Riksåklagarens roll som åklagare i Högsta domstolen

 

 

Av riksåklagaren PETRA LUNDH

Högsta domstolen firar i år 50 år som prejudikatinstans. I artikeln gör jag några reflektioner över min roll som riksåklagare och framför allt min roll som åklagare i Högsta domstolen med betoning på den prejudikatbildande verksamheten.

 


1 Riksåklagarens olika roller
När jag för drygt tre år sedan tillträdde som riksåklagare (för övrigt den första kvinnan på posten) slogs jag av alla de olika roller som ämbetet innebär.
    Jag är, vill jag säga inledningsvis, högsta chef för Åklagarmyndigheten, en organisation med för närvarande 1 700 anställda, varav drygt 1 100 åklagare. I den rollen är jag att jämställa med andra generaldirektörer eller myndighetschefer med sedvanliga uppgifter som ledning och styrning av myndigheten, personalfrågor, budget, uppföljning, organisation m.m.
    Åklagarväsendet, som även inkluderar Ekobrottsmyndigheten, är unikt på det sättet att den operativa åklagaren är en självständig myndighetsperson som beslutar i eget namn. En åklagare har stor makt och omfattande befogenhet att fatta mycket ingripande beslut mot bl.a. enskilda, exempelvis beslut om anhållande, husrannsakan, beslag och åtal. Åklagarväsendet är också strikt hierarkiskt på så sätt att en enskild åklagares beslut endast kan överprövas av en högre åklagare (överåklagare). Detta innebär exempelvis att chefen för en åklagarkammare inte kan överpröva eller ändra de beslut som fattas av åklagarna på chefens kammare. Åklagarväsendet har tre rättsliga nivåer, där de operativa åklagarna är den första rättsliga nivån, överåklagarna vid Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum (UC) och Ekobrottsmyndigheten den andra rättsliga nivån och riksåklagaren, dvs. jag och vice riksåklagaren, den tredje rättsliga nivån. Allt detta följer av bestämmelserna om åklagare i 7 kap. rättegångsbalken.
    I min roll som landets högsta åklagare ingår ett judiciellt ansvar för landets samtliga allmänna åklagare (även de som är anställda av Ekobrottsmyndigheten), vilket innebär att jag ska verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid åklagarnas rättstillämpning. Det är i den rollen mitt ansvar att se till att Åklagarmyndigheten meddelar de föreskrifter, allmänna råd och övriga riktlinjer som behövs för att uppnå sådan enhetlighet och följdriktighet. Jag har i den rollen även ett tillsynsansvar över landets samtliga allmänna åklagare där jag har möjlighet att överpröva och ändra de lägre åklagarnas beslut. Jag pub-

SvJT 2022 Riksåklagarens roll… 433 licerar också vägledande uttalanden i de fall det finns anledning att kritisera någon enskild åklagares handläggning. Vidare har jag i rollen till uppgift att yttra mig till såväl Justitieombudsmannen (JO) som Justitiekanslern (JK) i frågor om tillsyn över åklagares handläggning. Det är också min uppgift att inleda förundersökning och väcka åtal mot bl.a. domare när de kan misstänkas för brott i tjänsten.
    Utöver allt detta är jag ensam allmän åklagare i Högsta domstolen och således den enda allmänna åklagaren som får föra statens talan i brottmål där.
    Det säger sig självt att dessa olika roller kan vara svåra att förena och att de ställer stora krav på innehavaren av ämbetet. Jag är därför tacksam att jag vid min sida har vice riksåklagaren Katarina Johansson Welin som är min ställföreträdare och som kan utföra alla de åklagaruppgifter som faller under mitt ansvarsområde.
    Men nu är det nog om detta, det jag vill fokusera på här är min roll som åklagare i Högsta domstolen, vilken i sig innebär olika uppgifter.

