Notiser

Vi minns Peter Fitger
Professor Peter Fitger avled den 10 juni 2011 vid 74 års ålder efter en kortare tids sjukdom. Han sörjs närmast av barn och barnbarn.
    Peter Fitger var uppväxt i Stockholm och tog juris kandidatexamen vid Stockholms högskola. Efter tingsmeritering vid Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt och fortsatt domarutbildning i Svea hovrätts regi togs han snabbt i anspråk för lagstiftningsarbete; från år 1972 till sin bortgång har han i någon form varit knuten till Justitiedepartementets enhet för processrätt. Han utnämndes till hovrättsråd år 1980, blev juris hedersdoktor vid Uppsala universitet år 1989 och tilldelades av regeringen utmärkelsen Professors namn år 1999.
    Våra vägar möttes i slutet av 1970-talet, när Peter hade blivit huvudsekreterare i den nyligen tillsatta Rättegångsutredning som hade till huvudsaklig uppgift att modernisera den då 40 år gamla rättegångsbalken och anpassa den till tidens krav. Det fanns ett stort antal reformönskemål från olika håll. En del mindre ändringar hade under årens lopp gjorts i balken, men i allt väsentligt såg den ut som den gjorde när den trädde i kraft år 1948. I utredningen fanns många olika intressen representerade, diskussionens vågor gick höga vid sammanträdena och den stackars sekreteraren (så småningom tillkom fler sådana) hade ingen lätt uppgift när det gällde att presentera förslag som kunde vinna allmän uppslutning.
    Peter tog sig an uppgiften på det sätt som var så typiskt för honom, nämligen med brinnande entusiasm och med öppet sinne. Med sin skarpa hjärna kunde han raskt genomskåda svagheter i ledamöternas argumentation, och han drog

sig på intet sätt för att göra upphovsmannen uppmärksam på sina iakttagelser i den delen. Peter hade två absoluta krav när det gällde en tänkbar reform: den skulle vara teoretiskt och systematiskt försvarbar och den skulle leda till påtagliga förbättringar i den praktiska verkligheten — varvid han inte tänkte främst på de professionella aktörerna utan på den vanliga medborgare som av något skäl kunde komma i kontakt med domstolsvärlden. Såväl inom utredningens sekretariat som mellan sekreterarna och enskilda ledamöter, sakkunniga och experter fördes fortlöpande intensiva diskussioner om olika reformprojekt som utredningen hade att befatta sig med. Peter var en föredömlig diskussionspartner genom sin snabba uppfattningsförmåga och sin förmåga att hitta lösningar på de mest komplexa problem. Det var verkligen en härlig tid för oss som var engagerade i utredningen, även om arbetet under långa perioder var pressande. Peter var kvar som huvudsekreterare i Rättegångsutredningen under hela dess tioåriga tillvaro. Resultatet blev — förutom tre promemorior i den s.k. Ds-serien — fyra betänkanden av hög kvalitet, något som i stor utsträckning var Peters förtjänst. En stor majoritet av förslagen har lett till lagstiftning: faktum är att så mycket som sex propositioner lagts fram för riksdagen som ett resultat av utredningens arbete. Efter arbetet inom Rättegångsutredningen återgick Peter till processrättsenheten med bas ute på sitt fantastiska viste Korsnäsudde i Trosa skärgård där han hade utsikt ända till Landsorts fyr i det yttersta havsbandet. Arbetsmiljöns enslighet kompenserade Peter genom talrika telefonsamtal med kolleger

och praktiskt verksamma jurister. Peter framhöll gärna att han inte hade varit ute i det praktiska juristlivet sedan början av 1970-talet, men enligt principen att reformer måste vara till praktisk nytta skaffade han sig i stället många kontakter bland domare, åklagare och advokater för att på så sätt etablera kunskap om hur problemen ser ut i verkligheten. På samma sätt säkrade han den teoretiska förankringen genom allt mer utökade kontakter med den akademiska världen. Av särskild betydelse var säkert de täta och intensiva diskussioner han förde med Per Olof Ekelöf, en av de få som kunde mäta sig med Peter vad gäller ett gränslöst intresse för processrätten, skriftligen och muntligen, året runt och dygnet om.
    På 1990-talet kom Peter att delta i eller svara för ett flertal projekt inom den centrala processrättens område. Han var under två år heltidsarbetande expert i Domstolsutredningen som år 1991 lade fram betänkandet Domstolarna inför 2000-talet, där det föreslogs en genomgripande koncentration av domstolarnas uppgifter till den egentliga tvistlösningen och brottmålsdömandet. Förslagen har efterhand genomförts mer eller mindre fullständigt. Peter var vidare ansvarig för utformningen av den nya ärendelagen. När det gäller hans insatser i lagstiftningsarbetet kan även nämnas hans medverkan i hovrättsprocessutredningen och 1999 års rättegångsutredning. Den sistnämnda lämnade genomgripande förslag till det som på 2000-talet skulle innebära en revolution för överrättsprocessen, nämligen projektet En modernare rättegång (EMR). Peter ägnade under senare år betydande insatser åt genomförandet av detta projekt, vars grundtankar han trodde på och var starkt engagerad för.
    Peter har sålunda spelat en avgörande roll för framväxten under de senaste årtiondena av en modern processlagstiftning för de allmänna domstolarna vilken sva-

