Litteratur

 

 

BERTIL WENNBERG,MARIANNE ELIASON,GÖRAN REGNER, Yttrandefrihetsgrundlagen. En presentation. Fritzes. Stockholm 1995. 154 s.

 

Sverige fick 1766 sin första tryckfrihetsförordning (TF) som visserligen relativt snart åsidosattes av Gustaf III. Men redan 1812 tillkom nästa tryckfrihetsförordning, som 1949 avlöstes av den nu gällande. Sverige har alltså en mycket lång tryckfrihetsrättslig tradition som egentligen bara kan jämföras med den amerikanska (det berömda första författningstillägget tillkom 1791).
    De massmedier som utvecklats under innevarande sekel var däremot länge styvmoderligt behandlade i fråga om grundlagsskydd mot censur och för källors anonymitet m. m. Beträffande radio och tv infördes visserligen i 1966 års radiolag vissa bestämmelser som i sak överensstämde med regleringen i TF. Men dessa bestämmelser hade inte samma dignitet som TF och kunde alltså ändras när som helst. De gällde inte heller andra medier såsom film, ljudupptagningar och videogram.
    Flera olika utredningar brottades under 60- och 70-talen med problemet att utvidga de tryckfrihetsrättsliga garantierna till nya medier men det var först den år 1977 tillsatta yttrandefrihetsutredningen som lyckades få gehör för sina förslag i betänkandet ”Värna yttrandefriheten” (SOU 1983:70).
    Den 1 januari 1992 trädde så Sveriges fjärde grundlag i kraft, yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Den presenteras i föreliggande bok av Bertil Wennberg, som var sekreterare i yttrandefrihetsutredningen och senare i justitiedepartementet deltog i propositionsarbetet för att nu som byråchef hos justitiekanslern vara med om den praktiska tillämpningen av lagen.
    Medförfattare är Marianne Eliason, rättschef i kulturdepartementet, som medverkat främst i avsnittet om filmer och videogram, och Göran Regner, f. d. expeditionschef i justitiedepartementet och numera justitieråd, som svarar för en avslutande redogörelse om YGL:s tillkomst.
    Boken är ingen författningskommentar i vanlig bemärkelse utan avser — som framgår redan av underrubriken — att presentera YGL för en bredare publik. Efter inledande avsnitt om den nya lagstiftningens huvuddrag och omfattning samt tryckfrihetsrättsliga grundsatser behandlas ljudradio och television, filmer och videogram samt ljudupptagningar i var sina kapitel. Därefter följer korta avsnitt om skyldigheten att bevara exemplar samt om övergångsbestämmelserna. Närmare hälften av bokens innehåll upptas av författningstext (YGL, TF och lagen med föreskrifter på TF:s och YGL:s områden, den s. k. tillämpningslagen). Rättspraxis redovisas med något undantag inte alls, vilket är naturligt redan med hänsyn till den korta tid som lagen varit i kraft.
    Det framhålls att YGL bygger på samma grundsatser som TF men att undantag har gjorts från principerna om censurförbud beträffande filmer och videogram (granskning och godkännande kan föreskrivas

innan offentlig visning får ske) och om etableringsfrihet när det gäller radio- och tv-frekvenser (eftersom utrymmet i etern inte är obegränsat). I övrigt har emellertid de tryckfrihetsrättsliga principerna om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering och särskild rättegångsordning med tillgång till jury fått fullt genomslag.
    I kapitlet om ljudradio och television behandlas bl. a. gränsdragningen mellan text-tv (som omfattas av YGL) samt video-tex och tele-fax (som bara under vissa förutsättnngar faller in under regleringen). Den snabba tekniska utvecklingen på området belyses också med exempel på vad som menas med satellitsändningar som utgår från Sverige och betydelsen av var redaktionen är belägen. Intressant är även påpekandet att endast de föreskrifter i YGL som kan upprätthållas i praktiken gjorts tillämpliga i fråga om vidareutsändning av andra utländska sändningar än sådana som förmedlats via satellit.
    Vidare diskuteras den intressanta och i viss mån kontroversiella frågan om innebörden av YGL:s bestämmelse att rätten att sända radio- eller tvprogram på annat sätt än genom tråd får regleras genom särskild lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Tveksamheten gäller om det är förenligt med denna bestämmelse att — såsom sedan länge förekommit mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-koncernen — komplettera lagregleringen med avtal mellan staten och vederbörande programföretag.
    I kapitlet om filmer och videogram konstateras att YGL har utformats så att skyddet begränsats till upptagningar av rörliga bilder, varför vanliga fotografier och andra stillbilder faller utanför i den mån de inte mångfaldigats genom tryckteknik och därigenom omfattas av TF. Författarna framhåller emellertid att CD-rom-tekniken kan innebära att frågan om grundlagsskyddets omfattning aktualiseras i ett mera komplicerat tekniskt perspektiv.
    En viss tveksamhet föreligger också i frågan om hur data- och videospelen kommer att behandlas i rättstillämpningen, även om författarna finner att starka skäl talar för att de inte skall anses omfattade av YGL.
    Sammanfattningsvis kan sägas att boken ger en utmärkt överblick över ett allt viktigare rättsområde präglat av en synnerligen snabb teknisk utveckling som ständigt ställer lagstiftning och rättstillämpning inför nya utmaningar.
Thorsten Cars