 

2 Min roll som åklagare i Högsta domstolen
Högsta domstolens huvuduppgift är att vara prejudikatinstans och meddela vägledande avgöranden i bl.a. brottmål. Min uppgift som åklagare i Högsta domstolen syftar till att få fram en enhetlig och tydlig praxis av betydelse för åklagarverksamheten.
    Jag har i denna roll hjälp av vice riksåklagaren samt två byråchefer och en chefsåklagare som organisatoriskt tillhör Åklagarmyndighetens rättsavdelning, men som bistår mig och vice riksåklagaren med att ta fram och skriva överklaganden och svarsskrivelser till Högsta domstolen samt att företräda mig vid huvudförhandlingar där. Dessa mina medarbetare (HD-gruppen) är mycket erfarna jurister med lite olika bakgrund, bl.a. som åklagare och domare samt i olika roller inom Regeringskansliet (Justitiedepartementet) och som utredningssekreterare i statliga utredningar på straffprocessrättens område. De har alla tre det gemensamt att de har djup kunskap om samt ett genuint intresse av straffrätt och straffprocessrätt. De är alla tre också skickliga skribenter, vilket är ytterligare en förutsättning för att inneha någon av dessa befattningar.
    Efter att hovrätten har meddelat dom eller slutligt beslut har jag fyra veckor på mig att överklaga domen eller beslutet. Som många vet meddelas ett stort antal hovrättsdomar och beslut varje dag och det är såklart omöjligt för mig och mina medarbetare att ha uppsikt över alla de brottmålsdomar eller beslut som dagligen meddelas av hovrätterna runt om i landet.
    Som jag nämnde inledningsvis är jag som riksåklagare den enda allmänna åklagaren som får föra talan i brottmål i Högsta domstolen. Detta innebär att den åklagare som haft målet i hovrätten måste överlämna domen eller beslutet till mig eller, i mitt ställe, vice riksåklagaren för avgörande om denna ska överklagas, dvs. åklagaren har inte

434 Petra Lundh SvJT 2022 behörighet att själv överklaga domen eller beslutet till Högsta domstolen.
    Det kan kort nämnas att det också är jag som i egenskap av allmän åklagare i Högsta domstolen beslutar om eventuella kompletteringar av en förundersökning efter att hovrätten meddelat dom i målet. I de fallen är det frågan om den nya bevisningen är sådan att den kan ligga till grund för prövningstillstånd av synnerliga skäl (resning). Denna verksamhet leder sällan till några prejudikat. Om prövningstillstånd av synnerliga skäl skulle komma att meddelas ska nämligen målet i de flesta fall prövas på nytt av hovrätten. Någon prövning i sak sker därför sällan i Högsta domstolen i dessa fall.

 

3 Närmare om processen med överklaganden och svarsskrivelser
Som mycket annat är processen med att överklaga en brottmålsdom eller beslut till Högsta domstolen författningsreglerad, i detta fall genom en särskild föreskrift i Åklagarmyndighetens författningssamling (ÅFS 2005:4). I denna står att läsa att den åklagare som anser att en hovrättsdom eller beslut bör överklagas till Högsta domstolen ska göra en framställning om det till UC. Detta ska göras så snart som möjligt. UC ska senast två veckor innan överklagandetiden går ut överlämna framställningen till riksåklagaren med ett eget yttrande i frågan om domen bör överklagas eller inte. UC har i denna roll en rådgivande funktion i förhållande till riksåklagaren, vilket innebär att UC:s uppfattning i frågan inte är bindande för riksåklagaren.
    På UC arbetar bl.a. överåklagare, vice överåklagare och handläggare (som är erfarna operativa åklagare, förordnade att under tvåtre år arbeta på UC). UC ansvarar för bl.a. rätts- och metodutveckling inom straffrättens och straffprocessrättens områden. Handläggarna har inom sina utpekade ansvarsområden täta kontakter med operativa åklagare, bl.a. angående rättsliga frågor. De har också överblick över hovrättspraxis, vilket är till stor hjälp för mig eller vice riksåklagaren när vi ska avgöra om det finns prejudikatintresse i det mål som åklagaren vill att riksåklagaren ska överklaga till Högsta domstolen.
    Även om processen som sådan är formell förekommer naturligtvis en hel del underhandskontakter mellan de operativa åklagarna och UC i frågan om en dom eller ett beslut bör överklagas. Detta är bra då UC kan mota bort mål som uppenbart inte lämpar sig för en prövning i Högsta domstolen på ett tidigt stadium utan att det läggs ner onödigt arbete på att författa formella framställningar och yttranden. Anser åklagaren att frågan ska prövas av riksåklagaren görs en formell framställning och då måste UC överlämna den till riksåklagaren med ett eget yttrande.
    Till skillnad från UC är Ekobrottsmyndigheten en egen myndighet. Processen med överklaganden sköts där av handläggare vid Överåklagarens kansli. Om en åklagare vid Ekobrottsmyndigheten vill att en dom eller ett beslut ska överklagas till Högsta domstolen ska fram-