rar mot de krav som det nutida samhället ställer. Härutöver ska framhållas att han också haft en central betydelse för utvecklingen av andra processuella regelverk i Sverige; här kan bara nämnas hans uppdrag som särskild utredare angående frågor rörande dåvarande Regeringsrätten. Peters råd och kompetens har vidare varit ständigt efterfrågade inte bara inom Justitiedepartementet utan även från övriga delar av regeringskansliet. Detta medförde att han hade en tuff arbetsbörda på processrättsenheten också långt efter den normala pensionsåldern. Hans brinnande intresse för processrättsliga frågor och hans ambition att skapa ett effektivt och hållbart regelsystem gjorde dock valet lätt för honom. Någon tillvaro som icke yrkesverksam pensionär var inte aktuell för hans del. Som om detta inte vore nog tillkommer för Peters del det fullständigt unika arbete han lyckades genomföra genom det som kanske mest gjort hans namn känt i vidare juristkretsar, nämligen den stora kommentaren till rättegångsbalken. Några år in på 1980-talet stod det klart att Gärdes m.fl. kommentar från år 1949 var starkt föråldrad och att den nya version av den kommentaren som något decennium tidigare hade påbörjats av Erik Söderlund inte skulle komma att fullföljas. Ett team av fyra författare, däribland Peter, nappade på Norstedts förlags propå att skriva en ny kommentar i lösbladsformat. Arbetet påbörjades och färdigställdes beträffande flera kapitel men ganska snart blev det uppenbart att Peter var den ende som hade en reell möjlighet att fullfölja åtagandet. Så skedde, och sedan ett antal år föreligger nu en fullständig kommentar till de ca 750 paragraferna i rättegångsbalken, omfattande mer än 3 000 sidor, ett jättearbete som praktiskt taget helt härrör från Peters penna. Kommentaren till rättegångsbalken är närmast unik i sitt slag ge-

nom sin grundlighet, fullständighet och skarpa analys. I vanlig ordning har Peter här kombinerat sitt sinne för struktur och logik med sin känsla för vad praktikerna kräver, något som resulterat i ett verk som är ovärderligt inte bara för den praktiskt verksamme juristen utan även för vetenskapsmannen. Genomgången av domstolspraxis har resulterat i tusentals rättsfallshänvisningar i texten. Peters oräddhet och självständighet borgar för att han inte dragit sig för att kritisera domstolsavgöranden som han ansett felaktiga. En fördel för den tingsrättsdomare som hade förmånen att tillhöra Peters närmare bekantskapskrets var att det fanns möjlighet att berätta för Peter när hovrätten på felaktiga grunder ändrat tingsrättens dom eller beslut i en processuell fråga; med lite tur kunde man då få in en mening i kommentaren om saken. Oavsett vem som nu tar över kommentaren torde detta vara en möjlighet som inte längre återstår.
    Peter nöjde sig dock inte med detta. Han skrev under 1990- och 2000-talen också flera böcker i mindre format med kommentarer såväl till balken som till annan processrättslig lagstiftning. Till detta kommer ett antal viktiga uppsatser om processuella frågor, publicerade i festskrifter och samlingsverk. Gemensamt för allt han skrivit är ett klart och exakt språk, en mästerlig strukturering och en argumentation som inbjuder till diskussion och fortsatt utveckling.
    Det juridiska författarskapet på eget ansvar och i eget namn — statliga betänkanden och propositioner brukar inte räknas som mer än en bonus i akademiska sammanhang — motiverade den juridiska fakulteten vid Uppsala universitet att redan år 1989 utnämna Peter till hedersdoktor. Huvudskälet var givetvis den stora RBkommentarens kvalitet, vetenskapliga värde och omfattning, detta trots att den då var långt ifrån fullbordad. Peter motsvarade många

