Litteratur

 

 

 

DAVID JOHANSSON, Skada och ersättning vid immaterialrättsintrång, ak. avh., Iustus, 2020, 445 s. inkl. register

 

Den 18 september 2020 försvarade David Johansson framgångsrikt sin avhandling med titeln Skada och ersättning vid immaterialrättsintrång för juridisk doktorsgrad vid Uppsala universitet. Valet av ämne är i sig klokt och strategiskt för den som vill göra en fortsatt akademisk karriär, eftersom många tjänsteutlysningar ofta är allmänt hållna. En utlysning i civilrätt kan kräva mer än dokumenterad kunskap inom ett specifikt civilrättsligt område. Att då redan i sin gradualavhandling välja ett gränsöverskridande tema skapar därför en god arena för framtiden.
    Avhandlingen omfattar således två centrala rättsfigurer — immaterialrätt och ersättningsrätt.1 Även om immaterialrätten traditionellt huvudsakligen har ansetts hänförlig till civilrätten, innehåller den i delar många rättsliga komponenter som relaterar till andra rättsområden, såsom förvaltningsrätt, straffrätt och processrätt. Skadestånd är vanligtvis den enda sanktionen inom den centrala förmögenhetsrätten. Ett immaterialrättsintrång kan förvisso uppstå inom ramen för ett avtalsförhållande, men är då vanligen omgärdat av skiljeklausuler, varför den typiska immaterialrättsprocessen blir utomobligatorisk och får många likheter med en traditionell skadeståndstalan, där käranden har bevisbördan för att en skada har inträffat, att tredje man är vållande och att det föreligger adekvat kausalitet mellan skada och vållande. På samma sätt är utgångspunkten inom immaterialrättsprocessen att käranden måste kunna bevisa att den innehar en immaterialrätt som svaranden orättmätigt har utnyttjat samt föra bevisning om skadans omfattning.
    Av betydelse för immaterialrättens del är att EU har antagit ett särskilt direktiv om civilrättsliga sanktioner.2 Enligt direktivets artikel 13 har en immaterialrättshavare vid intrång rätt till skälig ersättning för utnyttjandet samt skadestånd. Vid bedömning av skadans omfattning ska beaktas alla relevanta omständigheter, såsom de negativa ekonomiska konsekvenserna, däribland utebliven vinst, för den skadelidande parten, den otillbörliga vinst som intrångsgöraren har gjort och, där så är lämpligt, omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse, såsom ideell skada. Direktivet har genomförts i Sverige i respektive immaterialrättslag. Frågor som aktualiseras med anledning av direktivet och som får betydelse inom immaterialrätten är således vad som avses med skälig ersättning och när det gäller ytterligare skada blir centrala frågor bland andra goodwillskador, det uttryckliga kravet på ersättning för obehörig vinst, vilket ju traditionellt inte har erkänts i svensk rätt, samt vad som avses med omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse och ideell skada.

 

1 Här kan erinras om att Jonas Hellberg disputerade i Stockholm år 2014 på en mer specialiserad avhandling om Skadestånd vid patentintrång. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (sanktionsdirektivet).

