Högsta domstolens prejudikatbildning inom särskilda rättsområden

 

 

Av justitierådet GUDMUND TOIJER

En övergripande fråga vid 2021 års symposium om Högsta domstolen var om det finns för många domstolar som ska bidra till prejudikatbildningen. I den här artikeln görs en kort genomgång av Högsta domstolens rättstillämpning från senare tid inom tre rättsområden där det finns avgöranden också från domstolar med särskild kompetens inom området. De tre rättsområdena är mark- och miljörätten, arbetsrätten och hyresrätten. Slutsatsen i artikeln är att Högsta domstolen har lagt ett stort ansvar på de särskilda domstolarna men samtidigt tagit en aktiv del i rättsbildningen.

 


1 Inledning
Högsta domstolens främsta uppgift är att vägleda rättstillämpningen. I stor utsträckning sker detta genom rättsbildning i mål som har handlagts av tingsrätter och hovrätter i sedvanlig sammansättning. Det gäller materiella och processuella frågor som uppkommer i brottmål och tvistemål men också i domstolsärenden.
    En ganska betydande del av rättsutvecklingen hänför sig emellertid till mål som inte följer den vanliga gången i allmänna domstolar. Inte sällan finns då begränsningar i möjligheterna att överklaga ett avgörande till Högsta domstolen. Det kan röra mål där det är hovrätten som avgör om ett överklagande ska tillåtas och där överklagande annars inte får ske. Men det kan också vara fråga om måltyper eller beslut som inte alls får fullföljas till Högsta domstolen.
    Ett förhållandevis stort ansvar för prejudikatbildningen kan inom en del rättsområden ligga hos andra instanser än Högsta domstolen. Det hindrar inte att Högsta domstolen ibland kommer in på frågor som mera sällan kan överklagas dit. Främst gäller det förstås fall där hovrätten tillåter ett överklagande. Men det finns ytterligare situationer där andra frågor än de vanliga når Högsta domstolen, inom ramen för extraordinära ärenden eller som moment i ett mål, till exempel när ett tvistemål innehåller arbetsrättsliga inslag och bedömningar.
    Till detta kommer hovrätternas allmänna vägledningsansvar, något som inte minst har kommit till uttryck som en grund för prövningstillstånd vid överklagande från tingsrätt.1 Högsta domstolen har i sin rättstillämpning uttalat att kraven för prejudikatdispens är lägre i hovrätt än i Högsta domstolen.2 Hovrätternas praxis utvecklas inte sällan genom att ett antal avgöranden på ett visst rättsområde bildar ett mönster

 

1 Se 49 kap. 14 § 3 rättegångsbalken och 39 § tredje stycket 3 lagen (1996:242) om domstolsärenden. 2 Se NJA 2011 s. 843 p. 8–10 och NJA 2009 N 65.

SvJT 2021 Högsta domstolens prejudikatbildning… 555 till ledning för rättstillämpningen. Ett ytterligare motiv för prövningstillstånd i hovrätt är att Högsta domstolen ska få ett tillräckligt urval för sin prejudikatbildning, låt vara att domstolen genom språngdispens har möjlighet att skilja ut och pröva en prejudikatfråga i ett mål där hovrätten inte har gett prövningstillstånd.3 Inom en del rättsområden finns det alltså ganska många källor till vägledning genom prejudikat, utöver Högsta domstolens avgöranden. Högsta domstolen har direkt eller indirekt gett sin syn på prejudikatbildningen inom vissa områden. I den här artikeln sker en översiktlig genomgång av några avgöranden från Högsta domstolen under senare tid med begränsning till tre rättsområden, nämligen mark- och miljörätten, arbetsrätten och hyresrätten. Det bör dock tilläggas att det finns ytterligare skärningspunkter, i förhållande exempelvis till patent- och marknadsdomstolarna samt till de allmänna förvaltningsdomstolarna och de internationella domstolarna.
    Först, dock, en kortfattad genomgång av några begränsningar som gäller för överklagande till Högsta domstolen.

