Lagstiftningsfrågor vid 1933 års riksdag. Innevarande års riksdag dominerades av de stora krishjälpfrågorna, vilka till väsentliga delar föllo utom den egentliga lagstiftningens område. Emellertid saknades ej lagstiftningsärenden av stor vikt och omfattning. Följande kortfattade översikt har, i likhet med vad under föregående år varit fallet, i allmänhet begränsats till att upptaga sådana mera betydelsefulla frågor vari ny författning kommit till stånd eller initiativ till ny lagstiftning tagits av riksdagen. Liksom tidigare har såväl hela skattelagstiftningen som ock åtskilliga andra frågor av ekonomisk art uteslutits ur redogörelsen.
Civilrätt (speciell och internationell privaträtt). Här märkes i främsta rummet den nya lagen om boutredning och arvskifte jämte följdförfattningar (SFS nr 314—328), varmed den av lagberedningen sedan femton år tillbaka bedrivna omarbetningen av ärvdabalken avslutats. Redogörelse för denna betydelsefulla lagstiftning har redan lämnats i SvJT (s. 312). — Beträffande den nya lagstiftningen om ägofred (SFS nr 269—271) hänvisas ävenledes till en tidigare given framställning i denna tidskrift (s. 456).
Inom familjerättens område är ytterligare att nämna en ändring i promulgationslagen till förmynderskapslagen, innefattande att Stockholms förmyndarkammare alltjämt skall bibehållas som överförmyndare (SFS nr 212). — I anledning av väckta motioner antog riksdagen sådan ändring i 8 kap. 3 § giftermålsbalken att värdet av den egendom, som make enligt nämnda lagrum äger att under loppet av ett kalenderår överlåta till andra maken utan upprättande av äktenskapsförord, begränsats till 5,000 kr. (SFS nr 433). — Beträffande den internationella familjerätten beslöt riksdagen anhålla, att K. M:t ville dels uppsäga 1902 års konvention för lösande av konflikter mellan lagar och jurisdiktioner i fråga om äktenskapsskillnad och hemskillnad, dels ock verkställa utredning om och framlägga förslag till revision i angivna hänseenden av 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
Eftersökandet och bearbetandet av olje- och gasfyndigheler har gjorts till föremål för laglig reglering i huvudsaklig överensstämmelse med de enligt lagen d. 28 maj 1886 meddelade bestämmelserna om tillgodogörande av stenkols- och saltfyndigheter. Den nya lagstiftningen bygger alltså på koncessionssystemet, icke på inmutningsrätt (SFS nr 180). — I skogsvårdslagen d. 15 juni 1923 infördes bestämmelser om skyldighet för den som efter ansökan erhållit tillstånd till avverkning å område, för vilket gäller avverkningsförbud, att gälda ersättning för erforderlig utsyning eller utstämpling ävensom skyldighet för sökanden att utföra hantlangning vid dylik förrättning och vid annan undersökning som anses behövlig för ansökningens prövning (SFS nr 80). — I överensstämmelse med vad
jordbruksutskottet vid behandlingen av 1932 års lappmarkslag framhöll såsom önskvärt har lagen d. 6 juni 1930 om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet gjorts tillämplig även på skog som avses i lappmarkslagen (SFS nr 108). Sistnämnda lags antagande har föranlett ett par smärre ändringar i förordningarna om skogsvårdsavgift (SFS nr 82) och om allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län (SFS nr 83).
I den sociala jordfrågan har riksdagen, med anledning av väckt motion, i skrivelse till K. M:t hemställt om dels utredning huruvida och på vad sätt jämkningar i den tekniska utformningen av vissa dispensbestämmelser i lagen d. 18 juni 1925 ang. förbud i vissafall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom kunna vidtagas i syfte att, utan att lagens sociala och jordpolitiska verkningar försvagas, möjliggöra att vid lagens tillämpning mera hänsyn tages till omständigheterna i det särskilda fallet, dels ock, i syfte att underlätta arrondering av såväl bolags, förenings och stiftelses som enskilda personers jordinnehav, utredning rörande lämpligheten av ändringar i gällande inteckningslagstiftning, avseende att utan minskning av inteckningshavares säkerhet bereda ökade tillfällen till utbyte av jord. — Ett av K. M:t framlagt förslag om införande av bestämmelser angående expropriation av mark för egna hem eller jordbruksändamål vann icke riksdagens bifall.
