Litteratur
JOHANNA SCHIRATZKI, Muslimsk familjerätt, Lagar, seder och attityder. Norstedts Juridik, Stockholm 1993. 128 s.
I Sverige lever idag cirka 150 000 muslimer, nästan alla med utländsk bakgrund. Åtskilliga av dessa har blivit svenska medborgare, dock utan att ha förlorat sina religiösa och kulturella rötter. Den muslimska minoritetens familjerättsliga förhållanden ställer ofta svenska domstolar inför säregna problem, alltifrån frågan om erkännande i Sverige av skilsmässor genomförda genom mannes förskjutande av kvinnan (se t. ex. NJA 1989 s. 95) till effekterna av barnbortrövande (se t. ex. NJA 1992 s. 93) och krav på utbetalning av brudpenning (se t. ex. Hovrätten över Skåne och Blekinge den 4 mars 1993, DT 4093, målnr 137-92). I vissa fall förväntas de svenska domstolarna att i enlighet med svensk internationell privaträtt tillämpa utländsk muslimsk rätt, men de inblandades muslimska bakgrund kan vara av betydelse även när svensk lag skall tillämpas. Tillgången på svenskspråkig litteratur om muslimsk rätt är mycket begränsad. Den rubricerade boken utgör trots sitt begränsade omfång därför ett välkommet tillskott på detta område, i synnerhet eftersom den huvudsakligen handlar om shiitiska rättsskolan, vilken i och för sig utgör en minoritetsinriktning inom islam men inbegriper de flesta i Sverige bosatta muslimerna (först och främst de iranska invandrarna). Med hänsyn till att skillnaderna mellan de olika muslimska skolorna är relativt små innehåller boken samtidigt mycket av värde beträffande muslimsk rätt i stort.
Förutom ett allmänt avsnitt om den muslimska rättens historia och uppbyggnad samt ett antal centrala avsnitt med beskrivning av muslimsk äktenskaps-, föräldra- och successionsrätt innehåller boken även ett avsnitt om straffrättsliga regler med anknytning till familjerätten. För jämförelsens skull innehåller varje avsnitt en kort och mycket förenklad sammanfattning av det svenska rättsläget på respektive område. Boken presenterar också statistiska uppgifter om muslimer och iranier i Sverige. Icke utan juridiskt intresse är vidare redogörelsen för ett antal intervjuer med bl. a. i Sverige bosatta iranier, en svensk socialtjänsteman och en svensk familjerättsadvokat, eftersom intervjuerna ger de islamiska reglerna liv och åskådliggör hur de fungerar och bemöts i det svenska samhället.
I bilagorna presenteras en kort sammanställning av Iraks, Marockos och Tunisiens familjerätt och återges (på engelska) relevanta lagrum ur den iranska civillagen. En nyttig litteraturlista och ett sakregister finns också.
För en recensent som inte är specialist på muslimsk rätt är det svårt att uttala sig om huruvida bokens beskrivning av islamisk respektive iransk rätt på alla punkter är korrekt, i synnerhet eftersom många av de islamiska rättsreglerna även bland muslimerna själva förstås och tolkas på olika sätt. Boken gör dock ett vederhäftigt intryck och är både lättläst