Vår tids största brott?
1 Inledning
När man talar om ett stort eller allvarligt brott kanske många först och främst tänker på ett grymt och brutalt mord, men också brott som drabbar rikets säkerhet eller neutralitet faller under den beskrivningen. Narkotikabrott blir alltmer problematiska för samhället. Alla har vi nog vår egen uppfattning om vilka brott som är särskilt allvarliga. Miljöskyddsintresset anses inte tillhöra de områden som utgör kärnan i strafflagstiftningen utan har sin starkaste anknytning till förvaltningsrätten1. Med tidens gång förändras attityder och värderingar, och nu är det kanske dags för en skärpning av det allmänna rättsmedvetandet ifråga om miljöproblemen. Brott på det området är ofta stora i betydelsen att de berör många människor. När man i framtiden talar om allvarliga brott kommer man kanske också att tänka på miljöbrott.
Denna uppsats handlar om ett gränsöverskridande miljöbrott. Diskussionen konkretiseras kring ett verkligt exempel. Det gäller ett brott av kolossala dimensioner, och till sin effekt mer än riksomfattande både när det begicks och långt in i framtiden, nämligen det (eventuella) brott som resulerade i den så kallade Tjernobyl-olyckan. Det som åsyftas är den handling som företogs i Sovjetunionen vid kärnkraftverket i Tjernobyl och som fullbordades i Sverige genom att betydande olägenhet förorsakades i miljön genom strålning eller alternativt genom förorening av mark eller luft.
Svensk mark och svenskt luftrum blev förorenade eller bestrålade på grund av händelsen. Skada på person kan också komma att uppstå.
Min mening är att man, genom att koppla samman 2 kap 1 och 4 §§ brottsbalken (BrB) med 13 kap 8a och 9 §§ BrB kommer fram till att händelsen i Tjernobyl innebär ett miljöbrott begånget i Sverige och straffbart enligt svensk lag.
Lydelsen av BrB 2 Kap 1 § är:
"För brott som begåtts här i riket dömes efter svensk lag och vid svensk domstol....". 4 § tillägger "Brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock där brottet fullbordades ..." För det resonemang som utvecklas här är det viktigt att lägga märke till att vad saken gäller är frågan om ett
(eventuellt) brott har begåtts i Sverige och inte om ett brott har begåtts i Sovjetunionen. Det är alltså inte fråga om tillämpning av 2 kap 2 § (tillämpning av svensk lag vid svensk domstol för brott som har begåtts utom riket), utan om brott som får anses ha begåtts här i riket eftersom brottets effekt har inträffat här2. Miljöbrott är så kallade 'effektbrott'.
Möjligheten att verkställa en straffrättslig process är väl sannolikt obefintlig. Sovjetunionen är inte ansluten till de relevanta konventionerna: vad är då motiveringen till att väcka en diskussion om eventuellt brott? Tre anledningar kan anges. För det första är det ur kriminologiskt perspektiv intressant att kartlägga miljöbrottens förekomst i Sverige3. För det andra finns det andra fall av gränsöverskridande förorening, och man kan kanske dra analoga slutsatser när det gäller dem4. För det tredje har ett brott teoretiska konsekvenser av praktisk betydelse för de skadelidande i Sverige. I detta sammanhang är det av vikt att brottskadelagens ersättningsregler kan bli aktuella om ett brott verkligen förligger.
2 Haveriet
AES Tjernobyl (Kärnkraftverket i Tjernobyl) var den ansvariga statliga myndigheten för produktion av elektricitet vid verket. Det hände en olycka vid verket den 26 april 1986. En allvarlig brand och explosion inträffade i en av reaktorerna vid verket, reaktor nr 4. I samband med detta utsläpptes en mängd radioaktiva partiklar i miljön. Dessa partiklar transporterade radioaktiviteten över den närliggande staden Pripjat och orsakade stora och omfattande skador på området och dess befolkning. Enligt sovjetiska källor dog minst trettio personer i samband med olyckan. En del av de radioaktiva partiklarna hamnade högre upp i atmosfären och drev med vinden till olika platser. En del av dessa partiklar bars sålunda till Norden och nedföll bl. a. över Sverige. Statens Strålskyddsinstitut (SSI) har ansvaret för kartläggningen av effekten av incidenten och har publicerat en rad dokument om detta. Tills vidare råder det en viss osäkerhet eller åtminstone en hög grad av oenighet beträffande storleken av skadeffekterna. Västerbotten, Västernorrland, Gävleborgs och Uppsala län var bland de mest utsatta.