Ett par av de provisoriska kristidslagarna erhöllo fortsatt giltighet. Sålunda prolongerades den s. k. moratorielagen (lagen d. 31 maj 1932 om anstånd i särskilt fall med gälds betalning) för tiden t. o. m. d. 28 febr. 1934 (SFS nr 46) och den s. k. valutaclearinglagen (lagen d. 17 juni 1932 om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet) t. o. m. d. 31 mars 1934 (SFS nr 73). Beträffande dessa lagars innehåll hänvisas till SvJT 1932 s. 457 f.
Svårigheten att utöva effektiv kontroll över fullgörandet av den enligt lagen om trafikförsäkring å motorfordon stadgade försäkringsskyldigheten har föranlett en ändring av grunderna för denna skyldighet. Försäkringsplikt skall sålunda föreligga så snart fordonet registrerats, oberoende av huruvida det brukas i trafik (SFS nr 179). — K. M:ts proposition om godkännande av Madridkonventionen d. 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror i dess lydelse enligt besluten i Haag d. 6 nov. 1925 bifölls av riksdagen, som jämväl godkände en d. 16 febr. 1933 mellan Sverige och Finland träffad deklaration angående ändring i 1927 års konvention rörande ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar (jfr SFS nr 64).
På föreningsrättens område är att anteckna en ändring i lagen om ekonomiska föreningar, innebärande att denna lag ej vidare skall äga tillämpning å förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspektionen godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägenheter (SFS nr 40). Lagändringen har tillkommit i syfte att bereda dylik av trafikförsäkringsanstalterna bildad samman-
slutning möjlighet att utan registrering vinna godkännande som självständigt rättssubjekt. — I anslutning till ett av 1932 års banksakkunniga avgivet betänkande rörande revision av banklagstiftningen hade K. M:t förelagt riksdagen förslag till ändring i vissa delar av lagen om bankrörelse. Förslaget, som med några jämkningar godkändes av riksdagen, åsyftade i huvudsak att avhjälpa vissa redan tidigare påvisade men under den rådande ekonomiska krisen ytterligare framträdande brister i vår banklagstiftning, för vilkas undanröjande det befunnits erforderligt att i åtskilliga avseenden skärpa gällande föreskrifter om bankernas verksamhet och tillsynen över dem. I nämnda syfte upphävdes i princip den bankerna dittills i viss utsträckning medgivna rätten till aktieförvärv samt infördes en del allmänna bestämmelser rörande grunderna för utlåningsverksamheten, i främsta rummet avseende aktiebelåning, s. k. kreditgivning på en hand samt kredit åt vissa funktionärer, styrelseledamöter och revisorer i bank. Särskilda föreskrifter meddelades jämväl för reglerande av de förhållanden, under vilka bankstyrelse må åt funktionärer i banken överlåta viss självständig beslutanderätt. Behovet av förstärkt kontroll från det allmännas sida över bankväsendet tillgodosågs genom bestämmelser om den lokala tillsynens ersättande med revisorer, utsedda av bankinspektionen, samtidigt varmed den centrala tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenhet närmare angåvos i lagen. Slutligen infördes nya bestämmelser angående revision av bank i syfte att göra revisionen mera effektiv. I samband med dessa ändringar i banklagen upphävdes 1909 års lag angående emissionsbanker (SFS nr 277, 278).
Straffrätt. Åtskilliga frågor, tillhörande den allmänna strafflagens område, voro föremål för riksdagens prövning, i flertalet fall utan att leda till beslut i positiv riktning. Dock är att nämna en riksdagens skrivelse till K. M:t med hemställan om förslag till ändring i 22 kap. 11 § strafflagen, innebärande höjning av straffet försvårare förskingrings- och trolöshetsbrott. I fråga om sedlighetsbrotten väcktes motionsvis förslag om upphävande i vissa delar av den s. k. preventivlagen samt om upphävande av 18 kap. 10 § strafflagen. Den förra motionen bifölls av andra kammaren men avslogs av första kammaren, varför frågan förföll. Den senare motionen liksom ett ävenledes inom riksdagen väckt förslag angående lagstiftning om straff för utpressning avslogs av båda kamrarna; utskottet hänvisade i sina avstyrkande utlåtanden till att dessa frågor redan vore föremål för utredning inom justitiedepartementet. — I anledning av en motion rörande avskaffande av påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen föreslog första lagutskottet skrivelse till K. M:t i ämnet. Även denna fråga förföll emellertid i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut.