gånger om den uppskattning och förväntan som visades honom, bland annat genom att först med uppehållen kvalitet fullfölja arbetet fram till den sista paragrafen och sedan hålla framställningen uppdaterad genom ständigt nya lösbladssupplement som vi beundrare haft fullt upp med att sortera in i de fyra svarta bokpärmarna. Genom sitt flitiga deltagande i undervisningen och forskarutbildningen — främst det högre seminariet i processrätt — berikade han också ända fram till sistlidna årsskifte i hög grad arbetet vid fakulteten. Till stor del för sina rättsvetenskapliga insatser tilldelades han av regeringen, tio år efter hedersdoktoratet, utmärkelsen Professors namn (1999). Peters halvsekellånga och obrutna förhållande till processrätten måste betecknas som passionerat. (Nämnas kan att hans epostadress var ”[e-mail]” och att han under privata samtal inte sällan talade om rättegångsbalken som ”hon”). Det var redan från början och ändå i ständigt ökande utsträckning fråga om ett i alla avseenden helhjärtat engagemang på mer än heltid; endast så motsägelsefullt kan Peters satsning beskrivas. Givetvis lämnade detta allt mindre utrymme för privatliv. Vi som känt honom länge glömmer dock aldrig allt det andra som präglade hans personlighet, t.ex. hans framgångar som svensk mästare i ballongflygning, hans ensamseglingar till Gotland och bilresor till Tyskland, tävlingsroddbåten som enbart användes för att stärka ryggen inför långsittningarna vid datorn, gäddfisket kring de egna öarna, ensamma långpromenader i skogarna kring Korsnäsudde (ibland samtidigt läsande RB!) och ett par Krombacher Pils vid brasan före sänggåendet medan berguven ropade under stjärnbilderna ute i vintermörkret... Peters betydelse som lagstiftare, kommentarförfattare och idégivare
inom den moderna svenska processrätten är nästan omöjlig att

överskatta. Hans breda och djupa kunskaper och hans intellektuella briljans har gjort honom till en allmänt omfattad auktoritet på sitt område, där hans förmåga att kombinera teoretiskt och systematiskt skarpsinne med en osviklig känsla för problemens praktiska aspekter har varit så framträdande. Hans alltför tidiga bortgång med-

för naturligtvis en svårersättlig förlust för svenskt rättsliv. För oss som haft förmånen att lära känna honom närmare tillkommer saknaden efter en mycket god vän och en aldrig sviktande diskussionspartner. Lars Eklycke
Per Henrik Lindblom

Nya Unidroit Principles (2010)
The Unidroit Principles of International Commercial Contracts (UPICC) har sedan ett femtontal år givit avtalsparter av olika nationalitet en möjlighet att avtala in ett regelverk i sina avtal, som väsentligen fungerar som ”tillämplig lag”.1 De behandlar frågor som avtals ingående, tolkning och giltighet; obligationsrättsliga frågor såsom fullgörelse, rättsföljder vid

1 Min utgångspunkt är däremot att UPICC inte blir tillämplig lag, eftersom de inte är en nationell rättsordning: De är en uppsättning standardregler som får verkan genom inkorporering i avtalet. Detta är vad som gäller exempelvis enligt Rom I-förordningen (593/2008) om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (se preambeln p. 14), och enligt många länders internationella privaträtt. Jämför även den nedan angivna officiella kommentaren till UPICC s. 3 f. och 12 ff. Notera att denna artikel bara behandlar regleringen i UPICC själva — inte de begränsningar som svenska tvingande bestämmelser kan medföra i tillämpningen av dem. Det är dock på sin plats att påpeka att 12–13 §§ preskriptionslagen (1981:130) innehåller ett antal tvingande bestämmelser, som medför att UPICC:s reglering inte kommer att få fullt genomslag om svensk rätt är tilllämplig på avtalet. Kan då parterna, genom att välja utländsk lag, kringgå tillämpning av 12– 13 §§ preskriptionslagen? Enligt sin artikel 1.4 skall UPICC inte begränsa verkan av de ”mandatory rules” som enligt den internationella privaträtten skall tillämpas på det aktuella rättsförhållandet. Frågan besvaras ytterst av svensk rätt, se härom Jan Forsström, Preskription av fordringar (1982).

avtalsbrott, kvittning med mera. UPICC desarmerar den besvärliga frågan om vilken lag som skall tilllämpas, eftersom de omfattar de flesta frågor som kan dyka upp mellan parterna. En annan fördel är att de ger båda parter klarhet om sina rättigheter och skyldigheter. Reglerna finns tillgängliga på webben (http://www.unidroit.org/english /principles/contracts/main.htm) tillsammans med en 500-sidig officiell kommentar med förklaringar och exempel. Den första upplagan av UPICC kom 1994, den andra 2004. Under maj i år kom så UPICC 2010. Bland andra Christina Ramberg och Jon Kihlman har påvisat likheterna mellan svensk rätt och motsvarande regler i UPICC:s tidigare versioner.2 Denna artikel skall kort peka på några mer framträdande skillnader mellan svensk rätt och det nya elfte kapitlet i UPICC, som reglerar situationen när det finns flera gäldenärer eller borgenärer för en avtalsförpliktelse.34 Det skall redan här sägas

