Hans-Heinrich Vogel