Den begränsning till högst 500 kr. av åklagares m. fl. bötesandelar, som genom särskilda böteslagen stadgats för de fall där böterna ådömas i dagsböter, utsträcktes nu i enlighet med K. M:ts förslag till att omfatta varje andel i böter, vite eller skadestånd, förbruten egendom, dess värde eller dylikt, som enligt lag eller författning skall
tillfalla åklagare, beslagare, angivare eller upptäckare av förseelse — dock med undantag för beslagarandelar enligt 1923 års varuinförsel lag och 1924 års spritinförsellag (SFS nr 28). Beträffande vissa spörsmål vid denna lags tillämpning hänvisas till framställning på annan plats i detta häfte (s. 574).
De provisoriska lagarna d. 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin samt d. 27 nov. 1925 om utsträckt tillämpning av förstnämnda lag erhöllo fortsatt giltighet t. o. m. d. 30 juni 1938, i samband varmed ock vidtogos ett par mindre ändringar i desamma; sålunda infördes skärpta straffbestämmelser för vissa fall av fortsatt förbrytelse och utsträcktes förbudet mot införsel till svenskt farvatten av spritdrycker och vin till att avse fartyg med en nettodräktighet av intill 500 ton (SFS nr 188, 189). — Den hittills provisoriska lagen d. 20 juni 1924 angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin har — med hänsyn till att frågan om fylleribestämmelsernas utbrytning ur strafflagen icke vunnit sin lösning — givits definitiv karaktär (SFS nr 107).
Med anledning av de olägenheter, som uppkommit till följd av att anhängare av vissa politiska åskådningar under senare tid i propagandesyfte anlagt uniform, antog riksdagen en lag om förbud mot politiska uniformer, enligt vilken K. M:t bemyndigades att, där det för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet funnes påkallat, förbjuda bärande av uniform eller liknande klädedräkt, som tjänade att utmärka bärarens politiska meningsriktning (SFS nr 472).
Processrätt. K. M:ts förslag till lagstiftning angående vissa tvångsmedel i brottmål, för vilket förslag redogörelse tidigare lämnats i denna årgång av SvJT (s. 157), godkändes av riksdagen med en obetydlig jämkning (SFS nr 181—187). I anslutning härtill vidtogs en mindre ändring av bestämmelserna om husrannsakan i 1923 års varuinförsellag (SFS nr 190) och 1926 års brännvinstillverkningsförordning (SFS nr 192). — De i varuinförsellagen meddelade föreskrifterna om tullmålsdomstol ha därjämte varit föremål för jämkning i anledning av gränstullrättens upphörande (SFS nr 190, 191).
K. M:ts proposition om ändrade bestämmelser beträffande fullföljdsrätten i brottmål bifölls av riksdagen (SFS nr 178); beträffande den nya lagstiftningens innehåll hänvisas till förut lämnad framställning i SvJT (s. 159). — För vinnande av kostnadsbesparing upphävdes föreskrifterna i 27 kap. 16 § rättegångsbalken och 229 § utsökningslagen om kungörande i allmänna tidningarna av hovrätternas utslag i besvärsmål (SFS nr 153). I enahandra syfte blevo de i 16 kap. giftermålsbalken meddelade bestämmelserna angående äktenskapsregistret sålunda ändrade, att uppgifterna till registret ej vidare skola befordras till trycket (SFS nr 41). — En motion rörande upphävande av stadgandet i 17 kap. 32 § rättegångsbalken om brottmåls ställande under framtiden förföll genom kamrarnas skiljaktiga beslut.
För den av riksdagen antagna lagstiftningen angående blodundersökning i mål om barn utom äktenskap (SFS nr 229, 230) har tidigare
redogjorts i SvJT (s. 347). — Med anledning av att viss rättsosäkerhet uppkommit vid tillämpningen av bestämmelserna i 45 § sinnessjuklagen angående särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat om intagande å sinnessjukhus av tilltalad som befinner sig å fri fot, har nämnda lagrum blivit föremål för ändring i förtydligande syfte (SFS nr 45).
K. M:ts förslag om vissa krigsdomstolars upphörande och överflyttande av militära mål å de allmänna domstolarna (jfr SvJT s. 155) förföll till följd av första kammarens avslagsbeslut; andra kammaren biföll propositionen. Samma utgång erhöll behandlingen av en proposition angående upphävande av bestämmelserna i § 20 regeringsformen rörande militära bisittare i högsta domstolen vid handläggning av krigsrättsmål.