2 Se t.ex. Ramberg i Svernlöv (red.), Internationella avtal (2003), respektive www.avtalslagen2010.se. För Kihlmans del, se www.avtalsrätt.com. 3 Det finns även andra ändringar, men de är i huvudsak redaktionella. Doktrinen och prejudikaten enligt de äldre lydelserna av UPICC är därför alltjämt aktuella, på det stora taget. Dock är artiklarna tyvärr i stor utsträckning omnumrerade. Till hjälp finns därför på Unidroits hemsida en jämförelsetabell över numreringarna i de olika versionerna.

att reglerna i huvuddrag är likadana.5 För att börja med situationen att en borgenär har en fordran mot flera gäldenärer. Om borgenären försummar att avbryta preskriptionen mot en (”A”) av flera solidariskt ansvariga gäldenärer, upphör enligt svensk rätt det solidariska ansvaret för de övriga gäldenärerna: ansvaret förvandlas således till att bli delat. I denna situation kan borgenären inte heller kräva någon gäldenär på den del av den totala fordran som belöper på A. Om han har en fordran på 100 000 kr mot A, B, C och D och försummar att avbryta preskriptionen mot A, blir B, C och D alltså endast skyldiga att betala 25 000 kr var. Borgenären tappar den del på 25 000 kr som A skulle vara skyldig.
    Enligt artikel 11.1.7(1)(a) UPICC gäller tvärtom att de kvarvarande gäldenärernas ansvar förblir solidariskt, och att borgenären alltjämt kan kräva dem på hela beloppet — dvs. ingen del av fordran preskriberas. Det är praktiskt viktigt för en borgenär, eftersom det kan vara svårt att åstadkomma preskriptionsavbrott mot en gäldenär utomlands (borgenärens situation blir dessutom riskablare ju fler gäldenärer han har att avbryta preskriptionen mot). En annan viktig skillnad är att borgenären enligt svensk rätt blir tvungen att stämma var och en av gäldenärerna om han har misslyckats att avbryta preskriptionen mot någon av dem, om han vill få ut hela sin fordran; enligt UPICC kan han alltjämt nöja sig med att kräva en enda gäldenär på hela beloppet.

4 Dock behandlar inte UPICC samfällda förpliktelser. 5 Så exempelvis: Där flera gäldenärer — innefattande borgensmän — är förpliktade, är ansvaret enligt UPICC:s huvudregel solidariskt; gäldenärerna emellan är ansvarigheten in dubio delad efter huvudtalet; om den regressande gäldenären misslyckas med att driva in sin fordran från en av medgäldenärerna, ökas de övrigas ansvar proportionellt, etc.

    Även sätten för hur borgenären åstadkommer preskriptionsavbrott skiljer sig åt. Enligt artikel 11.1.7(2)
UPICC gäller att om borgenären för talan mot en gäldenär, så suspenderar han preskriptionsfristen även gentemot de övriga; enligt svensk rätt måste preskriptionsavbrott tvärtom göras mot var och en av gäldenärerna.6 Detta talar således för att en borgenär som räknar med att rikta krav mot flera bör insistera på tilllämpning av UPICC snarare än svensk rätt. UPICC:s bestämmelser är mer anpassade för internationella förhållanden än motsvarande svenska regler. I artikel 11.1.8 UPICC regleras frågor som enligt svenskt synsätt i grunden är processrättsliga. Enligt dess p. (1)(a) skall en dom angående en gäldenärs skyldigheter mot borgenären inte få någon effekt för de andra gäldenärernas skyldigheter gentemot borgenären. Detsamma gäller enligt svenska regler om rättskraftens omfång.7 Ett udda undantag från detta är att artikel 11.1.8(2) UPICC ger de andra gäldenärerna rätt att stödja sig på (”rely on”) ett avgörande.8 Enligt svensk rätt är detta knappast ett giltigt processrättsligt avtal: en domstol eller kronofogdemyndighet kommer inte vara bunden av rättskraften hos ett tidigare avgörande. Däremot kan det gott tänkas att det blir en materiell avtalsreglering, där en medgäldenär kan åberopa den första domen såsom rättsfaktum i process num-

6 En annan skillnad (som gäller allmänt enligt UPICC) är att preskriptionsbrytande åtgärder inte leder till att en ny preskriptionsfrist börjar löpa — de suspenderar endast en löpande preskriptionsfrist (enkelt uttryckt ”tar fristen paus”, och börjar ticka på nytt när det suspenderande faktumet har upphört). 7 Att betalning enligt dom minskar de andra gäldenärernas skyldigheter gentemot borgenären är en annan sak. 8 Undantaget är att andra gäldenärer inte kan åberopa grunder som är personliga för den gäldenär som var part enligt domen för att freda sig själva.

mer två: det vill säga, avtalsförpliktelsen för en medgäldenär bortfalller/ändras automatiskt genom den första domen.
    För att övergå till vad som gäller när det finns flera borgenärer som han en fordran mot en gäldenär: Här föreskriver svensk rätt att där fordran är delbar, har borgenärerna in dubio rätt till var sin del, efter huvudtalet. UPICC ställer inte upp någon motsvarande presumtion.