SvJT 2022 Riksåklagarens roll… 435 ställningen ges in dit. Överåklagaren lämnar sedan framställningen till riksåklagaren med ett eget yttrande i frågan om målet bör överklagas till Högsta domstolen.
    Det inkommer i snitt ett trettiotal framställningar om överklaganden per år till riksåklagaren. Av dem överklagar jag cirka hälften. Högsta domstolen meddelar i sin tur prövningstillstånd i cirka hälften av de mål jag överklagar dit.
    Jag har dock inte bara till uppgift att överklaga domar eller beslut. Jag är också den dömdes motpart när han eller hon har överklagat en hovrättsdom eller beslut till Högsta domstolen, men bara i de fall Högsta domstolen beslutar att riksåklagaren ska svara i målet. Denna uppgift utgör en mycket stor del av arbetet med målen i Högsta domstolen, då sådana förelägganden meddelas i snitt 75 gånger per år.
    Förelägganden att svara i målet meddelas i de flesta fall innan Högsta domstolen prövat frågan om prövningstillstånd. Detta innebär att jag i svaren måste beakta om prövningstillstånd bör meddelas och yttra mig särskilt angående den frågan. I denna process har jag, vice riksåklagaren och våra tre handläggare stor hjälp av UC, inte minst när det gäller frågor om hur hovrättspraxis ser ut inom de olika rättsområdena eller om de får frågor från de operativa åklagarna angående en viss typ av mål.
    Om målet har handlagts av åklagare vid Ekobrottsmyndigheten inhämtas alltid ett formellt yttrande i frågan om prövningstillstånd bör tillstyrkas eller avstyrkas av Överåklagarens kansli, som i sin tur inhämtar yttrande eller synpunkter från handläggande åklagare.
    I skyndsamma mål (där någon är frihetsberövad, det löper ett interimistiskt näringsförbud eller den dömde var under 18 år vid tiden för gärningen) ska riksåklagaren svara inom två veckor (tio arbetsdagar). I andra mål är svarstiden två månader. HD-gruppens tre medlemmar har inte någon särskild lottning utan fördelar målen mellan sig varefter de kommer in som framställning om överklaganden, begäran om svarsskrivelse eller frågor om återupptagande av förundersökning i pågående mål. Eftersom chefsåklagaren har en bakgrund som ekobrottsåklagare handlägger han dock de flesta mål som berör Ekobrottsmyndighetens verksamhet.
    Såväl våra överklaganden som svarsskrivelser är utförliga och innehåller inte sällan djupgående rättsutredningar avseende de olika frågor målen handlar om. Dessa rättsutredningar är inte skrivna bara för Högsta domstolen. Alla överklaganden och svarsskrivelser publiceras på Åklagarmyndighetens intranät där de är sökbara med olika nyckelord. Tanken är att dessa rättsutredningar ska utgöra stöd för de operativa åklagarna i deras arbete.

 

4 Av vikt för ledning av rättstillämpningen?
Till skillnad från när JO eller JK för talan i Högsta domstolen krävs i de flesta fall prövningstillstånd även när jag överklagar en hovrätts-

