ARMIN KÜNEMUND. Das englische Gesetz über Kriminalrechtspflege von 1948. Berlin 1952. de Gruyter. 94 s. DM 12,00.
Brittiska lagar bruka ej vara lättbegripliga och Criminal Justice Act, 1948 (se SvJT 1949 s. 326) utgör icke något undantag. Översättaren står inför den dubbla uppgiften att återge tunga, stundom nästan ändlösa satsperioder och att skapa termer för institutioner och rättsbegrepp som sakna motsvarighet i ett kontinentalt system. Den tyska jurist som åtog sig översättningsuppgiften torde kunna vara nöjd med resultatet fastän inte heller översättningen blivit lättläst. Hamburg-professorn RUDOLF SIEVERTS, en framstående tysk kriminalist, har skrivit en givande inledning till lagtexten.
G. S.
Svensk kriminallagstiftning. En översiktlig redogörelse för det i Sverige under det senaste halvseklet genomförda reformarbetet på det straffrättsliga reaktionssystemets område lämnas av prof. IVAR STRAHL i Revue de Science Criminelle et de Droit Pénal comparé 1952 s. 359—375.
En liknande, något utförligare redogörelse för perioden 1941 — 1951 gives av dr. jur. GERHARD SIMSON i Zeitschrift fiür die gesamte Strafrechtswissenschaft, band 64 s. 346—375; denna redogörelse avser även nyheter inom den allmänna straffrätten och straffprocessrätten. Vid redogörelsen har fogats en översikt över de viktigare kriminalrättsliga arbeten rörande lagreformerna som under senare år utkommit på svenska eller på främmande språk.
S. R.
Les congrés de juristcs nordiques. I Revue Internationale de Droit Comparé 1952, No 2, s. 1—9, lämnar prof. IVAR STRAHL, mot bakgrunden av det gemensamma nordiska lagstiftningsarbetet under de senaste 70 åren och de nordiska juristmötenas betydelse för detta, en redogörelse för det nittonde nordiska juristmötet i Stockholm 1951. Av förhandlingsämnena behandlas mera ingående Insemination och särskilt Skadestånd och försäkring.
S. R.
Faderskapsmålen än en gång.
Hovrättsrådet HUGO HENKOWS artikel i SvJT 1952 s. 382, i vilken han i vissa avseenden berör min uppsats i SvJT 1951 s. 737, har föranlett mig att ägna ytterligare någon möda åt mina statistiska undersökningar om faderskapsmålen.
Jag medger att jag gjorde ett misstag, då jag utan att närmare behandla saken antog att förhållandena skulle vara likartade i de faderskapsärenden, som Statens rättskemiska laboratoriums material omfattar, och de faderskapsmål, som vi ha vid våra domstolar.1 I själva verket trodde jag att dessa två grupper av ärenden i stort sett sam
manföllo. (Under arbetet på min första uppsats hade jag ej någon möjlighet att få kunskap om de av Henkow påvisade siffrorna.)
Det väsentliga i Henkows bidrag till problemet synes nu vara, att blodundersökning endast sker i omkring hälften av faderskapsmålen (rätteligen något mer än hälften).
Utgångspunkten för både Henkows och mitt resonemang var att antalet uteslutna faderskap i blodundersökningsmaterialet från Statens rättskemiska laboratorium var inte mindre än omkring 40 % av vad det skulle ha varit om ingen enda av de i materialet förekommande männen varit fader, till vederbörande barn.1 Under antagande bl. a. att de kvinnor som haft flera män att välja på i hälften av fallen lyckats utpeka den rätte, har jag därefter dragit den slutsatsen att mödrarna i våra faderskapsmål i omkring 80 % av fallen (2 x 40 %) under konceptionstiden haft samlag med mer än en man samt gör vissa ytterligare kommentarer.