    Som avslutning kan anmärkas att hänvisning till UPICC i avtalet bör ske med tillägget att ett visst angivet lands lag skall tillämpas om UPICC inte reglerar en viss fråga.9 Ett argument till en utländsk motpart kan då vara att svensk rätt (sekundärt) bör tillämpas, eftersom den ligger så nära UPICC:s reglering att risken för regelkollisioner minskar. Henrik Leffler

9 En fotnot till UPICC föreslår en formulering för detta.

Personalnotiser

Nytt justitieråd i Högsta domstolen
Regeringen har den 30 juni 2011 utnämnt professor Svante O. Johansson till justitieråd i Högsta domstolen. Svante O. Johansson är sedan 2005 professor i sjörätt och annan transporträtt vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet. Han är sedan 2007 också anställd som adjungerad professor vid Nordisk Institutt for Sjørett, Oslo universitet. Han är Sveriges dispaschör sedan 1998. Han blev juris doktor vid Göteborgs universitet 2001. Vidare har Svante O. Johansson varit rättssakkunnig i Justitiedepartementet samt särskild utredare, expert och sekreterare i statliga utredningar. Han förordnades som hovrättsassessor 1992.

Ny president i Hovrätten för Nedre Norrland
Regeringen har den 16 juni 2011 utnämnt lagmannen Sten Burman till hovrättspresident i Hovrätten för Nedre Norrland. Sten Burman är lagman i Sundsvalls tingsrätt sedan 2006. Han är även chef för hyres- och arrendenämnden i Sundsvall samt för Rättshjälpsmyndigheten. Han var dessförinnan verksam som advokat. Sten Burman är ordförande i SCA:s pensionsstiftelser. Han har också varit ledamot i Sveriges Advokatsamfunds huvudstyrelse och vice ordförande i Advokatsamfundets norra avdelning. Sten Burman tillträder den 1 oktober 2011.

Högsta domstolen
Regeringen har utnämnt justitierådet Stefan Lindskog att vara justitieråd tillika ordförande på avdelning i Högsta domstolen (2011-06-16).

Regeringskansliet
Regeringen har anställt ämnesrådet Mikael Granholm att vara departementsråd i Regeringskansliet (2011-05-19), Lars Nylén att vara generaldirektör i Regeringskansliet (2011-05-26).

Hovrätterna
Regeringen har utnämnt rådmannen Dag Cohen, utredningssekreteraren Martin Nilsson

och rådmännen Katarina
Adolfson och Anette Ohlsson att vara hovrättsråd i Hovrätten över Skåne och Blekinge (2011-0531), kammarrättsrådet, tillika ordföranden på avdelning, Robert
Schött att vara hovrättslagman i Hovrätten för Nedre Norrland (2011-06-16), byråchefen Erik Lindberg, rådmannen Rakel Granditsky Hökeberg, kammarrättsrådet Caroline
Dyrefors Grufman, rådmannen Håkan Åberg, justitiesekreteraren Kerstin Norman och byråchefen Daniel Thorsell att vara hovrättsråd i Svea hovrätt (2011-07-07).

Svea hovrätt har förordnat hovrättsfiskalen Johan Welander till hovrättsassessor (2011-05-01), hovrättsfiskalen Walo von
Greyerz till hovrättsassessor (201106-01), hovrättsfiskalen Mikael Kullberg till hovrättsassessor (2011-06-10), hovrättsfiskalen Kian Moazzez till hovrättsassessor (2011-06-30). hovrättsfiskalen Ulrika Persson till hovrättsassessor (2011-07-07). Hovrätten för Västra Sverige har förordnat hovrättsfiskalerna Carolina
Granlund, Johanna Gillberg, Lisa
Nyström, Susanne Stenberg och Anders Olofsson till hovrättsassessorer (2010-06-22).