436 Petra Lundh SvJT 2022 dom eller ett beslut. Denna ordning infördes 2004 på riksåklagarens initiativ. Jag tycker att denna ordning är väldigt bra, eftersom jag kan känna mig mer fri att överklaga en dom eller ett beslut utan att riskera att ”i onödan” binda upp Högsta domstolens begränsade resurser. I och med denna reform kan Högsta domstolen själv avgöra vilka mål som ska prövas där, även om det sker på riksåklagarens initiativ. Reformen har också inneburit att riksåklagaren numera överklagar hovrättsdomar och beslut i större utsträckning än innan denna reform genomfördes. När jag överväger om jag ska överklaga en dom eller ett beslut, eller när jag i rollen som motpart ska yttra mig över frågan om prövningstillstånd, gör jag en bedömning av om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar målet. Det bör nämnas att riksåklagaren även kan överklaga en dom eller ett beslut med påstående om att det finns synnerliga skäl för prövningstillstånd (resning eller domvilla). Detta görs dock mycket sällan, även om det har hänt. I de fall riksåklagaren har överklagat en dom eller ett beslut med ett sådant påstående har det i vissa fall ändå lett till prejudicerande uttalanden av Högsta domstolen innan målet skickats tillbaka till hovrätten för ny prövning där. Ett exempel på detta är NJA 2017 s. 1086. I ett annat fall har Högsta domstolen prövat målet i sak efter att riksåklagaren i sitt överklagande påstått att domen ska undanröjas på grund av rättegångsfel i hovrätten. Exempel på detta är NJA 2016 s. 129.
    Vad som kan tala för att prövningstillstånd bör meddelas är om hovrättspraxis i en viss fråga spretar, dvs. om frågan bedöms olika av hovrätterna. Det kan också vara fråga om ny lagstiftning där uttalandena i förarbetena inte är tydliga, varför vissa frågor måste avgöras i praxis. Det kan t.ex. röra sig om hur man ska tolka ett visst rekvisit i en straffbestämmelse, frågor om uppsåt eller oaktsamhet, frågor om straffvärde, rubricering och påföljdsval etc.
    En viktig aspekt när jag yttrar mig är att göra en bedömning av om målet är lämpligt för en prövning i Högsta domstolen. Eftersom Högsta domstolen är en renodlad prejudikatinstans med begränsade resurser är det sällan lämpligt att mål som prövas där är omfattande eller innefattar komplicerade bevisfrågor, särskilt om prövningen av bevisningen kan leda till att Högsta domstolen gör en annan bedömning av vad som är bevisat än vad hovrätten kommit fram till. I ett sådant fall riskerar själva prejudikatfrågan att falla bort, vilket naturligtvis skulle vara olyckligt. Detsamma kan gälla om målet innehåller flera omständigheter som i det enskilda fallet har inverkat på domstolarnas bedömning av den prejudikatintressanta frågan. Det är därför bra om målet som sådant är så renodlat som möjligt. Högsta domstolen har också goda möjligheter att meddela partiellt prövningstillstånd, vilket jag uppfattar har blivit mer vanligt under senare år. Högsta domstolen kan då exempelvis meddela prövningstillstånd med utgångspunkt i

SvJT 2022 Riksåklagarens roll… 437 vad hovrätten funnit styrkt beträffande gärningen, vilket innebär att eventuella bevisfrågor kan skalas bort redan från början.

 

5 Prioriterade prejudikatfrågor
Jag tar varje år tillsammans med UC och Ekobrottsmyndigheten fram en lista över prioriterade prejudikatfrågor (den s.k. pp-listan). Det som listas där kan t.ex. vara områden där praxis saknas, ny lagstiftning eller områden där praxis bör bevakas. Listan publiceras bl.a. på Åklagarmyndighetens intranät. Listan är tänkt att fungera som ett stöd till de operativa åklagarna när de funderar över att vända sig till UC/Överåklagarens kansli med en framställning om överklagande. Jag vet att listan även används av justitiesekreterarna i deras handläggning av brottmålen i Högsta domstolen.
    Det måste framhållas att listan inte på något sätt är uttömmande. Det kan finnas många frågor som är av prejudikatintresse men som inte finns med i listan.

 

6 Några prejudikat
Nedan redogörs för några av de straffrättsliga avgöranden som Högsta domstolen träffat under min tid som riksåklagare.

• Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? (I och II, mål nr B 4072-21 och B 4645-21)

 

I båda domarna hade en gärningsman tagit kontakt med en flicka över internet och via en chattfunktion i sexuellt syfte förmått flickan att penetrera sig själv. I det ena fallet skedde penetrationen med egna fingrar och i det andra fallet med föremål. Mannen hade också filmat händelsen eller pressat flickan att själv göra detta. I ett av fallen förekom dessutom andra stötande och kränkande inslag. Flickorna var elva år. Högsta domstolen konstaterade att omständigheterna var sådana att övergreppen innebar lika allvarliga kränkningar som samlag. Männen dömdes för våldtäkt mot barn.

• ”De insmugglade tårgaspistolerna” (mål nr B 2465-21)

 

Högsta domstolen fann att införsel av flera (tre) tårgasvapen kan utgöra en gärning av särskilt farlig art. Gärningen bedömdes som grov vapensmuggling eftersom det funnits en uppenbar risk att vapnen skulle överlåtas till eller användas av kriminella grupperingar.