 

2 Tillåtelse att överklaga till Högsta domstolen (ventil)
I vissa fall kan saken föras till Högsta domstolen bara om hovrätten tilllåter att så sker (ventil). Det kan röra sig om mål som avgörs av vissa tingsrätter och hovrätter i särskild sammansättning och med behörighet inom vissa rättsområden.
    Det gäller bland annat mark- och miljömål. Huvudregeln är visserligen att Mark- och miljööverdomstolens avgöranden får överklagas till Högsta domstolen.4 Ett viktigt undantag gäller dock när det ursprungliga beslutet har fattats av någon annan instans än en domstol och där avgörandet har överklagats till mark- och miljödomstol och sedan till Mark- och miljööverdomstolen.5 Då är utgångspunkten att överklagande till Högsta domstolen inte får ske. Mark- och miljööverdomstolen kan dock tillåta överklagande i annat mål än mål enligt miljöbalken.
    Som exempel kan även nämnas att Patent-och marknadsöverdomstolens domar och beslut i tvistemål och ärenden inte får överklagas utan att den domstolen har tillåtit det.6 Liknande krav på tillåtelse av hovrätten finns i en del andra situationer. Avgöranden i mål om ogiltighet eller upphävande av skiljedom — mål som först prövas direkt i hovrätt — kan sålunda överklagas till Högsta domstolen bara om hovrätten öppnar för det.7 Krav på hovrättens tillåtelse för fullföljd finns också när det gäller enskild parts överklagande av beslut om felparkeringsavgift, liksom i frågor om

 

3 Se 54 kap. 12 a § rättegångsbalken. 4 Se 1 kap. 2 § andra stycket lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. 5 Se 5 kap. 5 § lagen om mark- och miljödomstolar. 6 Se 1 kap. 3 § tredje stycket lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar (som gör undantag för fall som avses i 4 kap. 13 § konkurrenslagen, 2008:579). 7 Se 43 § andra stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande; jfr NJA 2006 s. 530, där Högsta domstolen ansåg att det inte gick att överklaga hovrättens beslut att inte tillåta överklagande av hovrättens dom i ett mål om klander av skiljedom.

556 Gudmund Toijer SvJT 2022 ersättning till offentliga försvarare och rättshjälpsbiträden, när frågan har överklagats till hovrätten.8 Ett överklagande med rättslig verkan förutsätter, med något skilda formuleringar av lagtexten, att det enligt hovrätten finns skäl för prejudikatdispens i Högsta domstolen. En prövning av överklagandet kräver dessutom att det ges tillstånd av Högsta domstolen.

 

3 Förbud mot överklagande till Högsta domstolen
I vissa fall är ett ordinärt överklagande till Högsta domstolen inte rättsligt möjligt. Ett tydligt exempel på detta gäller arbetstvister, där Arbetsdomstolen är sista — och i vissa fall även första — domstol. Mot Arbetsdomstolens dom eller beslut får talan inte föras.9 De extraordinära rättsmedlen resning och klagan över domvilla är dock tillämpliga när det gäller Arbetsdomstolens avgöranden och sådana ärenden prövas av Högsta domstolen. Även tingsrätters avgöranden i arbetstvister kan direkt nå Högsta domstolen den extraordinära vägen, nämligen i ärenden om resning eller om återställande av försutten tid.10 Det kan nämnas att de särskilda reglerna för arbetstvister inte tillämpas i mål som handläggs bara av en viss tingsrätt eller som ska handläggas av en tingsrätt i en annan sammansättning än den som anges i rättegångsbalken. Detsamma gäller exempelvis också mål som handläggs enligt konkurslagen eller lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, liksom mål om skadestånd i anledning av brott, när talan förs i samband med åtal för brottet.11 Fullföljdsförbud gäller i fråga om Svea hovrätts avgöranden i mål som har överklagats dit från en hyresnämnd.12 Svea hovrätt, som har tagit över uppgifter från den tidigare Bostadsdomstolen, är alltså högsta instans i dessa fall, och mål som har inletts vid en hyresnämnd kan nå Högsta domstolen bara via extraordinära rättsmedel.
    Vissa frågor är undantagna från Högsta domstolens överprövning även enligt rättegångsbalken. Det gäller till exempel hovrättens prövning av en fråga om jäv mot en domare vid tingsrätt eller en överklagad fråga om att målet försenas i onödan.13 Ett ytterligare exempel är att hovrätten har funnit tingsrätten behörig att ta upp ett mål, något som gäller bland annat då hovrätten kommit fram till att en skiljeklausul inte hindrar en prövning i domstol; hovrättens beslut får överklagas