Johanssons avhandling är disponerad i tre huvudavdelningar kallade Orientering, Inventering och Temperering, men har löpande kapitelnumrering genom sex kapitel. Så långt är avhandlingen uppbyggd som en klassisk konsert i tre satser. I äldre tider var tempi vanligtvis allegro — andante — allegro, medan det vartefter har blivit vanligare och ansetts mer effektfullt att öka hastigheten i tredje satsen mot presto. Komposition bygger i grunden på tema och kontrapunkt. Johansson har valt att bygga sin avhandling väl genomtänkt utifrån en sådan struktur, vilket medför att man minskar risken för att under vägen missa eller bortse från frågor som ligger inom ramen för temata, liksom samtidigt att inte föra in ovidkommande frågor.
    Avdelning I ”ORIENTERING” omfattar kapitel 1–2. I det första kapitlet ges en inledning till ämnet, problemformulering och metod. I avd. 1.2 ”Problemformulering, fokus och teman” konstateras inledningsvis (s. 22) att avhandlingen tar sikte på att diskutera och belysa immaterialrättsliga skadestånd genom både en immaterialrättslig och en skadeståndsrättslig lins med sikte på en mer övergripande och samtidigt grundläggande fråga, nämligen hur immaterialrättslig ersättningsbestämning kan förstås i ett rättsligt perspektiv. Därför behandlas ersättningsbestämningen inom de skilda immaterialrätterna gemensamt, i den utsträckning det låter sig göras. Även om vissa av de praktiska problemen och förutsättningarna skiljer sig åt mellan respektive immaterialrätt, framstår de grundläggande juridiska problemen som likartade.
    Utan att överteoretisera eller överproblematisera gör Johansson en relativt omfattande beskrivning av den valda metoden, något som är värdefullt med tanke på att den traditionella rättsdogmatiska metoden — särskilt i ljuset av immaterialrättens påverkan av europeisk harmonisering — ställs inför delvis nya förutsättningar och utmaningar. Medan såväl den svenska immaterialrätten som ersättningsrätten innan den europeiska harmoniseringen har varit nationell och byggd på traditionella svenska och nordiska rättsgrunder, har harmoniseringen av materiell immaterialrätt kommit att påverkas av såväl harmonisering inom respektive rättsområde, som generellt genom sanktionsdirektivet. Johansson konstaterar på s. 29 att avhandlingen i grunden kan beskrivas som rättsdogmatisk, men att framställningens syfte till att generera nya insikter om det befintliga materialet inte gör den mindre dogmatisk (jfr härtill den utvecklade diskussionen som förs på s. 31 ff.). I kap. 2 utvecklas sedan rättskällorna, deras inbördes hierarki, relationer och tolkning. Traditionellt har väl dessa frågor vanligen uppfattats som en integrerad del av metodbeskrivningen, men som antyds ovan, framstår det — mot bakgrund av den komplexa rättskällebilden och rättsområdets utveckling — som strukturellt och pedagogiskt riktigt att samla dessa frågor i ett eget kapitel.
    Avdelning II ”INVENTERING” omfattar kapitel 3–4. Här genomförs den huvudsakliga materiella undersökningen. Kapitel 3 inleds med något som rubriceras som en verktygslåda med de olika ersättningsbestämningsfaktorerna. Sedan behandlas de skilda ersättningsformerna. Det görs inte utifrån den traditionellt sett enklaste vägen som skulle ha varit att så att säga lägga ersättningsrätten och immaterialrätten i var sin låda. I stället får ersättningsformerna bestämma vägen framåt i kapitel 3. Kapitel 4 ägnas åt EU-domstolens tolkning av ersättningsrätten i sanktionsdirektivet. Det bör emellertid påpekas att det inte är fråga om en trivial redogörelse för rättspraxis, utan i stället om en avancerad och

analytisk framställning med åberopande av källor till stöd för påståenden och överväganden och med referenser till analyserande källmaterial där så finns. Kapitlen sammanfattas sedan i avd. 4.7.
    Avdelning III har givits den suggestiva titeln ”TEMPERERING” och omfattar de avslutande kapitlen 5 och 6. I kapitel 5 fångas de återkommande perspektiven upp och sammanfattas sedan i kapitel 6. Här vävs erfarenheter och slutsatser från avdelning II samman med de grundläggande utgångspunkterna och frågeställningarna i avdelning I. Svenska doktorsavhandlingar har ofta kommit att kritiseras inte endast på grund av bristande metodbeskrivning, utan även på grund av att analys och slutsatser har varit allt för knapphändiga och kortfattade. Genom Johanssons upplägg ges på skilda plan och i skilda perspektiv ett generöst utrymme för en friare diskussion, utan att behöva fastna i formella ramar, utan snarare att bygga på en modernare och mer nutidsanpassad uppfattning av den harmoniserade immaterialrätten.
    Avhandlingen är sammanfattningsvis mycket väldisponerad. Undersökningsområdet är konkret beskrivet och väl genomfört. Den håller ett föredömligt och klart språkbruk. Det finns heller ingen anledning att anmärka på valet av källor och dess hantering och arbetet framstår därför som ett föredöme i rättsvetenskaplig forsknings komplicerade brytningstider av metod och materia. Med tanke på att den är gränsöverskridande mellan immaterialrätt och ersättningsrätt, hade kanske några ytterligare reflektioner kring hur dessa områden förhåller sig till varandra över tid, i dag och för framtiden kunnat ha övervägts närmare inledningsvis och sedan följt som ett tydligare tema genom framställningen, något som emellertid på inget sätt förtar avhandlingens många förtjänster.

 

Per Jonas Nordell