Tingsrätterna
Regeringen har utnämnt rådmannen Lars-Olle Larsson att vara lagman i Växjö tingsrätt (2011-05-26), rådmannen Karin Göransson att vara chefsrådman i Uppsala tingsrätt (2011-05-26), hovrättsrådet Gunilla Robertsson och advokaten Girion Blomdahl att vara rådmän i Norrköpings tingsrätt (2011-05-26), bolagslantmätaren Björn Hedlund att vara tekniskt råd i tingsrätterna (2011-05-26), chefsrådmannen Mats Sjösten att vara lagman i Varbergs tingsrätt (2011-05-31), rättssakkunnige Mattias Möller att vara rådman i Solna tingsrätt (2011-06-16), rådmannen Matz Mårtensson att vara rådman i Varbergs tingsrätt (2011-06-16), kompetensutvecklaren Johan
Kylenfelt, advokaten Anders Björk och tf. rådmannen Robert
Eneljung att vara rådmän i Vänersborgs tingsrätt (2011-06-16), hovrättslagmannen Mari Heidenborg att vara lagman i Solna tingsrätt (2011-06-22), hovrättsrådet Annika Rojas Wiberg och Tord Edlund samt specialiståklagaren Helen Yngwe att vara rådmän i Jönköpings tingsrätt (2011-06-30),

ämnessakkunniga Feryal Mentes, chefsjuristen Tord Pettersson, beredningschefen Anders Larsson, biträdande juristen Olof Roos och justitiesekreteraren Sara
Rosén att vara rådmän i Södertörns tingsrätt (2011-07-07), kanslirådet Göran Söderström att vara rådman i Gotlands tingsrätt (2011-07-07), rättssakkunniga Katarina Wahlberg och rådmannen Carl-Erling
Halldin att vara rådmän i Kalmar tingsrätt (2011-07-07), kammaråklagaren Maria Malm att vara rådman i Skaraborgs tingsrätt (2011-07-07), tf. rådmannen Lena Peterson att vara rådman i Ystads tingsrätt (2011-07-07), adjungerade ledamoten Ann
Larsson, stadsombudsmannen Lisbet Boberg, tf. rådmannen Henrik Andersson och tf. rådmannen Per Nordén att vara rådmän i Göteborgs tingsrätt (2011-07-07), verksjuristen Lotten Karlén att vara rådman i Borås tingsrätt (2011-07-07), rådmannen Mikael Hammarstrand att vara rådman i Gävle tingsrätt (2011-07-07), direktören Erling Alm att vara tekniskt råd i tingsrätterna (2011-07-07). Regeringen har anställt processföraren Mats Hagelin på en tidsbegränsad anställning som rådman i Uddevalla tingsrätt (2011-07-07).

Förvaltningsrätterna
Regeringen har utnämnt utredningssekreteraren Thorbjörn Lindvall och advokaten Urban Erntoft att vara rådmän i Förvaltningsrätten i Linköping (2011-05-26), inspektören Karin Granholm att vara rådman i Förvaltningsrätten i Umeå (2011-06-22), sekreteraren Robert Johansson, justitiesekreterarna David Wahren och Karl Lundberg, ämnessakkunnige Mats Odenstad, förbundsjuristen Anna Björklund, adjungerade ledamoten Anders

Mellstrand och förvaltningsjuristen Mikael Lindau att vara tidsbegränsade anställda rådmän i Förvaltningsrätten i Stockholm (2011-06-22), utredningssekreteraren Per
Olov Larsson att vara rådman i Förvaltningsrätten i Härnösand (2011-07-07), assessorn Svante Stroh att vara rådman i Förvaltningsrätten i Växjö (2011-07-07).

Kammarrätterna
Regeringen har utnämnt kammarrättsrådet Kristina
Harmsen Hogendoorn att vara kammarrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning, i Kammarrätten i Göteborg (2011-0526), skattedirektören Birgitta Pettersson att vara kammarrättslagman i Kammarrätten i Göteborg (201106-16), chefsrådmannen Annika Sandström att vara kammarrättslagman i Kammarrätten i Sundsvall (2011-06-16), justitiesekreteraren Petra Ebbing att vara kammarrättsråd i Kammarrätten i Sundsvall (201106-16). Kammarrätten i Sundsvall har förordnat kammarrättsfiskalen Helena
Tyni till kammarrättsassessor (2011-05-12). Kammarrätten i Jönköping har förordnat kammarrättsfiskalen Maria Andersson till kammarrättsassessor (2011-06-01), kammarrättsfiskalerna Annika
Aula och Johan Lindström till kammarrättsassessorer (2011-0701).

Polisväsendet
Regeringen har anställt Anders Thornberg som biträdande säkerhetspolischef vid Säkerhetspolisen (2011-06-30), Ebba Sverne Arvill som länspolismästare vid Säkerhetspolisen (2011-06-30).

Universiteten
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har den 5 maj 2011 beslutat anta jur. dr Hans Eklund som docent i processrätt, jur. dr Malin Thunberg Schunke som docent i straffrätt.