 

8 Se 10 a § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 54 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken och 43 § andra stycket rättshjälpslagen (1996:1619). Exempel inom familjerätten finns i 20 kap. 12 § föräldrabalken. 9 Se 2 kap. 4 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen), jfr även 2 kap. 1–3 §§ samma lag. 10 Se 2 kap. 3 § tredje stycket arbetstvistlagen. 11 Se 1 kap. 2 § arbetstvistlagen, jfr vidare Jonas Malmberg (tidigare Edvard Nilsson) i Rättegången i arbetstvister, Lagkommentar och uppsatser utgivna av Arbetsrättsliga föreningen, 2 uppl. 2005, s. 60 ff. 12 Se 10 § lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt. 13 Se 54 kap. 8 § rättegångsbalken, jfr beträffande jäv bl.a. rättsfallet NJA 2007 s. 860.

SvJT 2021 Högsta domstolens prejudikatbildning… 557 bara då invändningen mot domstolens behörighet avser en omständighet som högre rätt ska beakta självmant.14

4 Högsta domstolens prejudikat inom mark- och miljörätten
Domstolsorganisationen inom mark- och miljörätten består av fem tingsrätter (mark- och miljödomstolar) i särskild sammansättning och en avdelning inom Svea hovrätt som utgör Mark- och miljööverdomstolen. I båda instanser finns det såväl lagfarna domare som tekniska råd. Mark- och miljödomstolarna har också särskilda ledamöter. Högsta domstolen har sedvanlig juristsammansättning i mark- och miljömålen, men de justitiesekreterare och beredningsjurister som bereder och föredrar mål har ofta särskilda erfarenheter och kunskaper inom rättsområdet.
    Mark- och miljödomstolarna liksom Mark- och miljööverdomstolen har alltså en sammansättning som ska göra det möjligt att bedöma inte bara rättsliga problemställningar utan också de ofta sammanhängande tekniska eller ekonomiska frågor som målen ger upphov till. Att målen har koncentrerats till ett fåtal domstolar möjliggör en specialisering hos ledamöterna. Mark- och miljööverdomstolen har dessutom som ensam andra domstolsinstans med ett rikstäckande domsområde en god överblick över rättstillämpningen och därmed särskilt goda förutsättningar att bedöma vilken vägledning som kan behövas. Detta har Högsta domstolen lyft fram i rättsfallet NJA 2011 s. 782, som i ett miljömål gällde prejudikatdispens och granskningsdispens i dåvarande Miljööverdomstolen. Enligt avgörandet har (numera) Mark- och miljööverdomstolen därmed ett ”betydande ansvar” för prejudikatbildningen inom det miljörättsliga området, något som den domstolen ska väga in i sin tillståndsprövning.
    Värt att notera är dock att Högsta domstolen har slagit vakt om sin egen prejudikatbildning på detta område. Att Mark- och miljööverdomstolen vid tillståndsprövningen har att väga in sin särskilda roll hänger alltså samman med att den domstolen har goda förutsättningar att vägleda rättstillämpningen. Men — vilket framhålls i 2011 års rättsfall — prövningstillstånd i (numera) Mark- och miljööverdomstolen ska också möjliggöra överklaganden till Högsta domstolen av mål med prejudikatintresse. En liknande inställning redovisades i flera remissvar under arbetet med 2010 års lag om mark- och miljödomstolar.15 Högsta domstolen har också alltsedan miljöbalken trädde i kraft och även efter tillkomsten av 2010 års lag prövat ett antal miljörättsliga mål. Att det inte finns några tekniska råd i domstolen har nog inneburit att en viss tonvikt lagts vid processrättsliga frågor men det finns flera exempel också på avgöranden med en mer materiell innebörd.