Vid tiden för haveriet genomförde några tjänstemän vid kärnkraftverket en övning. Under denna övning tappade de kontrollen över reaktorn. En del av dessa tjänstemän har sedan dess blivit dömda till fängelsestraff i Sovjetunionen. Brottsbeskrivningen angav grov vårdslöshet.
En del andra förklaringar till haveriets orsak är spekulativa; bl. a. sägs det att den konstruktion som använts är av en oacceptabel typ. En del västerländska sakkunniga påstår att sådana reaktorer har högre haveririsk än andra typer (dvs de tillhör inte den bästa tekniken). Reaktorer av grafitstavstyp finns inte i Sverige, men de finns i andra västländer. Det verkar också vara möjligt att haveriet kan ha berott på ett operatörs- och konstruktionsfel i kombination.
Det finns inte någon indikation på att haveriet orsakats med uppsåt. Däremot kan av allt att döma en viss grad av oaktsamhet tillskrivas vissa tjänstemän. De upplysningar om omständigheterna som man kan få från den sovjetiska domsto-
lens protokoll kunde tänkas räcka som underlag för att motivera en svensk förundersökning.
I vilket fall som helst är avsikten med denna artikel enbart att försöka behandla de principiella frågor, som uppkommer i sådana fall, ej att fastställade faktiska förhållandena.
3 Gränsöverskridande förorening
3.1 Allmänt
Problemet 'transfrontier pollution' (gränsöverskridande förorening) anses i stort vara ett typexempel på ett folkrättsligt problem5. Detta kan innebära att man ej tar någon hänsyn till de eventuella nationella aspekterna. Det är sällan möjligt att identifiera någon fysisk eller juridisk person som skulle kunna stå till svars för gränsöverskridande föroreningen. Det är klart att de stora problemen med dessa typer av förorening först och främst måste lösas genom internationellt samarbete6.
Det finns en internationell förpliktelse stater emellan, att en stat inte ska använda sitt eget territorium på ett sätt som kan skada en grannstats intresse. Denna enkla folkrättsregel påminner om den svenska grannelagsrätten sådan den utvecklats genom rättspraxis. I det folkrättsliga "Trail Smelter" målet (1941) förorsakade ett kanadenskt smältverk gränsöverskridande förorening genom utsläpp av svaveldioxid. USA drev målet med framgång inför en skiljedomstol. Kanada ansågs ansvarigt för skadorna och förpliktat att vidta åtgärder för att förhindra ytterligare skador.
Förpliktelsen kan förstärkas genom konventioner. Michelson har skrivit om Sovjetunionens rättsliga ansvar på grund av Tjernobyl och redovisat de folkrättsliga reglerna7. För Sovjetunionen bindande konventioner saknas, och en lösning på diplomatisk väg verkar vara osannolik.
Det vanliga sättet för stater att försöka skydda sina interna miljöintressen är att skapa ett slags kontrollsystem. I Europa är det typiskt att ett koncessionssystem införs och att detta kopplas till de allmänna plan- och byggbestämmelserna. Klart är, att ett effektivt internt kontrollsystem kan påverka den utgående gränsöverskridande föroreningen. Därmed kan man hoppas att den totala miljöbelastningen (dvs den totala mängden av förorening) minskas. Å andra sidan kan det vara så att det interna kontrollsystemet snarare orsakar en förändring av lokaliseringen av de eventuella effekterna än orsakar en reduktion av utsläppen. Det kan ske till exempel genom export av föroreningen medelst emissioner till havs eller högt upp i atmosfären ('the tall stacks policy') och även genom regelrätt transport av miljöfarligt avfall till något annat land som är intresserat av att 'ta hand' om det. För att uppfylla sina folksrättsliga förpliktelser på detta område måste varje enskild stat vara verksam och se till att dess myndigheter iakttar statens internationella förpliktelser. Ju mer perifera dessa myndigheter är i förhållande till statens kontroll, desto svårare är det för staten att kommunicera behovet av att bevaka det internationella intresset. I värsta fall ser man kontroll som ett kommunalt eller 'interkommunalt' problem utan att någon hänsyn tas till nationella eller internationella intressen8.
