Yttrandefrihetens uttryck

Demonstrationsrätten

Uniformsförbudet, tiden och grundlagen

Under hösten 1995 fick ett antal ungdomar olika klädesplagg beslagtagna och i vissa fall har åtal väckts för brott mot det s. k. uniformsförbudet i lagen (1947:164) om förbud mot politiska uniformer. Domstolarna har dock underkänt uniformsförbudet såsom uppenbart stridande mot grundlagens yttrandefrihet, regeringsformen 2 kap. 1 §. Denna artikel skall söka efter skälen till denna bedömning och ange vad som mot bakgrund av regeringsformen är möjligt att göra åt uniformering i politiska sammanhang

Föreligger det ett behov av ett straffstadgande till skydd mot politiskt ej korrekta åsikter och yttranden?

I 16 kap. 16 § BrB stadgas att den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, skall dömas för förargelseväckande beteende till penningböter. Detta straffbud har gamla anor. Redan i 1734 års missgärningsbalk stadgades i 21 kap. 8 § att den som av överdåd ropade eller skrek på allmänna vägar, gator och gränder eller någon med ord eller på annat sätt förolämpade, skulle böta fem daler

Förargelseväckande yttrandefrihet?

I artikeln redogör författarna för hur kriminaliseringen av förargelseväckande beteende har uppfattats i förarbeten, praxis och doktrin. Därefter följer en kort internationell utblick och en genomgång av kriminaliseringens relation till yttrandefriheten. Slutligen förs en diskussion om behovet av klargöranden på området.

Åke Green och missaktande men inte hatiskt tal

HD:s avgörande i religions- och yttrandefrihetsmålet mot pastorn Åke Green illustrerar HD:s tilltagande beredvillighet att låta Europakonventionen och Europadomstolens praxis få genomslag i svensk rätt. Domen aktualiserar flera frågor med europarättslig anknytning — både materiella och konstitutionella. Tyngdpunkten i artikeln ligger på materiell yttrandefrihetsrätt enligt Europakonventionen och dennas förhållande till missaktningsrekvisitet i lagen om hets mot folkgrupp.

Har HD hittat en hets-doktrin?

Högsta domstolen (HD) har i några avgöranden på senare år haft anledning att ta ställning till hets mot folkgrupp i olika former. Fyra avgöranden kommer att kommenteras i den här artikeln: pastorn som predikade (Åke Green),1 flygbladen i Söderhamn,2 den kristna hemsidan3 samt den nazistiska hemsidan.4 Den fråga artikeln fokuserar på är huruvida HD utvecklat en konsekvent doktrin för hur hets mot folkgrupp bör vägas mot yttrandefriheten.

Bränna Koranen är hets mot folkgrupp

Att bränna Koranen i offentligheten är, tvärtemot vad som ofta anges vara fallet, normalt hets mot folkgrupp. Detta framgår tydligt av tillgängliga rättskällor. Yttrandefriheten i detta fall skyddas inte av vare sig regeringsformen eller Europakonventionen och det kan, menar författaren, diskuteras om inte