 

 

14 Se 54 kap. 7 § rättegångsbalken. 15 Se prop. 2009/10:215 s. 174 ff.

558 Gudmund Toijer SvJT 2022 Bland annat märks flera rättsfall om tillståndsvillkor, där Högsta domstolen på ett tydligare sätt än tidigare har lyft fram kopplingen till sanktionerna vid överträdelse av villkoren.16 Andra exempel avser omfattningen av högre rätts prövning vid partiella överklaganden,17, förutsättningarna för verkställighetsförordnanden18, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar,19 bedömningen av verksamhet som kan påverka ett Natura 2000-område,20 det solidariska ansvaret för avhjälpande av föroreningsskada,21 strandskydd22 och flera fall om ideella organisationers rätt att överklaga avgöranden i miljömål.23 Unionsrätten har fått en allt större betydelse på det miljörättsliga området och några av Högsta domstolens domar och beslut har föregåtts av förhandsavgöranden från EU-domstolen. Det har gällt ideella organisationers rätt att överklaga,24 avgift för underlåtenhet att i rätt tid lämna över utsläppsrätter25 och nationella regler om anmälan vid införsel av kemiska produkter.26 Till detta kommer att miljörättsliga frågeställningar kan behöva avgöras också inom ramen för brottmål och på så sätt även kan bli föremål för prejudikatbildning i Högsta domstolen.27 Sedan 2011 handlägger mark- och miljödomstolarna också mål och ärenden enligt bland annat fastighetsbildningslagen (1970:988) och plan- och bygglagen (2010:900). Ofta är det då fråga om mål som har överklagats till mark- och miljödomstol, varför det krävs tillstånd av Mark- och miljööverdomstolen för att överklaga ett avgörande till Högsta domstolen. Ett antal sådana fall har nått Högsta domstolen och avgjorts efter prövningstillstånd där.
    Refererade avgöranden finns bland annat om fastighetsägares möjlighet att frånfalla ett medgivande till fastighetsreglering,28 om enskild parts rätt till ersättning för rättegångskostnader av staten i mål om fastighetsbildning,29 om fördelning av rättegångskostnader i mål om fastighetsbestämning som återförvisas till lantmäterimyndighet,30 om en fristående proportionalitetsavvägning enligt regeringsformen vid

 

16 Se t.ex. NJA 2006 s. 188, NJA 2006 s. 310 och NJA 2010 s. 516. 17 Se NJA 2010 s. 690. 18 Se NJA 2012 s. 623. 19 Se NJA 2008 s. 748 och NJA 2009 s. 321. 20 Se NJA 2013 s. 613. 21 Se NJA 2012 s. 125. 22 Se ”Torsbybryggan” NJA 2008 s. 55 och ”Båthuset i Stuverum” NJA 2020 s. 1129. 23 Se bl.a. NJA 2010 s. 419, ”Ojnareskogen” NJA 2011 s. 884, ”Taggen Vindpark” NJA 2012 s. 921, ”Fäbodberget” NJA 2018 s. 631 och ”Kommittén Rädda Västerdalälven” NJA 2020 s. 845. 24 Se NJA 2010 s. 419. 25 Se NJA 2014 s. 79. 26 Se NJA 2016 s. 1093 och EU:C:2016:171. 27 Se det nyss nämnda rättsfallet NJA 2016 s. 1093 samt t.ex. ”Duvhöken” NJA 2012 s. 281 och ”Vargskinnen” NJA 2016 s. 680 om artskydd och NJA 2016 s. 746 om avfallstransport. 28 Se NJA 2014 s. 545 och ”Exploateringsavtalet” NJA 2021 s. 727. 29 Se NJA 2017 s. 503. 30 Se ”Gränsen och rättegångskostnaderna” NJA 2021 s. 1085.

SvJT 2021 Högsta domstolens prejudikatbildning… 559 tvångsvis marköverföring enligt fastighetsbildningslagen,31 om uppförande av master inom eller utom detaljplanelagt område32 och om resning i planärenden.33 Flera avgöranden har gällt rätten att överklaga planbeslut34 eller beslut om bygglov35 och sakägarbegreppet enligt plan- och bygglagen.36 Därutöver har exempelvis ledningsrättslagen (1973:1144) tillämpats i några fall.37 En kort genomgång av prejudikatbildningen inom mark- och miljörättens område visar alltså att Högsta domstolen lagt ett förhållandevis stort ansvar på Mark- och miljööverdomstolen, med dess särskilt anpassade sammansättning och goda förutsättningar till överblick, samtidigt som Högsta domstolen meddelat ett ganska stort antal avgöranden till vägledning för rättstillämpningen också på detta område.