3.2 Om svensk lag och gränsöverskridande förorening
3.2.1 Om tillämpligheten av svensk lag
I Tjernobylfallet har man den sällsynta möjligheten att med precision identifiera den mänskliga källan till föroreningen. Det verkar dessutom osannolikt att någon av de ansvariga tjänstemännen skulle ha immunitet mot process i Sverige.
Nu uppkommer frågan om strafflags tillämplighet i rummet. Är svensk lagtillämplig och svensk domstol behörig att döma? Dessa frågor är intimt kopplade till varandra. Klart är, att Sovjetunionen inte är bunden av svensk lag. Sovjetunionen liksom de däri ingående staterna är suveräna. På motsvarande sätt är det bara svensk strafflag som gäller i Sverige9.
Enligt 2 kap 4 § BrB anses brott vara begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock där brottet fullbordades. Skolexemplet är fallet där en person från ett lands territorium avlossar ett skott och skadar en person på grannlandets territorium. Enligt 2 kap 4 § BrB är svensk lag tillämplig om gärningsmannen stod på svensk mark eller om den skadade personen befann sig på svensk mark.
Strahl anger exempel på ärekränkning via post som hitskickats från utlandet10. Han ger också exempel på en hitskickad bomb.
Däremot råder det osäkerhet om vad som gäller om både gärningsmannen och offret befann sig utomlands men, efter att skadan inträffat, offret kommer in i riket; denna omständighet är ej osannolik om till exempel ett skadat brottsoffer förs hem till Sverige för sjukvård men avlider efter ankomsten.
De exempel som citeras gäller alla uppsåtsbrott medan det i Tjernobyl-fallet säkert är fråga om oaktsamhet. Dessutom innebär alla de citerade exemplen uppsåt riktat mot någon i Sverige. I Tjernobyl-fallet var det naturens krafter som bestämde föroreningens riktning. Men det finns ingenting som pekar på att 2 kap 4 § BrB skulle begränsas till uppsåtsbrott. Man kan tänka sig fallet att en från USA till Schweiz skickad bomb av misstag skulle hamna i Sverige och skada någon här. Även om eventuellt uppsåt inte förelåg, måste det vara fråga om något oaktsamhetsbrott, t. ex. vållande till annans död.
En annan aspekt på Tjernobyl är att en brottslig gärning som förtogs i Sovjetunionen kan ha lett till fullbordandet av brott i flera andra länder.
En ytterligare aspekt är frågan om så kallat transitobrott. Ta exemplet att en bomb som skickas från land A per post genom land B till land C där en person skadas. Den brottsliga handlingen företogs i A och brottet fullbordades i C. Om Sverige vore A eller C skulle svensk lag bli tillämplig, men ej om Sverige endast användes under, så att säga, brottets transit (B). Svensk lag är nämligen ej tillämplig enbart på grund av att svenskt territorium använts under transit av det skadegörande instrumentet, och enligt samma princip bör svensk lag ej gälla för att en förorening förflyttat sig från Tjernobyl via Sverige till Norge. Svensk rätt erkänner ej så kallat transitobrott. Däremot finns det andra länder som erkänner transitobrott, t. ex. Västtyskland.
3.2.2 Om laga domstol.
Enligt 19 kap 1 § rättegångsbalken (RB) gäller att "laga domstol i brottmål är rätten i den ort, där brottet förövades. Brottet anses förövat å den ort, där den brottsliga handlingen företogs, och, om brottet fullbordades ... även å den
orten. Förövades brottet å orter under skilda domstolar, äga de lika behörighet ..." Lagstiftaren har tydligen tänkt på det fallet att det finns två domstolar som är lika behöriga, nämligen en på den ort, där den brottsliga handlingen företogs och en där brottet fullbordades. Den brottsliga handlingen i Tjernobyl-fallet företogs i Sovjetunionen vars straffrättsliga bedömning ligger utanför ämnet för denna uppsats, och därför är det enbart domstolen på den ort där brottet fullbordades, dvs där effekten inträffade, som kunde ha intresse för vår del.