Vidkommande tryckfrihetsprocessen godkände riksdagen ett från 1932 års riksdag vilande förslag till ändrad lydelse av § 5 6:o tryckfrihetsförordningen, innebärande att personlig inställelse för boktryckare eller författare i tryckfrihetsmål ej längre skall vara obligatorisk. I anledning av väckt motion har ock riksdagen hos K. M:t begärt utredning av frågan om möjligheterna att ombilda processen i tryckfrihetsmål, anhängiggjorda av enskilda, i sådan riktning att större säkerhet för de enskilda därigenom uppnås samt framläggande för riksdagen av de förslag vartill utredningen föranleder.
Statsrätt. Ett flertal vilande förslag till grundlagsändringar blevo vid denna riksdag, den första efter förrättade nya val till andra kammaren, föremål för slutlig prövning. Sålunda godkändes dels ett av 1929 års riksdag antaget förslag om borttagande av census som villkor för valbarhet till första kammaren (§ 9 RO) och dels ett förslag från 1930 års riksdag angående rätt för suppleant i utrikesnämnden att vid förfall för ledamot inträda i nämnden (§ 50 RO). Ett av 1932 års riksdag såsom vilande antaget förslag om ändring i grundlagsbestämmelserna rörande riksdagsmännens arvoden (§§ 12, 23 och 38 mom. 1 samt § 50 RO) godkändes, i samband varmed antogs en särkild konstitutionell stadga i ämnet (SFS nr 54). Anmärkas må i detta sammanhang, att den företagna sänkningen av riksdagsmannaarvodena föranlett nedsättning jämväl av statsrevisorernas och kyrkomötesledamöternas arvoden (SFS nr 127, 128). Från 1932 årsriksdag förelågo vidare förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen, innebärande viss utvidgning av sekretessen i fråga om bankinspektionens handlingar och införande av motsvarande föreskrifter även beträffande tillsynsmyndighet över sparbanker och försäkringsanstalter (§ 2 4:o TF), även som förslag om ändrade bestämmelser med avseende å tiden för urtima riksdags sammanträde (§ 51 RF), sättet förfyllande av uppkommen ledighet inom första kammaren (§ 7 RO; jfr SFS nr 53), riksbankens organisation (§ 72 RF, § 73 RO) samt riksdagens arbetsformer (dels § 38 mom. 5 RO och § 2 4:o TF, dels ock §§ 81 och 82 RF, §§ 34, 36, 37, 39—41, 44, 52, 54, 55, 60, 79 och 80 RO; jfr SvJT 1932 s. 461). Även dessa förslag blevo godkända. Däremot avslogs ett från 1932 års riksdag vilande förslag om upp-
hävande av bestämmelsen i § 60 regeringsformen angående postmedlens hänförande till bevillningar. — Med avslag å en kungl. proposition med förslag till grundlagsändring i syfte att möjliggöra införande i vallagen av en bestämmelse om rätt för väljare att röstavid valförrättning utom hemorten har riksdagen i skrivelse till K. M:t anhållit om fortsatt utredning samt förslag i denna och närliggande frågor.
I anledning av kungl. propositioner har riksdagen haft att behandla frågor rörande vissa konventioner med främmande makter i statsrättsliga ämnen. Sålunda godkändes en mellan Sverige och Portugal d. 6 dec. 1932 avslutad konvention angående förlikning, rättsligt avgörande och skiljedom. Vidare blev 1930 års Haagkonvention för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar med angivet förbehåll av riksdagen godkänd, i samband varmed ock antogs ett förslag till ändring i 1924 års medborgarskapslag av innebörd att, då utländsk man på ansökan upptages till svensk medborgare, detta icke medför ändring i hustruns medborgarskap med mindre hon därtill samtyckt (SFS nr 221).
Förvaltningsrätt. I kommunallagstiftningen vidtogos endast smärre ändringar. I lagen om församlingsstyrelse infördes en bestämmelse av innehåll att två eller flera församlingar, vilka bilda ett pastorat, städse skola ha ett gemensamt kyrkoråd (SFS nr 114). Den intill år 1932 förefintliga men då upphävda olikheten mellan reglerna om valbarhet till kyrkofullmäktige i Göteborg och till kyrkofullmäktige i andra kyrkliga samfälligheter har återinförts, så att i förra fallet valbarheten ånyo inskränkts inom vederbörande församling (SFS nr 137).