Mot detta gör Henkow ingen anmärkning, såvitt rör faderskapsärendena vid rättskemiska laboratoriet. Däremot påstår han att i de faderskapsärenden, som gå till rättegång, siffran 80 % bör reduceras till ungefär hälften.
Detta är onekligen förbluffande. I de fall där förhållandet mellan parterna är så gott att man kan överenskomma om blodundersökning utom rätta (regelmässigt bekostad av mannen) skulle promiskuiteten bland mödrarna vara nästan dubbelt så stor som de i de fall där hela uppgörelsen måste ske inför domstol.
Jag kunde ej tro, att detta utgjorde hela sanningen och för att utreda saken, har jag själv eller med hjälp av några vänner gått igenom domar och dagboksblad (i några fall också akterna) till faderskapsmål från tiden 1948 och framåt (293 mål). Jag har därvid fått fram följande procenttal.
| Mål i vilka blodundersökning skett | under rättegången | 54% |
| D:o | före rättegången | 5% |
| Mål i vilka ingen blodundersökning skett och i vilka faderskapet varit | medgivet | 25% |
| D:o | ej medgivet | 16% |
| | | 100% |
Man ser omedelbart att i större delen av de mål, i vilka blodundersökning ej skett, har faderskapet ej varit föremål för någon tvist. I allra största delen av dessa icke tvistiga faderskapsmål (22 %) har i domen uttryckligen angivits, att faderskapet varit medgivet. Jag har emellertid hit fört även en liten grupp av mål (3 %), där domstolen endast antecknat att mannen medgivit kvinnans påstående om samlag och där det därjämte ej finns ringaste antydan om att han sökt komma ifrån faderskapet. I nu ifrågavarande 25 % av målen har det verkliga tvisteföremålet i allmänhet varit underhållsbidragets storlek, och fastställandet av faderskapet har varit av rent formell art.
Man har naturligtvis ingen anledning att tro att promiskuitetsgra
den inom denna grupp av mål är hög. När jag skrev min uppsats, medräknade jag emellertid ej denna grupp bland faderskapsmålen. Av sammanhanget torde ha framgått, att jag endast avsåg de mål, där själva faderskapet var föremål för tvist. Jag har ej klart för mig om Henkow velat medräkna de mål, där faderskapet ej är tvistigt, men han har i alla fall, som jag nedan närmare skall visa, fått med dessa mål i sitt material och då har jag denna gång också tagit med dem i mitt. Här nöjer jag mig med att påpeka att den låga promiskuitetssiffra Henkow fått fram för faderskapsmålen, huvudsakligen beror på att faderskapet i en stor del av hans mål över huvud ej varit föremål för tvist.
I den första gruppen av mål (den där blodundersökning skett under rättegången) har jag sökt beräkna uteslutningsfrekvensen och har, som naturligt är, funnit att den i varje fall ej understiger den uteslutningsfrekvens, som rättskemiska laboratoriets hela material visar.
Som synes finns det en ej helt obetydlig grupp av mål, där blodundersökning gjorts före rättegången, men där det sedan i alla fall blivit rättegång antingen i underhållsfrågan, eller därför att mannen på någon annan grund sökt komma ifrån faderskapet. Förhållandena inom denna grupp måste naturligtvis antagas vara likartade med dem inom det övriga materialet från rättskemiska laboratoriet, om man blott tar hänsyn till att de män, vilkas faderskap kunnat uteslutas genom blodprov i allmänhet ej kunnat komma med i gruppen.1
Så ha vi slutligen en grupp av mål, som jag fått till 16 %, där faderskapet ej varit medgivet, men där blodundersökning i alla fall ej blivit av. Fråga är nu om man på denna grupp kan tillämpa Henkows antagande att blodprov ej tagits, därför att mannen ej haft något skäl att misstänka modern för att ha haft umgänge med någon annan man. Jag för min del vill bestämt bestrida detta.