 

 

 

 

438 Petra Lundh SvJT 2022 • ”Mordet med hanteln” (mål nr B 6852-20), ”Mordet med brödkniven” NJA 2021 s. 377 och ”Mordet med kökskniven” NJA 2021 s. 32

 

Domarna rör straffvärdebedömning och straffmätning vid mord efter de ändringar i bestämmelsen i 3 kap. 1 § brottsbalken som trädde i kraft den 1 januari 2020.
    Högsta domstolen uttalade bl.a. att normalstraffet för mord numera är fängelse i 16 år och att det för livstids fängelse inte är tillräckligt att de kvalificerande omständigheter som framgår av lagtext och motiv i och för sig föreligger, utan att dessa omständigheter måste vara av sådan grad att de framstår som allvarligare än vad omständigheterna vid mord alltid är.

• ”Krigsposeringarna” NJA 2021 s. 303

 

Högsta domstolen fann att begreppet ”skyddade personer” enligt allmän folkrätt och enligt definitionen i 3 § lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser omfattar även döda personer. Genom domen klargjordes vidare att gärningar av i målet aktuellt slag, nämligen att bl.a. posera och låta sig fotograferas invid döda skyddade personer, är av sådan karaktär att de uppfyller kravet på att vara ägnade att allvarligt kränka den personliga värdigheten. Slutligen slog Högsta domstolen fast att krigsförbrytelse i regel är ett brott av sådan art att fängelse normalt ska följa (s.k. artbrott).

• ”Poliskontrollen på Hässleholmen” (I), ”Polisjakten i Älvdalen” (II) NJA 2021 s. 457

 

Domarna gäller tillämpning av brottet sabotage mot blåljusverksamhet som infördes den 1 januari 2020. Högsta domstolen konstaterade att det för att en gärning ska bedömas som sabotage mot blåljusverksamhet krävs att den har varit ägnad att allvarligt försvåra eller hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande verksamhet. Vissa typer av angrepp mot personal eller egendom, t.ex. stenkastning mot blåljuspersonal eller deras fordon, når regelmässigt upp till den nivån. I andra fall beror straffbarheten bl.a. på vilken typ av verksamhet det är som har angripits eller störts och under vilka omständigheter det har skett.

• ”Kroppskamerainspelningen” NJA 2021 s. 286

 

Högsta domstolen fann att det normalt inte finns förutsättningar att avvisa bevisning som avser belastande uppgifter som en brottsanklagad person har lämnat till polisen utan tillgång till försvarare och utan att ha informerats om rätten till försvarare, rätten att inte yttra sig och

SvJT 2022 Riksåklagarens roll… 439 rätten att inte belasta sig själv. Sådan bevisning ska i stället i regel bedömas inom ramen för domstolens fria bevisprövning.

• "Vapen vid fronten" NJA 2019 s. 909

 

Högsta domstolen fann att offentlig uppmaning att ge pengar eller annan egendom för vapeninköp till två terroristklassade organisationer via en öppen Facebooksida var straffbar, oavsett att organisationerna har varit parter i en väpnad konflikt. Brottet har ansetts vara av sådan art att fängelse normalt ska ådömas.

 

Jag ser i skrivande stund fram emot Högsta domstolens kommande avgöranden i tre mål där jag överklagat hovrättens domar och där Högsta domstolen nyligen meddelat prövningstillstånd.
    Det ena fallet rör frågan om bevisvärdering i mål om ansvar för mord (mål nr B 8398-21) där jag konstaterar att Högsta domstolens avgörande kommer att få en stor betydelse som vägledning för rättstillämpningen. Det andra fallet rör frågan om under vilka omständigheter en våldtäkt som begåtts under knivhot ska rubriceras som grovt brott (mål nr B 6401-21) och det tredje rör frågan om vilken betydelse det har för straffansvaret för underlåtenhet att avslöja våldtäkt mot barn att en tilltalad misstänkts för kränkande fotografering av den sexuella situationen (mål nr B 7481-21).

 

7 Ärenden om internationellt rättsligt samarbete
Vid Åklagarmyndighetens rättsavdelning finns två internationella enheter där den ena ansvarar bl.a. för ärenden om internationellt rättsligt samarbete som kan bli aktuella i Högsta domstolen. Enheten leds av en byråchef, med mångårig erfarenhet av internationella frågor på straffrättens område, som tillsammans med tre erfarna kammaråklagare hjälper mig och vice riksåklagaren att fullgöra riksåklagarens uppgifter i dessa ärenden. Det kan exempelvis gälla utlämning till en annan stat för lagföring där eller för verkställighet av straff som är utdömt i den staten. Efter yttrande från riksåklagaren och innan ärendet överlämnas till regeringen för avgörande prövar Högsta domstolen om det föreligger hinder enligt utlämningslagen mot utlämning. Vid utredningen inför yttrandet intar riksåklagaren eller den åklagare som verkställer utredningen en ställning som motsvarar åklagarens vid förundersökning i brottmål och den person som är aktuell för utlämning är att likställa med den misstänkte i en sådan förundersökning. I utredningen ska den andra statens intresse tas till vara, men samtidigt ska naturligtvis de principer som gäller för förundersökning i brottmål beaktas. I utlämningsärenden är Högsta domstolen första instans, vilket innebär att det inte krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen ska pröva ärendet. I andra internationella ärenden, som till exempel överlämnande enligt en euro-