 

5 Högsta domstolens prejudikat inom arbetsrätten
När det gäller arbetsrätten är Högsta domstolens avgöranden betydligt färre än inom mark- och miljörätten. Det är naturligt med tanke på att prejudikatbildningen sedan över 90 år i första hand ligger hos Arbetsdomstolen.
    Ansökningar om resning och klagan över domvilla kan dock prövas i Högsta domstolen när det gäller Arbetsdomstolens avgöranden.38 Antalet extraordinära ärenden är dock mycket få och bifallen ännu färre. Högsta domstolen har refererat ett litet antal avgöranden under senare år och då framhållit att Arbetsdomstolen är Högsta instans när det gäller flera arbetsrättsliga lagregler.39 En tydlig uppdelning av prejudikatansvaret finns därmed sedan lång tid.
    Det kan i sammanhanget nämnas att Högsta domstolen med stöd av (numera) 11 kap. 13 § regeringsformen har ansett sig behörig att pröva en ansökan om extraordinärt rättsmedel som gällt ett beslut om disciplinär påföljd, när beslutet hade fattats av personalansvarsnämnden vid en statlig myndighet.40 Ärendet i Högsta domstolen gällde bland annat frågan om ansvarsnämnden hade brustit i sin skyldighet att före beslut

 

31 Se ”Parkfastigheten” NJA 2018 s. 753, jfr NJA 2016 s. 868. 32 Se ”Naturmarken i Hemmeslöv” NJA 2020 s. 786 och ”Radiomasten” NJA 2021 s. 321. 33 Se NJA 2016 s. 395. 34 Se NJA 2015 s. 976, ”Vägen till Sandviken” NJA 2017 s. 421, ”Snäckan 8” NJA 2020 s. 641 och ”Byggrätten vid campus” NJA 2021 s. 1030, jfr ”Säbyvikens marina” NJA 2019 s. 629. 35 Se NJA 2014 s. 445, ”Bygglovet i Svartrå” NJA 2020 s. 190 och ”’Stadsbyggnadsnämndens överklagande” NJA 2021 s. 334. 36 Se ”Skärmtaksbygglovet” NJA 2017 s. 3, jfr NJA 2014 s. 267 och NJA 2016 s. 674. 37 Se ”Ledningsgatan” NJA 2013 s. 441, ”Ledningsrätt i gatubelysning” NJA 2013 s. 795 och ”Basstationerna i Luleå” NJA 2021 s. 874. 38 Jfr Johan Lind, Högsta domstolen och arbetsrätten, i SvJT 1989 s. 291 ff., särskilt s. 294–302. 39 Se ”Unionens resningsansökan” NJA 2020 s. 147 p. 25; avgörandet har refererats på en mer allmän fråga utan specifik arbetsrättslig koppling, nämligen om det kan utgöra grund för resning att en svensk domstol vid tillämpning av unionsrätten avviker från ett förhandsavgörande som har hämtats in i det aktuella målet, jfr om extraordinära rättsmedel också NJA 2010 N 30. 40 Se NJA 2008 s. 1022.

560 Gudmund Toijer SvJT 2022 kommunicera uppgifter med arbetstagaren. Högsta domstolens slutsats innebar att det inte fanns synnerliga skäl för att pröva disciplinärendet på nytt.
    Arbetsrättsliga frågor kan uppkomma också i mål som inte handläggs enligt arbetstvistlagen. Under senare år har Högsta domstolen därför uttalat sig i frågor om arbetstvistlagens tillämpning,41 om skyldighet att ersätta förmögenhetsskada när en sökande oriktigt blivit förbigången vid anställning inom den offentliga sektorn42 och om fackliga stridsåtgärder kan föranleda skadeståndsansvar vid en kränkning av Europakonventionen43. Det kan diskuteras om det finns någon egentlig överlappning mellan Högsta domstolens och Arbetsdomstolens prejudikatbildning. I de tre senast angivna rättsfallen har Högsta domstolen endast i mycket begränsad utsträckning — främst i de skiljaktiga meningarna — hänvisat till Arbetsdomstolens domar. I stället har Högsta domstolens avgöranden grundats mer på allmänt civilrättsliga, konstitutionella och europarättsliga källor. Det kan kanske uppfattas som att Högsta domstolen sett rättsfallen mer som utslag av generella regler och grundsatser snarare än som tillämpning av strikt arbetsrättsliga principer.
    Lite vanligare är det att Arbetsdomstolen hänvisar till avgöranden från Högsta domstolen, och i så måtto finns en växelverkan mellan domstolarna. Hänvisningarna kan avse olika frågor men med en viss övervikt för det allmänt civilrättsliga området. Exempelvis har Arbetsdomstolen anfört Högsta domstolens avgöranden som stöd i frågor om fullmakt44 och den avtalsrättsliga förutsättningsläran45 men också om diskrimineringsersättningens syfte och storlek46 och om de straffrättsliga bedömningar som kan aktualiseras i mål om anställningsskydd.47 En viss prejudikatbildning finns alltså hos Högsta domstolen på det arbetsrättsliga fältet, liksom en växelverkan mellan domstolarna, men till den allt övervägande delen ligger ansvaret hos Arbetsdomstolen.