Vid exemplet med skottlossning över gränsen från Norge till Sverige har man endast en laga domstol i Sverige, nämligen domstolen på orten där skadan inträffade. Lagstiftaren har kanske inte tänkt på den möjligheten att ett brott skulle kunna vara så stort till sin omfattning att det sträcker sig över många domstolskretsar. Med en bokstavlig tolkning av paragrafen kommer man fram till att alla domstolarna i de drabbade områdena är lika behöriga.
4 De svenska miljöbrotten
4.1 Allmänt om miljöbrott och andra allmänfarliga brott
13 kap 8a § BrB lyder: "Den som i annat fall än som har angetts förut i detta kapitel
1. förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför skador på djur eller växter, som inte är av ringa betydelse, eller annan betydande olägenhet i miljön,
2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening kan medföra hälsorisker, skador eller annan olägenhet som anges under 1 eller
3. orsakar betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller strålning
döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet eller detta är allmänt vedertaget, för miljöbrott till böter eller fängelse i högst två år.
Är brottet grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas,om det har vållat eller kunnat vålla varaktiga skador av stor omfattning eller om gärningen annars har varit av särskilt farlig art. ..."
13 kap 9 § är också relevant: "Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som anges i 8a §, döms för vållande till miljöstörning till straff som anges i första stycket". I första stycket anges straffsatsen som böter eller fängelse i högst två år.
Det finns även andra allmänfarliga brott under 13 kap, men dessa behandlas inte här; de brott som redan nämnts verkar att ligga närmast till hands när det gäller de särskilda omständigheterna i Tjernobyl-fallet. Däremot måste man notera att 8a § är subsidiär till de tidigare paragraferna i 13 kap, fast 8a § är tillkommen för att täcka miljöbrottsfall. Det är inte omöjligt att till exempel 6 § (allmänfarlig vårdslöshet) också kunde vara tillämplig. Denna paragraf talar om "Den som av oaktsamhet, genom att umgås med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs eller framkallar fara därför, ... dömes för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år.". I 3 § (allmänfarlig ödeläggelse) talas om explosion, översvämningar, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd.
Även BrB 3 kap 9 § kan vara relevant (framkallande av fara för annan); men den är ej klart avfattad för sådana fall.
Här behandlas 'miljöbrott' utan att andra eventuella brott därför utesluts.
4.2 De objektiva brottsrekvisten i 13 kap 8a § brottsbalken.
4.2.1 Om "förorening"
Enligt första punkten förutsätts för brottslighet att mark, vatten eller luft förorenas. Vad som exakt menas med 'förorening' är oklart, men det förefaller vara obestridligt att förorening kan ske genom att mark, luft eller vatten bemängs med radioaktiva partiklar. Efter olyckan i Tjernobyl var det så att luftburet radioaktivt material fanns i luften under några dagar efter haveriet och att en del av detta deponerades i marken. Det verkar helt klart att det som inträffat är en förorening i lagens mening.
4.2.2 Om "skador på djur eller växter"
Här är det fråga om förorening av mark, vatten eller luft som medför eller kan medföra sådana skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse. SSI har den uppfattningen att skador har skett. Många slaktade djur har kasserats eftersom de innehållit högre halter av cesium än det riktvärde som bestämts av Livsmedelsverket på rekommendation av SSI. Dessa myndigheters beslut kan tänkas ha bevisvärde beträffande frågan om djur eller växter har skadats. Antalet kasserade djur är så stort att man lätt drar slutsatsen att det knappast kan vara ett fall av 'ringa betydelse'.
