FINSK LITTERATUR 1928.
Liksom under år 1927 har produktionen på rättsvetenskapens område under år 1928 varit till omfånget betydligt mindre än under de föregående åren och dessutom ensidig i så måtto, att den nästan uteslutande gått i den offentliga rättens tecken.
Redan vad rättshistorien vidkommer träder detta drag fram. Huvudarbetet på detta rättsgebit utgöres nämligen av ett arbete i straffrättens historia. Som akademisk avhandling har jurisdoktorn, numera docenten vid Helsingfors universitet RAGNAR HEMMER såsom resultat av en längre tids forskarmöda utgivit arbetet: "Studier rörande straffutmätningen i medeltida svensk rätt", Hfors 1928, VI † 380 s. Avhandlingen har ett inledningskapitel, som bär rubriken "Om brott och straff i den folkliga svenska straffrätten", i vilket förf. ger en framställning av huvuddragen av den straffrätt, som hade utbildat sig i de små svenska bondestaterna, landskapen, och
ännu finnes bevarad i medeltidslagarna vid sidan av de andra element, varav den svenska medeltida straffrätten är sammansatt. Särskilt intresse erbjuder framställningen om dödsstraffen i den äldre svenska rätten, i vilken förf. till kritisk granskning upptar VON AMIRAS i hans arbete "Die germanischen Todesstrafen" framförda argument för att flertalet av dessa straff härstamma från förkristen tid. Av avhandlingens båda huvudkapitel handlar det förra "om effektens omfattning såsom faktor vid straffutmätningen." Härvid undersökes nämnda faktors betydelse i fråga om en persons brottsliga verksamhet, som riktar sig mot samma rättssubjekt och samma rättsgoda. Då den medeltida svenska straffrätten lägger stor vikt på den tillfogade skadans omfattning berör denna avdelning sålunda för den tidens lagskipare ständigt återkommande spörsmål. Avhandlingens tredje kapitel har rubriken "Om straffutmätningen vid kränkning av flere intressenter genom samma handling." Det sönderfaller i följande tre underavdelningar: 1) handlingen kränker flere privata intressenter; 2) handlingen kränker enskild rätt, men även den offentliga världsliga makten; 3) handlingen kränker flere intressenter, av vilka en eller flere representera ett kyrkligt intresse. I detta kapitel har förf. haft anledning att närmare beröra frågan om konungamaktens och den katolska kyrkans inflytande på den medeltida svenska straffrätten. Avhandlingen har anmälts av rättshistorikern, professor E. ESTLANDER i Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland 1928 s. 379 ff. (se ock Sv. J. T. 1928 s. 503).
I samma årgång av nämnda tidskrift s. 391 ff. har av doktor HEMMER ytterligare ingått en rättshistorisk framställning över ämnet: "Om straffbarheten av förberedelse och försök till brott enligt Sveriges medeltidslagar", vilken uppsats grundar sig på ett förut icke sammanställt material, och däri påvisas bl. a. att de svenska lagarna i motsats till flere andra germanska rätter i stort sett fasthålla vid den ursprungliga germanska principen, att förberedelse och misslyckat försök till brott såsom icke skadliga handlingar äro strafflösa.
Såsom rättshistoriska kunna måhända även betecknas tvenne framställningar av nationalekonomisk innebörd. Som akademisk dissertation vid Berlins universitet har herr YRJÖ J. VON SCHROWE givit ut ett arbete under titeln: "Die finnischen Gemeinheitsteilungen im 18. Jahrhundert", XIII † 152 s. † karta. Arbetet innehåller, såsom redan av titeln synes, en historisk och nationalekonomisk framställning om storskiftet i Finland på 1700-talet.
Den andra hithörande framställningen, "Myntreformen år 1865", Hfors 1928, XVII † 377 s., av doktor HUGO E. PIPPING har likaså utgivits såsom akademisk disputation för vinnande av filosofie licentiatgrad vid Helsingfors universitet. Avhandlingen sönderfaller i två avsnitt: en historisk del och en mera teoretisk, ekonomisk del. I den historiska delen har förf. försökt klarlägga förhållandet mellan den mängd olikartade faktorer, som påverkade myntreformplanens förverkligande i Finland. I den senare delen undersökas de ekono-
miska problem, varmed reformens genomförande var förknippat. Till slut redogöres för den kritik, som på grund av myntreformens icke alltid gynnsamma inverkan på näringslivet riktades mot reformen från vissa ekonomiska intressegruppers sida.