 

 

 

41 Se NJA 2008 s. 429. 42 Se NJA 2008 s. 990. 43 Se NJA 2015 s. 899; rättsfallet har gett upphov till en debatt om arbetstvistlagen var tillämplig i målet eller inte eller med andra ord om Högsta domstolen eller Arbetsdomstolen var högsta instans; se bl.a. Niklas Selberg och Erik Sjödin, Stridsåtgärder i Högsta domstolen, i JT 2016–17 s. 906 ff. och samma författare, Om behörig domstol och civilrättsliga sanktioner för stridsåtgärder på arbetsmarknaden, i SvJT 2019 s. 482 ff. samt Jan Kleineman, Om uppkomsten av allmänna skadeståndsprinciper — exemplet contra bonos mores som en dolusprincip i svensk rätt, i Festskrift till Stefan Lindskog, 2018, s. 381 ff. 44 Se t.ex. AD 2017 nr 17 och AD 2020 nr 12. 45 Se t.ex. AD 2014 nr 39. 46 Se t.ex. AD 2015 nr 44. 47 Se t.ex. AD 2014 nr 85 och AD 2019 nr 15.

SvJT 2021 Högsta domstolens prejudikatbildning… 561 6 Högsta domstolens prejudikat inom hyresrätten
I vissa avseenden är Högsta domstolens prejudikatbildning inom hyresrättens område liknande den som gäller inom arbetsrätten. Svea hovrätt är sista instans i de mål som överklagas från hyresnämnderna, och hovrättens avgöranden kan nå Högsta domstolen bara i extraordinära ärenden. En väsentlig skillnad är dock att hyresrättsliga inslag i tvistemål är betydligt vanligare än arbetsrättsliga frågor och därför inte sällan kommer till Högsta domstolen enligt den sedvanliga gången via tingsrätt och hovrätt.
    Det finns flera exempel på avgöranden där Högsta domstolen har tagit ställning till hyresrättsliga problemställningar, exempelvis om uppsägning av hyresgästen på grund av störningar,48 om skadeståndsskyldighet för en hyresgäst som vållat en vattenskada genom underlåtenhet,49 om hyresgästens ansvar för skada som vållas av en andrahandshyresgäst,50 om hyresnedsättning vid men i nyttjanderätten,51 om beräkning av förlust för en rörelsedrivande lokalhyresgäst,52 om en lokalhyresgästs rätt till hyresnedsättning och förtida uppsägning av hyresavtalet vid brist i nyttjanderätten53 och om ett hyresavtal avsett bostad eller lokal.54 Exempel från straffrätten finns också, i ett mål om olaglig förmedling av bostadslägenheter.55 När det gäller extraordinära ärenden finns det två avgöranden — med bifall till klagan över domvilla — som kan nämnas. I det ena fallet56 hade hyresnämnden ålagt hyresgästen att flytta genom ett beslut som fick verkställas genast. Hyresgästens överklagande hade sedan avvisats av hovrätten, eftersom hyresgästen hade blivit avhyst under målets handläggning. Högsta domstolen fann dock att avhysningen inte i sig utgjorde hinder mot att överpröva hyresnämndens avgörande. Det andra fallet57 avsåg ett ärende enligt hyresförhandlingslagen. Högsta domstolen ansåg där att ett partsbyte inte borde ha tillåtits i hovrätten.
    En uppdelning finns alltså när det gäller prejudikatbildningen inom hyresrätten. Den är dock inte lika tydlig som när det gäller arbetsrätten, och Högsta domstolen kommer oftare in på hyresrättsliga frågor i sina avgöranden. I många fall är dock Svea hovrätt sista instans och får därmed ett ansvar för prejudikatbildningen. Det gäller i flera olika måltyper exempelvis mål om förlängning av hyresavtal för bostadslägenheter.

