En effektiv brottsbekämpning?

En straffprocess för hönstjuvar?

Den straffprocess som tillämpas i dag har sina rötter i det tidiga 1900-talet. Den verklighet som processen skulle hantera såg väsentligt annorlunda ut jämfört med 2000-talets Sverige. Både brottsligheten och samhället i övrigt har förändrats kraftigt. I artikeln argumenteras för att det tidiga 1900talets straffprocess inte klarar av att hantera 2000-talets verklighet med ett gott resultat. Det politiska systemet har inte förmått att underhålla denna grundläggande rättsliga infrastruktur. För att förbättra resultaten krävs en politisk vilja — och ett mod — att genomföra nödvändiga strukturreformer.

Förklaringsbördan i brottmål och dess förenlighet med oskyldighetspresumtionen

En rättsstat är omgärdad av ett flertal principer som slår vakt om den tilltalades rättigheter i straffprocessen. Av central betydelse är den s.k. oskyldighetspresumtionen i artikel 6 (2) i EKMR. Utgångspunkten är klar och innebär att den tilltalade inte har några skyldigheter i straffprocessen. Tvärtom har den tilltalade en rätt att vara fullständigt passiv. Mot denna bakgrund kan det anses anmärkningsvärt att HD i NJA 2013 s. 931 (”Resningsmålet”) uttalade att den tilltalade i vissa fall kan åläggas en förklaringsbörda och fällas till ansvar vid misslyckandet att uppfylla denna. Det finns alltså situationer där den tilltalade avkrävs en förklaring. I denna artikel diskuteras den omstridda förklaringsbördans innebörd och dess förenlighet med oskyldighetspresumtionen.

Att bedöma personer med kriminell belastning*

Tidigare kriminell belastning kan påverka domstolarnas bedömningar av en uppgiftslämnares trovärdighet och den tilltalades skuld samt den eventuella påföljdsbestämningen. I artikeln – som baseras på en genomgång av rättsfall och en enkätundersökning bland domare – utreder författarna i vilken mån tidigare kriminell belastning har betydelse vid prövningarna av trovärdighetsfrågan och skuldfrågan.

Vad får man tåla?

Till frågan om fri bevisprövning och bevisförbud

Pendeln svänger; den fria bevisprövningen som länge varit grundstenen i svensk bevisrätt är efter inflytande från främst europeisk rätt inte längre helt självklar. Det är en utveckling som varit på väg en tid. Man kan se flera exempel. Så finns det många jurister som upplever den s.k. överskottsinformationen som ett problem.

Tilltalads uppgift i visst fall

Ett hörande av tilltalad kan ge utrymme för att beakta vad denne uppgivit utom rätta. De uppgifter som vid huvudförhandlingen läses upp ur polisprotokollet blir då upptagna och ingår i det bevismaterial som domen grundas på. Inte sällan kan situationen vara den, att den tilltalade vid förhör under förundersökningen ”erkänner” den påstådda gärningen, t. ex. överlåtelse av 500 gram amfetamin, men förnekar den helt eller delvis vid huvudförhandlingen, exempelvis överlåtelse av amfetamin med endast en mindre mängd, säg 50 gram.