På den allmänna rättslärans gebit har, frånsett ett par populära framställningar utan vetenskapligt värde, icke något arbete utgivits, ej heller på den romerska rättens område. Något självständigt civilrättsligt arbete har icke heller utkommit; av längre tidskriftsuppsatser, behandlande civilrättsliga spörsmål, kan omnämnas prof. L. CEDERBERGS uppsats i tidskriften Defensor Legis: "Osakkeenomistajan oikeudellinen asema uusia osakkeita annettaessa. Lisiä osakeyhtiölain 27 ja 29 §:ien tulkintaan." (Aktieägares rättsliga ställning vid utgivande av nya aktier. Bidrag till tolkning av 27 och 29 §§ i aktiebolagslagen.) I uppsatsen gör förf. sig till tolk för den uppfattningen, att äldre aktieägare icke, såsom i praktiken rätt allmänt antagits, ex lege hava företrädesrätt till aktier vid ny emission av aktier.
Av arbeten på den ekonomiska rättens område bör omnämnas generaldirektören, jur. dr K. HAATAJA'S under rubriken "Lainsäädäntö ruotusopimuspitäjien isojaoista" (Storskifteslagstiftningen i knektkontraktsocknarna) utgivna juridiska studie behandlande antydda område för storskifteslagstiftningen i norra Finland, Såsom bekant upprättades år 1789 i tre av Finlands nordöstliga socknar, Kemijärvi, Kuolajärvi och Kuusamo, mellan regeringen och befolkningen roteringskontrakt, i vilka regeringen befriade befolkningen för evärdeliga tider från bl. a. storskifte, ägomätning och avvittring. Dessa kontrakt, som stadfästes år 1790, hava givit anledning till i många avseenden egendomliga jordäganderättsförhållanden i ovannämnda socknar, i vilka befolkningen på grund av kontrakten ansett sig vara ägare till de stora arealer, inalles cirka 2.5 miljoner hektar, som omfattas av sagda socknar. Senare ha visserligen äganderättsförhållandena reglerats genom en särskild storskifteslagstiftning dels av år 1879 och dels av år 1898, och försiggår storskifte för närvarande i socknarna. I alla fall uppkomma stundom frågor, vilkas lösning beror på den tolkning man giver de forna knektkontrakten. Ett flertal dylika frågor behandlas i ovannämnda publikation. Såsom bakgrund för behandlingen förekommer en på arkivstudier och litteratur baserad historisk överblick av skifteslagstiftningen och av vittringsstadgarna. Förf:s intressanta framställning har i vissa punkter motsagts av en recensent i tidskriften "Lakimies", presidenten i Högsta Domstolen F. A. PEHKONEN. Recensionen har givit anledning till livligt meningsutbyte mellan auctor och recensenten, däri i synnerhet striden gällt vad med begreppen "ödemark" och "överloppsjord" rätteligen bör förstås. Till arbetet, som utkommit såsom nr 1 i Sällskapets för lantmäterivetenskaperna publikationsserie, har bifogats ett sakregister på tyska språket.
I tidskriften "Maanmittaus" (Lantmäteriet) ingår en uppsats berörande den äldre finska skiftesrätten av f. d. överdirektören fil. dr
OTTO SARVI: "Beiträge zur Kenntnis der Hamarteilung". Uppsatsen består av en beskrivning över de inalles 9 kartor, vilka av förf. påträffats i lantmäteristyrelsens arkiv och i vilka forna hammarskiften förekomma. Även omfattar uppsatsen en kort redogörelse av förf:s uppfattning om hammarskiftet. Uppsatsen är publicerad på grund av förf:s efterlämnade papper och utgör en del av ett större manuskript, som dock i sin helhet vid förf:s frånfälle icke var tryckfärdigt.
Enär en systematisk framställning av den viktiga gren av Finlands ekonomiska rätt, som hänför sig till sjöfartsnäringens offentligrättsliga sida jämte tullväsendet, hittills saknats, kan ett av prof. KARL WILLGREN publicerat arbete "Finlands sjöfarts- och tullrätt", Hfors 1928, VIII † 154 s., anses fylla en verklig lucka i vår rättslitteratur (se Sv. J. T. 1929 s. 370). Uti de särskilda kapitlen gives efter kortare historiska översikter samt jämförelser med utländsk rättsutveckling, en ingående redogörelse för respektive rättsinstitut jämlikt gällande finsk rätt, stundom ock för sådana teoretiska spörsmål, som äga betydelse för det föreliggande ämnet. På det hela taget är dock arbetets syfte didaktiskt. Boken synes ägnad att fylla ett behov, som blivit kännbart isynnerhet vid Helsingfors universitet, men dessutom även vid sjöfartsläroverken och den för blivande tulltjänstemän avsedda undervisningen.