 

 

48 Se NJA 2008 s. 243. 49 Se NJA 2011 s. 454. 50 Se NJA 2014 s. 465. 51 Se ”Radonhuset” NJA 2016 s. 303. 52 Se ”Sjukhuscaféet” NJA 2017 s. 261. 53 Se ”Entré Malmö” NJA 2019 s. 445. 54 Se ”Lokalerna i Gulddragaren” NJA 2020 s. 681. 55 Se NJA 2016 s. 540. 56 Se ”Avhysningen och klagointresset” NJA 2017 s. 735. 57 Se NJA 2018 s. 361.

562 Gudmund Toijer SvJT 2022 7 Avslutande ord
Ett kort genomgång visar alltså att det finns flera rättsområden, varav några har berörts i den här artikeln, där ansvaret för prejudikatbildningen är delat mellan Högsta domstolen och andra domstolar, ofta med särskild kompetens inom rättsområdet. Högsta domstolen har lagt ett stort ansvar på de särskilda domstolarna men också tagit en aktiv del i rättsbildningen.
    Den övergripande frågan är om det finns för många domstolar som ska bidra till prejudikatbildningen. Det går att se saken på skilda sätt. I stor utsträckning beror svaret på hur domstolarna behandlar varandras avgöranden eller med andra ord om det sker en växelverkan mellan domstolarna eller om avgörandena blir motstridiga. Högsta domstolen har i flera sammanhang betonat det ansvar som andra domstolar har, inte minst när de har en särskild sammansättning anpassad efter måltypen.
    Samtidigt är det klart att Högsta domstolen anser sig ha ett övergripande ansvar också för många av de områdena och har tagit nya steg, ibland inom ramen för extraordinära ärenden. Märkbart är att Högsta domstolen sällan hänvisar till avgöranden från andra domstolar som rättskälla med undantag för Högsta förvaltningsdomstolen, de europeiska domstolarna och någon gång de högsta instanserna i andra länder. Det kan på sätt och vis betraktas som en naturlig följd av Högsta domstolens ställning och domstolens roll som utpräglad prejudikatinstans. En tydlig fördel med flera prejudikatdomstolar är att ett större antal rättsfrågor kommer att kunna belysas än som annars skulle ha blivit fallet. Detta ligger i linje med vad Högsta domstolen har uttalat om att kraven för prejudikatdispens är lägre i hovrätterna än i Högsta domstolen. Rättsläget kan behöva utvecklas genom flera avgöranden som inte var för sig representerar betydande steg men som tillsammans gör ett mönster möjligt att urskilja.
    Den större mängden avgöranden kan alltså leda till en mer omfattande och allsidig vägledning. En fråga är dock vilken detaljnivå som prejudikat ska ligga på och vilket utrymme som bör finnas i domstolarna att avgöra ett mål alltefter omständigheterna i det enskilda fallet. En ytterligare fråga hänger samman med den stora mängd rättsligt material som inte minst med tekniska hjälpmedel går att ta fram förhållandevis snabbt. En inte så liten del av rättsfallsstudiet kommer sannolikt att få ägnas åt att tolka och utröna ett avgörandes närmare innebörd och räckvidd, något som också bör hållas i minnet vid utformningen av ett prejudikat.
    I förlängningen ligger frågan vad prejudikat syftar till, i allmänhet eller i ett visst fall. Är uppgiften att auktoritativt och omedelbart svara på en preciserad och öppen rättsfråga eller är det att ge en mer omfattande beskrivning och bredare bild av rättsläget? Ett rättsfall kan

SvJT 2021 Högsta domstolens prejudikatbildning… 563 också ses som en modell för analys och utveckling inom ett område eller mer som en förebild vid författande av domar.
    Med de orden — som möjligen kan ge en viss vägledning — överlämnar jag till läsaren att besvara den övergripande frågan, alltså den om det finns för många prejudikatdomstolar.