Sveriges Advokatsamfund
Till nya ledamöter har antagits Olof Adrian, Advokatfirman Lindahl KB, Stockholm, Anders
Adriansson, Kriström Advokatbyrå KB, Stockholm, Patrik Ahlbeck, Advokatfirman Ahlbeck AB, Örebro, Paul Al-Windi, Advokatbyrån Atheo AB, Stockholm, Anna-Karin Sjölund Alm, Legare Advokatbyrå AB, Umeå, Mattis
Alpman, Swedbergs Advokatbyrå HB, Göteborg, Liselotte Axelsson,
Grönberg Gunnard Advokatbyrå KB, Stockholm, Madelene Axelsson, Advokat Malin Wassén Kjellberg AB, Uddevalla, Sara Berg,
Advokatfirman Delphi KB, Stockholm, Magnus Bigner, Advokatfirman Vinge KB, Malmö, Åsa
Bittel, Conseil Juridique L.L.M, Genéve, Henrik Bodén, Advokatfirman Bodén AB, Örnsköldsvik, Tove Bremell, Advokatfirman Vinge KB, Göteborg, Annica Börjesson, MAQS Law Firm Advokatbyrå AB, Göteborg, Anna Cumselius, Magnusson Advokatbyrå, Stockholm, Helena Dahlberg, Andersson Gustafsson Advokatbyrå KB, Stockholm, Cecilia Dahlborg,
G Grönberg Advokatbyrå AB, Stockholm, Emil Dicksved, Advokatfirman Delphi KB, Stockholm, Anna Dyring-Bro, KLAKarlerö Liljeblad Advokatbyrå HB, Stockholm, Annika Edmén,
Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Malmö, Hampus Ek,
Foyen Advokatfirma i Sverige KB, Stockholm, Niklas Eldelind,
Advokatfirman Brandel AB, Falkenberg, Magnus Enström,
Oreum Advokatbyrå AB, Stockholm, Hanna Eriksson, Kilpatrick Townsend & Stockton Advokat KB, Stockholm, Susanne Forsberg,
Mannheimer Swartling Advokat-

byrå AB, Malmö, Mikael Fredblad,
Advokatfirman Nordia KB, Stockholm, Jerker Gramner, Advokatbyrån Kaiding Kommanditbolag, Kalix, Klara Grundberg,
Advokatfirman Nordia KB, Stockholm, Martin Hall, Advokatfirman Vinge KB, Stockholm, Emil Hedberg, Advokatfirman Vinge KB, Stockholm, Marie Hedin, MAQS Law Firm Advokatbyrå AB, Göteborg, Jonas Holmqvist, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, Jonas Holmstedt, Advokatfirman Vinge KB, Helsingborg, Karin
Högberg, AdvokatGruppen LUND AB, Lund, Jessica Höijer, Andersson Gustafsson Advokatbyrå KB, Stockholm, Polyana Jensell, Advokatfirman Åberg i Göteborg Aktiebolag, Göteborg, Björn Johansson, Roschier Advokatbyrå AB, Stockholm, Fredrik Jonsson,
Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, Andreas Joo,
Advokatfirman Athena Aktiebolag, Stockholm, Johanna Jäderholm, Kilpatrick Townsend & Stockton Advokat KB, Stockholm, Helena Kalliomäki, Juristbyrå Ius Civile AB, Huddinge, Annie Näslund Koch, Advokatfirman Vinge KB, Stockholm, Ewa
Krokosz, Magnusson Advokatbyrå, Stockholm, Morgan Kvarnström,
Grönberg Gunnard Advokatbyrå KB, Stockholm, Robin Lagerstedt,
White & Case Advokataktiebolag, Stockholm, Johan Landén, Advokatfirman Carler i Jönköping AB, Jönköping, Peter Larsson, Hannes Snellman Advokatbyrå AB, Stockholm, Leo Lee, Gernandt & Danielsson Advokatbyrå KB, Stockholm, Mats Lilja, Advokatfirman Delphi KB, Stockholm, Monika Lilja, Advokatfirman Lars Deckeman, Stockholm, Magnus Lindblom, Advokatbyrån Kaiding Kommanditbolag, Umeå, Lars Lindebratt,
Foyen Advokatfirma AB, Malmö, Erika Lindquist, Advokatfirman Landerdahl AB, Västerås, Maria
Maaniidi, Advokatfirman Vinge KB, Helsingborg, Helena Magnus-