Bland arbeten på processrättens område bör omnämnas en av doktor BRYNOLF HONKASALO publicerad akademisk avhandling "Vahvistuskanneoikeudesta ja sen edellytyksista Suomen oikeuden mukaan. Itineelliset edellytykset." (Om fastställelsetalan och dess förutsättningar enligt finsk rätt. I Materiella förutsättningar.) I arbetets I kap. beröras särskilda allmänna begrepp, såsom rättsförhållande, subjektiv rätt, o. s. v. II kap. innehåller en utförlig framställning om rättsskyddsbegreppet. III kap. behandlar formella och sakliga förutsättningar för ernållande av rättsskydd, och i arbetets IV kap. klarläggas olika slag av talan och kriterierna för särskiljande av desamma. Efter dessa fyra kapitel, som tillsammans bilda inledning till behandlingen av det egentliga ämnet, följer i V kap. tolkning av positivrättsliga stadganden om fastställelsetalan och slutledningar angående tillåtande av sagda talan såsom allmänt rättsskyddsmedel. I Vl kap. ingår en framställning om de materiella förutsättningarna för fastställelsetalan eller av fastställelseprocessens föremål. Fastställelsetalans processuella förutsättning, fastställelseintresset, kommer att av förf. behandlas i arbetets andra, ännu outgivna del. Arbetet är anmält av prof. O. HJ. GRANFELT i Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland 1928 s. 346 ff.
På förvaltningsrättens område må endast omnämnas presidenten K. J. STÅHLBERGS utförliga framställning av den finska förvaltningsrättens allmänna del. Arbetet, vars titel är "Suomen Hallintooikeus. Yleinen osa", VIII † 493 s., är en andra förnyad upplaga av förf:ns år 1913 med samma titel utgivna arbete. Med beaktande av att grunden för den finska förvaltningen sedan sagda år undergått ge-
nomgripande förändring och att nya viktiga förvaltningsgrenar tillkommit, av vilka särskilt må omnämnas utrikesförvaltningen och försvarsväsendet, att finansförvaltningen helt och hållet omorganiserats samt att för den förvaltningsrättsliga jurisdiktionen inrättats ett nytt högsta organ, högsta förvaltningsdomstolen, är det självfallet att framställningen erfordrat, även om den endast omfattar den allmänna delen av förvaltningsrätten, en rätt ingående omarbetning. Arbetet med dess klara disposition och koncisa, rediga stil måste hälsas med tillfredsställelse icke allenast av dem, som bedriva förvaltningsrättsliga studier, utan även av alla, som i ett eller annat avseende komma i beröring med förvaltningsrättsliga angelägenheter.
Ett praktiskt viktigt och teoretiskt intressant statsrättsligt spörsmål behandlar presidenten STÅHLBERG i arbetet "Parlamentarismen i Finlands statsförfattning", Hfors 1927, 98 s.1 Efter att hava redogjort för parlamentarismens utveckling och betydelse i allmänhet giver förf. en framställning av den finska parlamentarismen, betonande att utmärkande för densamma är dess så att säga rättsliga karaktär, som tagit sig uttryck i särskilda uti författningen intagna lagstadganden. Arbetet giver en kort, men synnerligen belysande framställning av de politiska tilldragelserna i Finland under tiden för dess självständighet. Arbetet, som återgiver de föreläsningar författaren på kallelse av Nobel-Institutet höll i Oslo hösten 1927, har i Statsvetenskaplig Tidskrift för år 1928 recenserats av A. BRUSEWITZ.
Något annat självständigt statsrättsligt arbete har icke utkommit. Nämnas må dock, att den finska offentliga rättens "grand old man" prof. R. HERMANSON kort före sin död hann omarbeta sin förträffliga framställning av den finska statsrätten: den finska upplagan av arbetet utkom i en ny tillökad upplaga, den svenska upplagan fick ett komplement, vari nyare lagstiftning beaktats.