Beträffande frågan om sterilisering av sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka — i vilket ämne 1922 års riksdag på sin tid begärde utredning samt lagförslag år 1929 framlades av särskilt tillkallade sakkunniga — anhöll riksdagen i skrivelse till K. M:t om förnyad utredning angående förutsättningarna och ordningen för dylik sterilisering och om framläggande av förslag i ämnet.
K. M:t hade anhållit om riksdagens yttrande rörande förslag till ändringar i motorfordonsförordningen, huvudsakligen avseende att undanröja vissa särskilt framträdande missförhållanden i fråga om den yrkesmässiga automobiltrafiken. Förslaget, som i allt väsentligt lämnades utan erinran från riksdagens sida, innefattade bl. a. bestämmelser om utvidgning av begreppet linjetrafik till att omfatta all trafik som regelbundet bedrives mellan vissa orter, även om den framgår å olika vägsträckor, införande av körplikt jämväl i fråga om godstrafik samt begränsning av rätten till hämtning och returkörning vid dylik trafik ävensom av arbetstiden för förare, som tjänstgör i yrkesmässig trafik (SFS nr 406). I detta sammanhang hemställde riksdagen om utredning av frågan huruvida och på vad sätt ett ökat inflytande kunde beredas vederbörande kommunala myndighet i stad vid beviljande av tillstånd till linjetrafik inom stadens planlagda område. — Genom de senaste årens snabba ut-
veckling av motortrafiken samt den i samband därmed fortgående förbättringen och utbyggnaden av rikets vägnät hade anordnandet av gästgiverier och skjutsstationer enligt bestämmelserna i 1911 års stadga om skjutsväsendet visat sig allt mindre behövligt. Med anledning härav framlade K. M:t för riksdagen förslag om skjulsstadgans upphävande. Förslaget bifölls (SFS nr 117), och i samband därmed upphävdes vissa föreskrifter i holellsladgan (SFS nr 118) och förordningen angående försäljning av pilsnerdricka (SFS nr 214). Skjutsstadgans upphävande föranledde ock fastställande av nya grunder för bestämmande av landstingsmans resekostnadsersättning (SFS nr 366 ävensom ändring av bestämmelserna i 1915 års hästutskrivningslag om resekostnadsersättning till ordförande och ledamöter i hästuttagningsnämnd. Sistberörda lag blev jämväl i annat avseende föremål för en mindre jämkning (SFS nr 116). — I anledning av väckta motioner beslöt riksdagen att hos K. M:t anhålla om utredning rörande ändring i köttbesiktningslagen i syfte att bereda möjlighet för flera samhällen att, till nedbringande av kostnaderna, anordna en gemensam köttbesiktningsbyrå.
Med bifall till K. M:ts proposition beslöt riksdagen prolongering av den provisoriska sjöarbelstidslagen d. 13 juli 1926 för tiden t. o. m. utgången av år 1934 (SFS nr 139). — I syfte att i viss utsträckning åt elever vid anstalter för yrkesutbildning bereda skydd i ekonomiskt avseende mot verkningarna av olycksfall infördes i lagen om försäkring för olycksfall i arbete ett stadgande, enligt vilket Konungen skall äga att i fråga om sådan anstalt eller avdelning därav förordna att den, som där åtnjuter undervisning, skall anses såsom arbetare enligt olycksfallsförsäkringslagen, ändå att han ej användes till arbete för annans räkning (SFS nr 349). — K. M:ts förslag till lagstiftning angående arbetslöshetsförsäkring vann icke riksdagens bifall. — I lagen om allmän pensionsförsäkring vidtogs en ändring med avseende å handläggningen inom pensionsstyrelsen av besvärsmål eller eljest av fråga om lagligheten av pensionsnämndsbeslut (SFS nr 142).
Lagen för Sveriges riksbank underkastades vissa ändringar, flertalet föranledda av de ovan nämnda grundlagsändringarna med avseende å riksbankens organisation (SFS nr 111). I detta sammanhang vidtogs även en jämkning i ansvarighetslagen för ledamöter i styrelserna vid riksbankens avdelningskontor (SFS nr 112). Bankens sedelutgivningsrätt har ytterligare vidgats (SFS nr 413). Genom en särskild lag har K. M:t bemyndigats att i vissa fall ej mindre fritaga riksbanken från skyldigheten att inlösa guld i plants än även inställa tillämpningen av vissa bestämmelser i 1873 års myntlag (SFS nr 414).
Carl Romberg.