son, Baker & McKenzie Advokatbyrå KB, Stockholm, Mikael
Magnusson, Advokatfirman Cederquist KB, Stockholm, Johan
Maunsbach, MAQS Law Firm Advokaadibüroo, Tallinn, Amir
Mohseni, Advokatfirman Cederquist KB, Stockholm, Marcus
Munk, Kilpatrick Townsend & Stockton Advokat KB, Stockholm, Markus Mårline, Advokatbyrån Sigeman & Co AB, Malmö, Nils Nestrup, Advokaterna Nestrup, Elmgren & Lindgren HB, Halmstad, Sara Nordlund, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Malmö, Josefin Nowén, Advokatfirman Vinge KB, Stockholm, Erik Nydert, Stockholms Advokatbyrå HB, Stockholm, Johanna
Björnum Nyström, Advokatfirman Vinge KB, Göteborg, Charlotta
Olsson, Advokatfirman Lindahl KB, Stockholm, Mats Pennander,
Advokatfirman Hammar KB, Uddevalla, Helena Riese, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, Emma Roswall,
Zedendahl Advokatbyrå i Avesta AB, Avesta, Robin Rylander, Setterwalls Advokatbyrå AB, Stockholm, Hiba Sabbagh, Hellström Advokatbyrå KB, Stockholm, Catharina Belfrage Sahlstrand,
Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Lena Salomonsson, Advokatfirman Cederquist KB, Stockholm, Kristofer Stahre, Advokatfirman Althin, Stockholm, Charlotte Steen, Advokatfirman Hammarskiöld & Co AB, Johanna
Stenmann, Trägårdh Advokatbyrå AB, Malmö, Anna-Kajsa Stranding, Advokatbolaget Wallin & Söderberg AB, Uppsala, Katerina
Strömsholm, Moll Wendén Advokatbyrå AB, Malmö, Jessica Svantesson, MAQS Law Firm Advokatbyrå AB, Stockholm, Niklas Svantesson, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Stockholm, Mikael Svegfors, Svegfors Juristbyrå AB, Aneby, Björn Svensson, Gernandt & Danielsson Advokatbyrå KB, Stockholm, Hampus Thofte,
Mannheimer Swartling Advokatbyrå LLP, New York, Anna

Thomsen, Clifford Chance LLP, London, Hanna Tilus, Advokatfirman Lindahl KB, Stockholm, Anneli Torpmark, Zedendahl Advokatbyrå i Borlänge AB, Borlänge, Daniel Unger, Advokatfirman Vinge KB, Stockholm, Jennifer Wahlberg, Advokatfirman Suzanne Johanson AB, Stockholm, Henrik Wireklint, White & Case Advokataktiebolag, Stock-

holm, Fredrik von der Esch, Advokatfirman Vinge KB, Stockholm, Joacim Öhlund, Advokatfirman Fylgia KB, Stockholm, Karl Henrik Östberg, Advokatfirman Wilensky & Partners HB, Malmö, Anna Österberg, Lindskog Malmström Advokatbyrå KB, Stockholm (2011-06-09).

I detta häfte (s. 605–724) har medverkat bl.a.
Bertil Bengtsson, professor, f.d. justitieråd
Björn Molin, f.d. rådman
Lennart Svensäter, hovrättspresident
Nicklas Söderberg, hovrättsassessor
Roberth Nordh, docent
Thorsten Cars, f.d. hovrättslagman
Petter Asp, professor
Hans Danelius, f.d. justitieråd
Daniel Gustavsson, utredningssekreterare
Lars Eklycke, f.d. lagman
Per Henrik Lindblom, professor emeritus
Henrik Leffler, jur. kand.

Meddelande till författare i Svensk Juristtidning under åren 1970–1989
Svensk Juristtidning och Norstedts Juridik AB (Norstedts) har sedan 2009 ett samarbetsavtal avseende publicering av artiklar ur SvJT fr.o.m. 1990 i Norstedts rättsdatabastjänst Zeteo. SvJT har nu träffat ett avtal med Norstedts om att utöka detta samarbete, vilket bland annat innebär att Norstedts ska digitalisera och i Zeteo publicera de artiklar som publicerats i SvJT under perioden 1970–1989.
    År 2005 sökte redaktionen kontakt med alla författare som publicerat artiklar i SvJT under perioden 1990–2002 för att få ett medgivande till digital publicering. Mer än 90 procent av författarna lämnade medgivanden. Ingen nekade medgivande. Däremot fick inte redaktionen svar av alla eller kunde inte nå dem i brist på aktuell adress. Mot bakgrund av det mycket positiva gensvaret från författarna beslutade redaktionen då att tills vidare låta publicera allt material under nämnda år digitalt. En notis publicerades även i tidningen i vilken författare som inte lämnat sitt medgivande erbjöds få sina artiklar borttagna från den digitala publiceringen (se SvJT 2005 s. 1127). Inte heller därefter har någon författare motsatt sig den digitala publiceringen. Det bör nämnas att de medgivanden som lämnats avser samtliga artiklar som respektive författare publicerat i SvJT. Sedan 2003 lämnar författarna regelmässigt medgivande till digital publicering i samband med att artiklarna publiceras i SvJT.
    Redaktionen har nu beslutat att tills vidare låta digitalt publicera allt material även beträffande perioden 1970–1989. Författare som inte tidigare lämnat sitt medgivande och som inte vill att deras artiklar ska publiceras digitalt kan anmäla detta till redaktionen (i första hand genom ett e-brev till någon av redaktionssekreterarna: [e-mail] eller [e-mail]). Redaktionen står naturligtvis till förfogande för att svara på eventuella frågor. Stefan Strömberg