Jag stöder mig här till en början på de uppgifter jag fått ur domar och dagboksblad om orsakerna till att blodundersökning ej skett i denna grupp av mål på 16 % över hälften av gruppens mål (9 %) har jag nämligen funnit olika förklaringar till att blodprov ej tagits, såsom att mannen varit död, att hela rättegången ägt rum i mannens frånvaro (vanligen efter kungörelsedelgivning), att mannen begärt blodprov, men försummat att ordna saken inom förelagd tid, att hans ställning varit så stark att han vunnit målet ändå (långt ifrån alltid genom att neka till samlag utan exempelvis därför att den uppgivna konceptionstiden varit för kort) o. s. v.
Beträffande de återstående 7 % i gruppen är man naturligtvis oförhindrad att tro på Henkows förklaring till att blodprov ej tagits. Jag för min del tror dock att den vanligaste orsaken är oförstånd och slöhet av männen, vilka i dessa fall så gott som alltid sakna biträde i målen.
Man kan naturligtvis ej utan vidare antaga att i nu ifrågavarande grupp på 16 % av målen promiskuitetsgraden bland mödrarna skall
vara precis lika hög som den visat sig vara i de fall, där blodundersökning skett. Jag för min del kan dock ej tro att nu berörda mål skilja sig så mycket från blodprovsfallen som Henkow antagit (80 % av blodprovsfallen skulle vara promiskuitetsfall mot 10 % av de fall där blodprov ej tagits.) Därför har jag också svårt att tro att denna lilla grupp av mål kan väsentligt dra ner procenten av promiskuitetsfall för samtliga faderskapsmål.
Jag vill emellertid göra ytterligare en anmärkning. Lagreglerna om faderskap till barn utom äktenskap ha främst betydelse i den grupp av fall där tvist eller tvekan råder om faderskapet (»tvistiga faderskapsärenden»). Betydelsen i dessa fall är lika stor vare sig fallen leda till rättegång eller ej. Om man vill söka avgränsa denna grupp av fall från den stora massan faderskapsärenden, för vilka frågan om faderskapet ej är något problem, anser jag det rationellast att till den tvistiga gruppen föra dels alla fall, där en rättegång förekommit, i vilken faderskapet ej varit medgivet, dels därjämte alla fall, där man kostat på sig blodundersökning utom rättegång. Henkow har ju visat att denna senare grupp måste vara nästan lika stor som den grupp av faderskapsmål i vilka blodprov tages. Drar man gränsen så, finner man att blodundersökning skett i 80—90 % av de tvistiga fallen. Att andelen promiskuitetsfall bland dessa faderskapsärenden varit stor veta vi genom uteslutningsfrekvensen bland blodundersökningarna, och Henkow och jag äro synbarligen ense om att promiskuitetsfallen kunna antagas vara ungefär dubbelt så många som de fall i vilka man måste antaga att modern kommit att utpeka fel man som fader (de antagliga uteslutningsfallen). Jag för min del tvivlar på att promiskuitetsfallen äro så mycket färre i den återstående gruppen på 10—20 % tvistiga mål, i vilka blodprov ej tagits. Även om de skulle vara mycket färre torde denna lilla grupp ej betyda så mycket, att helhetsbilden av förhållandena i de tvistiga faderskapsärendena skulle avvika väsentligt från vad man vet om förhållandena i de fall, där blodprov tagits.
Om mitt och Henkows siffermaterial må ytterligare några ord sägas. Att göra en statistisk undersökning på endast 293 fall kan synas äventyrligt. Om man ej har alltför stora krav på noggrannheten går det dock. Som exempel vill jag nämna att man — om mitt material är representativt — kan hålla ungefär 40 mot 1 på att den grupp som jag funnit vara 16 % i verkligheten ej överstiger 19 % och likaledes 40 mot 1 på att den grupp som jag fått till 25 % ej understiger 21 %.