En fara föreligger här, att SSIs 'riktvärde' kunde ligga inom gränsen för skada av ringa betydelse, till exempel vid en nivå som eljest anses obetydlig. Man kan lägga märke till att stycket talar om 'skador på djur eller växter, som inte är av ringa betydelse, ...' Helt klart hade kasseringen stor ekonomisk betydelse, men frågan är om det berodde på strålskadan eller på myndighetens ingripande. Man kan kanske förvänta att domstolarna hyser en viss respekt för SSIs beslut om riktvärden. Men hur skulle det gå om det sedermera blev påvisat att riktvärdena har varit alltför lågt tilltagna? Frågan blir alltså om "ringa betydelse" bedöms enbart med hänsyn till den faktiska effekten i naturen eller om efterföljande myndighetsrekommendationer, beslut och normgivning blir relevanta och även avgörande faktorer. Klart är att man måste ta hänsyn till regeln om retroaktivitetsförbud i RF. Därav följer att domstolens beslut inte direkt skulle påverkas av Livsmedelsverkets beslut att sänka gällande riktvärden på grund av olyckan, men däremot kan det faktaunderlag som ledde fram till beslutet väntas ha ett visst värde som bevis för strålningens effekter. Om besluten verkligen var väl underbyggda kommer man säkert fram till att skador på växter och djur har skett och att dessa absolut ej var av ringa betydelse.
4.2.3 Om "hälsorisker för människor"
Utöver eventuella möjligheter att beteckna den psykiska effekten av föroreningen som "hälsorisker för människor", finns det kalkyler som pekar på en något ökad risk för cancer till följd av den ökade radioaktiviteten. SSI förklarar i "Efter Tjernobyl" att doserna är "så låga att de inte nämnvärt kommer att påverka den totala cancerrisken ... Vi kan vänta oss att de stråldoser vi får från nedfallet kommer att orsaka något hundratal dödsfall i cancer under de närmaste 50 åren i Sverige. Under samma tid väntas cirka 1 miljon människor i vårt land avlida i cancer av andra orsaker ... De extra cancerfallen kommer därför inte att kunna spåras i statistiken. ..."11. Återigen har vi det som är så typiskt för miljörisker; att skadan är diffus, svår att spåra och ej omedelbar till sin effekt.
Men att Sveriges första dödsfall på grund av Tjernobylolyckan inte kan visas ha inträffat och att det inte går att spåra offren, betyder inte att föroreningen är av "ringa betydelse". Tvärtom måste SSIs uttalande betraktas som underlag för att det finns en betydande hälsorisk;" ... några hundratal dödsfall" är ej av ringa betydelse.
4.2.4 Om "betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller strålning"
13 kap 8a § tredje punkten ger en relativt kort brottsbeskrivning. Det är av särskild vikt att lägga märke till att här krävs ingen "förorening". Den långvariga stråldoseffekten och den osäkerhet som råder beträffande eventuella risker för hälsan kan eventuellt anses vara en olägenhet i miljön.
Orsaken till olägenheten kan möjligtvis föranleda ett problem. Det är nämligen så, att vår så kallade strålmiljö påverkas av en mängd faktorer eller källor. Vi är påverkade av strålning från såväl naturliga som konstgjorda källor, till exempel från marken, byggmateriel, röntgen etc. De tre nämnda exemplen kan tillsammans svara för tio gånger så mycket strålning som den som förorsakades genom Tjernobyl-olyckan. Ett argument emot att strålningen som tillkom på grund av Tjernobyl-olyckan utgör någon olägenhet i miljön är att den strålningen är en mindre och obetydlig del av den totala strålmiljön dvs. att Tjernobyl ej har tillfört något nämnvärt bidrag till totalbilden av vår strålmiljö och att någon "betydande olägenhet" ej kan förknippas med just den strålning som har orsakats genom Tjernobyl. Svaret finner man kanske genom att notera att Tjernobyl har som en enda källa bidragit med ungefär 6 % och i vissa områden med ungefär 10 % av den strålning som finns i vår strålmiljö. Ur denna synvinkel måste man konstatera att det är en betydande andel av det hela, och därför blir det mindre intressant att det är svårt att spåra enbart effekten av Tjernobyl. Dessutom är det tydligen så att vissa delar av vår miljö har påverkats mer än andra. Här kan man återigen konstatera att skadan på växter och djur i vissa områden har varit stor och att riskökningen för cancer också är betydlig.
Dessutom har de som äter mycket livsmedel från de områden, som varit värst drabbade av nedfallet, råtts att ändra sina konsumtionsvanor om de till exempel äter mycket bär och svamp från skogen, eller okontrollerat kött eller insjöfisk12. För dem kan det inte råda några tvivel om att Tjernobyl förorsakat en betydande miljö-olägenhet. De som lever närmast naturen är ofta de mest utsatta.