En till den praktiska statsrätten hörande fråga, som i Finland givit anledning till mycken meningsskiljaktighet, är den, huruvida riksdagen äger rätt att från budgeten utesluta eller underlåta att i densamma upptaga avlöning för tjänst, som inrättas medelst administrativ förordning. I en längre uppsats, som ingår i tidskriften "Lakimies", har justitiekanslersadjointen E. AHLA utförligt behandlat frågan. Artikeln innehåller bidrag till tolkning av 65 och 68 §§ R.F. Enligt 68 § böra utgifter, som enligt gällande stadganden skola bestridas, oförminskade i statsförslaget upptagas. Med "stadganden" bör förstås ej allenast lagar (i formell mening) utan även s. k. administrativa förordningar. Därför kan riksdagen ej från statsförslaget utesluta avlöningen för en medelst förordning inrättad tjänst. Denna tolkning har godtagits även av riksdagen, såsom särskilda av förf. framförda precedensfall från riksdagspraxis utvisa. Enligt 65 § R.F. bör bl. a. angående grunderna för nya stater för ämbetsverk samt om ändring och upphävande av tidigare fastställda grunder stadgas genom lag. "Nya tjänster och ämbetsverk kunna
inrättas endast inom gränserna för det årliga statsförslaget." I artikeln lämnas en redogörelse över de olika tolkningar, som framställts inom riksdagen och av de sakkunniga riksdagens grundlagsutskott anlitat, beträffande frågan vad som bör anses höra till grunderna för staterna. Förf. kommer till det resultat, att såvitt med tjänsten förenade avlöningsförmåner icke avvika från de allmänna avlönings- och pensionslagarnas stadganden, någon lagstiftningsåtgärd icke erfordras, utan kan tjänsten inrättas medelst förordning, sedan riksdagen i budgeten beviljat medel för ändamålet.
Folkrätten representeras av tvenne akademiska avhandlingar. Jur. dr S. v. NUMERS har till behandling upptagit ämnet "Kampmedel i sjökrig", Hfors 1928, 314 s. Arbetet är uppdelat i två delar av vilka den förra behandlar kampmedlens historiska utveckling intill världskriget. Som grund för en ingående redogörelse för och kritik av de särskilda kampmedlens gestaltning har förf. tagit 1899 och 1907 års Haagkonventioner och 1909 års Londondeklaration samt dessutom vid tiden för världskrigets begynnelse existerande internationell hävd. Förf. har i arbetets senare del "världskriget och tiden därefter" i huvuddrag skildrat kampmedlens användning under sagda krig, den utveckling dessa inom vissa områden därefter rönt samt den kritik de olika makternas krigföring till sjöss varit utsatt för. Förf. har velat såsom sin åsikt framföra, att de före kriget existerande internationella konventionerna samt hävden icke genom "mothävd" under kriget förlorat sin betydelse, enkannerligen då denna "mothävd" för det mesta utövats i form av repressalier. — Kampmedlens inverkan på neutrala stater har även uti arbetet beaktats. Arbetet är väl disponerat och i allmänhet översiktligt, men synes mot detsamma kunna anmärkas, att en begränsning av ämnet varit väl motiverad, enär dess stora omfattning hindrat förf. att i punkter, där sådant varit av vetenskapligt intresse, genom utförligare och mera ingående behandling motivera sina slutsatser.
Ålandsfrågans militärpolitiska sida ur juridisk synpunkt behandlas av justitieombudsmannen jur. dr J. O. SÖDERHJELM i hans intressanta, framstående avhandling "Démilitarisation et neutralisation des Iles D'Aland en 1856 et 1921", Hfors 1928, XVII † 380 s. (se Sv.J. T. 192t8 s. 500). I arbetet klargöras inledningsvis begreppen neutralisation och démilitarisation (Befriedung) samt ägnas uppmärksamhet å frågan om existensen av s. k. folkrättsliga institut. Efter en juridisk analys av de militära inskränkningar, som pålades Åland år 1856, samt händelserna i samband med Östersjöavtalet år 1907 och under åren 1914 —1921 kommenterar och kritiserar förf. i detaljavtalet om Ålands neutralisering av år 1921, dess olika bestämmelser, tillkomst, ändamål, garantierna för dess iakttagande samt dess förhållande till 1856 års s. k. servitut. I ett kort slutkapitel anknytas några politiska reflexioner till den föregående juridiska framställningen. I arbetet ingår ett bihang omfattande texterna till de i arbetet berörda viktigaste fördragen, konventionsutkasten, rapporterna m. m.
Såväl doktor v. NUMERS som doktor SÖDERHJELMS avhandlingar äro recenserade av minister ERICH i Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland, årgång 1928, det förra arbetet s. 184 ff., det senare s. 354 ff.
Av värdefullare tidskriftsuppsatser av folkrättsligt innehåll må endast omnämnas minister R. ERICHS "Quelques observations sur le caractère juridique des avis consultatifs et les conditions requises pour une demande d'avis", vilken uppsats ingår i tidskriften Revue de Droit international et de Législation comparée för år 1928 nr 6.
Lauri Cederberg.