Materialet är hämtat från fyra domsagor och tre rådhusrätter i södra Sverige, däribland rådhusrätten i Malmö och från fem domsagor och en rådhusrätt i nedre Norrland. Då jag ej känner de olika landsändarnas egenheter i fråga om faderskapsmål vet jag inte hur representativt materialet blivit. Jag har i alla fall exakt samma fördelning mellan målen från rådhusrätter och häradsrätter som enligt den publicerade rättsstatistiken rådde för mål om underhåll till barn utom äktenskap år 1947 (47 och 53 %). Beträffande den andel av målen, i vilken blodundersökning gjorts under rättegången, har jag också fått god överensstämmelse mellan mitt resultat och det som man kunnat vänta med ledning av uppgifterna från rättskemiska laboratoriet om
fördelningen mellan blodundersökningar under rättegång och utom rätta (publicerade på s. 577 i WALIN, Föräldrabalken) eller omkring 55 % (mitt resultat 54 %).
Henkows material av 1 122 faderskapsmål är hämtat från underrätternas rättsstatistiska uppgifter för år 1947. I anvisningarna för lämnande av dessa uppgifter heter det om rätta beteckningen av hithörande och närstående mål: »2. Äktenskaplig börd; underhåll åt barn utom äktenskap; rättsförhållandet mellan föräldrar och barn i övrigt specificeras.» Det är tydligt att man efter dessa anvisningar ej kan på målens beteckning skilja mål med tvist om själva faderskapet från mål utan sådan tvist. Det är t. o. m. tveksamt om man kan skilja faderskapsmål från exempelvis mål om jämkning av underhåll till barn utom äktenskap.
I den tryckta rättsstatistiken för 1947 redovisas 1 179 mål om »underhåll till barn utom äktenskap». Statistiska Centralbyrån, som lämnat Henkow hans uppgifter, har alltså gallrat bort 57 mål, för att komma ned till 1 122 faderskapsmål. Jag har från byrån erfarit att de mål man gallrat bort äro de, som uttryckligen angetts röra jämkning av underhåll och dessutom mål, som angetts röra avtal om underhåll, exempelvis »upphävande av avtal om underhåll till barn utom äktenskap». Däremot har man givetvis tagit med mål under normalbeteckningen »underhåll åt barn utom äktenskap», och på så sätt har Henkow i sitt material fått med hela den grupp av mål, vilken i mitt material utgör 25 % och i vilken faderskapet ej är föremål för tvist.
I likhet med Statistiska Centralbyrån har jag i mitt material ej medtagit mål om jämkning av underhåll. Däremot har jag medtagit fem mål, som kunnat betecknas »upphävande av avtal etc.», ty dessa mål ha samtliga rört fall, där mannen först underskrivit avtal om faderskap och underhåll och sedan stämt på avtalets upphävande, därför att han trott sig kunna visa att han ej kunde vara far till barnet.
Henkow meddelar i sin artikel att år 1947 kärandens talan ogillades i 122 faderskapsmål och menar att alla mål, där blodproven visat uteslutning skola ingå häri. Den rättsstatistik där han hämtat sitt material omfattar emellertid endast domar men ej avskrivna mål. Det är dock ganska vanligt att modern nedlägger sin talan och målet avskrives, när resultatet av blodundersökningen gått henne emot. Även mannen kan kapitulera på samma sätt i motsvarande läge, fast detta synes vara mindre vanligt. I varje fall får man ej någon riktig bild av blodundersökningarnas betydelse i målen, om man endast räknar de mål, som avslutats genom dom. Jag har därför i mitt material medtagit även de mål, som avskrivits sedan resultatet av en blodundersökning framkommit (men naturligtvis inga mål, som avskrivits på ett tidigare stadium). De medtagna avskrivna målen äro 6 % av hela materialet. Hade Henkow kunnat medräkna denna typ av mål, hade han alltså förmodligen måst räkna med 170—180 i realiteten ogillade faderskapsmål i stället för 122.
Gustav Malmer