4.2.5 Särskilt om hälsorisker av psykisk art
Vid 13 kap 8a § första punkten talas det om "hälsorisker för människa" alternativt "annan betydande olägenhet i miljön". Även vid tredje punkten talas det om "betydande olägenhet i miljön". Kan de eventuella psykologiska effekterna anses uppfylla något av dessa brottsrekvisit?
Många blev mycket oroade av Tjernobyl-olyckan så snart nyheterna nådde fram. Det rådde osäkerhet bland allmänheten om sakförhållandena både när det gällde den geografiska lokaliseringen av strålningsfaran och om hur intensivstrålningen var. Så småningom lugnades befolkningen genom SSI's försäkran att de 'doser' vi utsatts för inte var av sådan storleksordning att de utgjorde någon hälsorisk för människan. Dessförinnan var det självfallet så att många trodde att luften blivit förorenad på ett sätt som kunde medföra risk för deras
och anhörigas hälsa. Det var inte heller alla som blev lugnare av myndigheternas besked. Man kan kanske ha skilda meningar om huruvida den fruktan som uppstod var (eller är) välgrundad, men i vilket fall som helst led väldigt många människor vid händelsen av en oerhörd ängslan och det kan finnas några som fortfarande lider på grund av osäkerhet om långsiktiga effekter. Det står i Efter Tjernobyl att "Kärnkraftsolyckan har emellertid orsakat oro, en oro som i sig kan vara ett hälsoproblem."13. Kanske kan osäkerheten föranleda psykosomatiska sjukdomar (jfr bildskärms-debatten).
Man kan eventuellt dra analogier från begreppet 'sanitär olägenhet' i hälsoskydds-lagstiftningen. Med sanitär olägenhet avses en störning som kan vara skadlig för människors hälsa, och det står utom tvivel att olägenheten även kan vara av psykisk art.
4.3 De subjektiva brottsrekvisiten
Man kan knappast tänka sig att miljöförstöring av denna typ skulle ske med uppsåt, vare sig direkt, indirekt eller eventuellt. Beträffande andra typer av miljöskador kan det däremot mycket väl vara fråga om uppsåt. Här kan nämnas till exempel fartyg som rengör sina oljetankar ute till sjöss, med det oljeutsläpp detta alltid medför. I ett sådant fall handlar det om indirekt uppsåt. Det finns inte någon strävan efter att orsaka miljöskador, men de som släpper ut oljan måste anses ha full vetskap om att oljan kan förorsaka miljöförstöring, och i många fall nödvändigt leder till miljöförstöring.
I andra fall kan det röra sig om eventuellt uppsåt, dvs gärningsmannen inser att miljöförstörningen är en möjlig effekt även om han ej anser att det är en nödvändig effekt och det är klart att han skulle ha företagit sin gärning även om han känt till att effekten skulle inträda.
Motiven till sådana uppsåtsbrott lär oftast vara betydelsefulla besparingar när det gäller reningen av utsläppet. Han kan nog räkna med att det i de allra flesta fall aldrig blir fråga om åtal eller påförandet av någon miljöskyddsavgift.
Som redan sagts kan det i Tjernobylfallet knappast vara fråga om uppsåt att förorena. Däremot är det möjligt att det kan vara fråga om 'grov oaktsamhet'. Den sovjetiska domstolens beslut pekar åt det hållet.
Här skall bara tilläggas att det måste anses oomtvistligt att det finns ett behov att vidta utomordentligt långtgående åtgärder för att förebygga och förhindra utsläpp av radioaktivt material från kärnkraftverk. De som arbetar inom det gebitet måste säkerligen ha en viss vetskap om de möjliga konsekvenser som är förenade med ett haveri. Riskerna för haveri är mycket omdiskuterade, och det finns tidigare exempel på konkreta sådana händelser (t ex Three Mile Island). Tack vare mätningar som har gjorts i samband med kärnvapenprov är det dessutom också väl känt att radioaktivt material bärs av luften vida och långt över länder och kontinenter. Huruvida det subjektiva rekvisitet är uppfyllt i det enskilda fallet måste bedömas med hänsyn bl. a. till dylika omständigheter.
