Enhetlig internationell privaträtt i Sydamerika. Av de sydamerikanska staterna lägga en del nationalitets- och en del domicilprincipen till grund för avgörandet av internationellt privaträttsliga rättsförhållanden. Sedan länge har man strävat att uppnå en enhetlig reglering på detta område. En kongress i dylikt syfte hölls sålunda 1878 i Lima men ledde ej till något resultat. En kongress, som år 1888 hölls i Montevideo och därvid sju av de sydamerikanska staterna voro representerade, ledde emellertid till avslutande av åtskilliga fördrag i ämnet. I jan. och febr. förlidet år avhöll den panamerikanska unionen en konferens i Havana, där bl. a. behandlades ett av professor de Bustamente utarbetat förslag till konvention angående den internationella privaträtten. Förslaget antogs med vissa ändringar under beteckningen »Codigo Bustamente». Förslaget ikläddes därefter formen av ett statsfördrag mellan tjuguen av de sydamerikanska staterna, vilket för ratificerande stat träder i kraft trettio dagar efter ratifikation. Sådan har skett av Cuba, Panama, Costa Rica, Brasilien, Peru, Dominikanska republiken och Nicaragua. Vid konventionens undertecknande förklarade delegationen för Nordamarikas förenta stater, att de av konstitutionella skäl ej kunde biträda konventionen, enär ett dylikt beslut hörde under de särskilda staternas kompetens; man hoppades dock, att konventionens bestämmelser skulle i väsentliga delar upptagas av dessa stater.

 

    1896 års Haagkonvention ang. vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur har biträtts av Estland.

 

    Italiensk rätt i de avträdda österrikiska områdena. I ett dekret d. 4 nov. 1928 givas bestämmelser angående den rätt, som skall tillämpas i de till Italien avträdda delarna av Österrike. Av den österrikiska rätten bibehållas två institut: fastighetsbokväsendet och reglerna angående »Gesellschaften m. b. H.». I övrigt skall italiensk rätt gälla. Ett stort antal övergångsbestämmelser äro givna.

 

    Åtgärder till förhindrande av arbetsbalanser i hovrätterna. Genom de extra åtgärder, som under en följd av år vidtagits för av arbetande av hovrätternas arbetsbalanser, hava dessa numera i samtliga hovrätter nedbragts till normal storlek. För att förhindra uppkomsten av nya balanser och sålunda vidmakthålla det snabba avgörande av målen, som nu äger rum i hovrätterna, hava genom kungörelser d. 5 april 1929 (SFS nr 47—49) i hovrätternas arbetsordningar genomförts vissa ändringar, vilka trätt i kraft d. 15 i samma månad.
    Dessa ändringar innebära huvudsakligen, att den regel, som redan nu gäller om att samtliga besvärsmål och vissa förtursmål skola föredragas före början av sommar- och julferierna, på det sätt utsträckts till de övriga målen, att

sådana vademål och skriftväxlingar, mot vilkas föredragning laga hinder ej möter då tio veckor återstå till feriernas början, skola vara föredragna innan vederbörande division tar ledigt. På presidenten ankommer dock att, närmed hänsyn till visst måls vidlyftiga eller invecklade beskaffenhet undantag från vad sålunda stadgats prövas vara oundgängligt, medgiva sådant undantag. Skulle, med hänsyn till uppkommen väsentlig ökning av antalet inkommande mål eller eljest, svårighet möta att iakttaga de givna bestämmelserna, äger hovrätten om förhållandet göra anmälan hos K. M:t, »som då vill vidtaga de åtgärder, till vilka omständigheterna kunna föranleda», d. v. s. tillhandahålla erforderlig förstärkning av arbetskrafterna.
    I samband härmed hava bestämmelserna angående visst antal sessionsdagar varje vecka om visst antal timmar upphävts och åt hovrätterna överlåtits att fritt ordna arbetstiden på lämpligaste sätt för att medhinna den vid varje tidpunkt föreliggande arbetsbördan: varje division sammanträder så ofta och så länge divisionsordföranden finner erforderligt för fullgörande av den på divisionen ankommande handläggningen av mål och ärenden.
    De genomförda ändringarna hade enhälligt tillstyrkts av hovrätten över Skåne och Blekinge och i övriga hovrätter understötts av minoriteter, i Svea av 17 mot 23 och i Göta av 3 mot 17. (Jfr angående tidigare utredningaroch förslag Sv. J. T. 1923 s. 81, 133; 1926 s. 166, 252, 318; 1927 s. 79, 161;1928 s. 87, 417.)