440 Petra Lundh SvJT 2022 peisk arresteringsorder, är ordningen en annan och det krävs prövningstillstånd.
    Även avgöranden i ärenden om internationellt rättsligt samarbete kan naturligtvis vara av intresse ur prejudikatsynpunkt. Det har under senare år publicerats ett antal vägledande avgöranden gällande olika frågor som kan uppkomma i denna verksamhet. Bland dessa kan bl.a. nämnas ”Patronen och bilen”, NJA 2020 s. 761, som behandlade frågan om beaktande och bedömande av ett barns bästa i ärenden om utlämning som rör ett barn, samt ”Den rumänska arresteringsordern”, NJA 2020 s. 430, i vilket frågan om betydelsen av en försäkran om fängelseförhållanden i ett ärende om överlämnande togs upp.

 

8 De extraordinära rättsmedlen
Jag är också åklagare i Högsta domstolen i frågor om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid av en brottmålsdom eller ett beslut som fått laga kraft i hovrätten. I den rollen har jag hjälp av en särskild funktion, överåklagaren för resningsärenden. Funktionen som överåklagare för resningsärenden innehas av en åklagare med mycket hög integritet och stor juridisk skicklighet samt med mångårig erfarenhet av kvalificerad operativ åklagarverksamhet. Det kan i denna verksamhet handla om frågor om återupptagande av förundersökning på såväl den dömdes som målsägandens eller åklagarens begäran, förklaringar till Högsta domstolen i resningsärenden och inte minst ärenden där riksåklagaren ansöker om resning till men för en tidigare frikänd person, vilket tidigare varit väldigt ovanligt, men som nu och i framtiden kan bli mer och mer vanligt då ny teknik gör att bevisning som inte fanns tillgänglig när målet prövades i hovrätten numera kan komma fram. Även i denna verksamhet har det på senare år publicerats ett antal vägledande avgöranden av Högsta domstolen.
    Handläggningen av resningsärenden utgör i viss mån ett avsteg från principen att Högsta domstolen ska vara en renodlad prejudikatinstans, eftersom många resningsärenden innehåller komplicerade bevisfrågor. I den allmänna debatten hörs också argument för att resningsfrågor i brottmål skulle kunna hanteras på annat sätt, exempelvis av en fristående kommission. Högsta domstolen fyller emellertid även i resningsärenden en viktig funktion och fattar beslut i viktiga prejudikatfrågor. Två exempel på sådana beslut fattades i ett och samma resningsärende under 2021. Den ena frågan gällde om häktning och åtal skulle vara preskriptionsbrytande när åtalet hade ogillats av hovrätten. Den andra frågan var om det i ett resningsärende finns rättsliga förutsättningar för användande av tvångsmedel i form av kroppsbesiktning av en frikänd person (”Salivprovet”, NJA 2021 s. 368).

 

SvJT 2022 Riksåklagarens roll… 441 9 Avslutande reflektioner
Som jag nämnde inledningsvis innebär mitt ämbete sinsemellan väldigt olika roller. Uppgiften som åklagare i Högsta domstolen anser jag vara ett av de viktigaste och också roligaste uppdragen som riksåklagare.
    Åklagarmyndighetens kärnverksamhet är att utreda och lagföra brott som hör under allmänt åtal. Åklagare har stor makt och befogenhet att fatta mycket ingripande beslut mot enskilda. Det är i all åklagarverksamhet viktigt att få Högsta domstolens vägledning i de olika rättsliga frågor som kan uppkomma för att åklagare ska kunna arbeta lagenligt, följdriktigt och enhetligt. Högsta domstolens prejudikat är viktiga som vägledning i arbetet med att bedriva förundersökningar och att väcka åtal på ett rättssäkert sätt.
    Jag är glad och stolt över att jag och mina medarbetare inom Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten kan bidra till den prejudikatbildande verksamheten i Högsta domstolen.