5 Brottsskadelagen
Denna lag gäller ersättning av statsmedel för skada till följd av brott (brottsskadeersättning). Lagen tillämpas om brottet har begåtts i Sverige. Det följer då av det tidigare sagda att den principiellt sett är tillämplig på skada orsakad av olyckan. Enligt 2 § utgår ersättningen för personskador och enligt 4 § även för
sakskada och ren förmögenhetskada i den mån den skadlidandes möjligheter att försörja sig allvarligt har äventyrats genom skadan eller ersättningsbehovet i annat fall, med hänsyn till hans ekonomiska villkor och omständigheterna i övrigt, framstår som särskilt angeläget. Här kan man till exempel konstatera att de som är i hög grad beroende av rennäring principiellt sett har goda möjligheter att få ersättning.
Lagen erbjuder alltså en möjlighet till ersättning, även om det finns en del begränsningar. Ansökningen ska göras inom två år från det att brottet begicks, dvs när det gäller miljöbrott efter att effekten inträffat. Det verkar vara så att föroreningen slutfördes den 27, eventuellt 28 april 1986.
Alla andra möjligheter att få ersättning måste vara uttömda innan lagen blir tillämplig. Man kunde kanske förvänta sig att brottsskadenämnden inte skulle vara alltför hård på denna punkt.
Att försöka driva ett mål mot de skyldiga sovjetiska tjänstemännen verkar i praktiken vara utsiktslöst.
Andra eventuella internationella privaträttsliga konsekvenser av Tjernobyl-olyckan behandlas inte här.
6 Sammanfattning
Det finns mycket litet doktrin gällande miljörätt, mindre om miljöbrott och ännu mindre om gränsöverskridande miljöbrott. Det finns en del arbeten om internationell miljörätt ur folkrättslig synvinkel. I denna beskrivning av Tjernobyl-olyckan har främst den straffrättsliga problematiken diskuterats. Från den häri ej fullt genomförda analysen kan man spekulera över om ett miljöbrott har begåtts i Sverige, närmast brottet vållande till miljöstörning enligt 13 kap 9 § BrB. Gärningen skulle bestå i att ansvariga tjänstemän vid Tjernobyl av grov oaktsamhet förorenade svensk mark, vatten eller luft med radioaktiva ämnen som medförde hälsorisk för människor i Sverige i form av ökad risk för cancersjukdomar samt eventuellt psykiska hälsorisker på grund av den ängslan som händelsen förorsakade, och dessutom orsakade skador på djur och växter. Skadan var ej av ringa betydelse. Dessutom betydde denna förorening att en betydande olägenhet uppkom i miljön.
Alternativt kan brottet bestå i att tjänstemännen orsakade betydande olägenhet i miljön genom strålning. När det gäller olägenhet i miljön är de psykologiska elementen särskilt intressant.
I inledningen uteslöt jag inte heller möjligheten av andra allmänfarliga brott och i synnerhet brottet allmänfarlig vårdslöshet, 3 kap 6 § BrB. Preskriptionstiden för detta brott är två år, dvs utgick i april 1988. Samma tidsgräns gäller krav under Brottskadelagen om ej särskilda skäl föreligger.
Det finns givetvis många fler rättsliga problem kring Tjernobyl-olyckan än de som har diskuterats här, inte minst de processuella. Men det är viktigt att diskutera miljöproblematiken i förhoppningen om att påverka rättsutvecklingen. Från Tjernobyl lär vi, inte minst, om min beskrivning är korrekt, att vi behöver klarare besked om hur långvariga och svårspårade effekter ska värderas och i vilken omfattning man ska ta hänsyn till de psykologiska aspekterna. För övrigt märks att miljörätten är svåranpassad till övriga rättsregler. Det kan leda till att den bryter sig ut som ett självständigt rättsområde med sin egen doktrin och praxis i stället för att hänga kvar som en löst hopfogad samling av eftertankar till de övriga rättsområdena. Under tiden utvecklas miljörätten bitvis, och man söker lösa alla nya problem med ännu mer lagstiftning och lagändring-
ar. En del av de verkliga problemen ligger i att miljörätten inte har möjlighet att utveckla sin egen "allmänna del". En enhetlig lagstiftning skulle främja en sådan utveckling14.
James Hurst