Tore Almén

Tore Almén var en av grundarna av Svensk Juristtidning. Han avled den 14 mars 1919. Till hundraårsminnet av hans död har SvJT publicerat texter med koppling till hans gärning.

Relativ reklamasjonsfrist på ulovfestet grunnlag ved forbrukerens misligholdskrav

Artikkelen tar opp spørsmålet om i hvilken utstrekning det kan oppstilles relative reklamasjonsfrister på ulovfestet området. Utgangspunktet er norsk rett, men det trekkes fortløpende linjer til svensk rett, der avgjørelsen i NJA 2018 s. 127 har bidratt med viktige avklaringer. Gjennomgangen viser at det i svensk kontraktslovgivning gjennomgående er en mer ensartet regulering av reklamasjonsspørsmålene enn i norsk rett. Denne forskjellen innebærer at man i svensk rett har et mer solid grunnlag for å etablere et ulovfestet prinsipp om reklamasjon enn i norsk rett. I norsk rett må man i større grad falle tilbake på ulovfestede prinsipper om passivitet.

SvJT 2019 s. 198
Av: HILDE HAUGE
Ladda ner PDF

Direkt och indirekt förlust — var står vi idag?

För ca 30 år sedan infördes nya köplagar i Finland, Norge och Sverige. En viktig nyhet var uppdelningen mellan direkta och indirekta skador/ förluster, dock med delvis skilda definitioner. Hur kom det sig att vi fick denna uppdelning? Är den ändamålsenlig? Har vi fått en rättspraxis som rätat ut frågetecknen? Har lösningen anammats i näringslivets standardavtal? Har uppdelningen fått någon efterföljd i lagstiftning i Sverige eller internationellt eller i de mest frekvent citerade internationella principerna?

SvJT 2019 s. 210
Av: JOHNNY HERRE
Ladda ner PDF

Avtalslagens fullmaktsteori — ett steg tillbaka från romersk rätt

I förarbetena till avtalslagen framhålls att huvudmannens bundenhet mot tredje man grundas på en förklaring från huvudmannen riktad direkt till tredje man, varigenom han påtar sig följderna av den rättshandling som fullmäktigen företar i hans namn. Den romerska rättens teori om att huvudmannens bundenhet grundas på dennes uppdrag till sysslomannen förkastas. Emellertid duger uppdraget i de flesta fall som förklaring till huvudmannens bundenhet, medan huvudmannens viljeförklaring riktad till tredje man behöver åberopas endast när fullmäktigen överskridit sitt uppdrag. Avtalslagen hade varit mer realistisk och pedagogisk om den hade formulerats med utgångspunkt i den romerska rätten, kompletterad med avtalslagens tillits- teori.

SvJT 2019 s. 225
Av: TORGNY HÅSTAD
Ladda ner PDF

Köplagens dispositiva karaktär

I 3 § köplagen fastslås lagens dispositiva karaktär. Förhållandet mellan detta stadgande och lagens övriga paragrafer ger dock upphov till ett otal frågor. Hur kan parterna avvika från lagen? Vad gäller om lagregler tas in i ett avtal? Har rätten att kräva fullgörelse som sanktion någon vettig funktion i svensk rätt? Hur går regler som befriar en part från fullgörelseansvar enligt avtalet ihop med att samma regler enligt 3 § får vika för just vad som "följer av avtalet"? Hur tolkas regler som dubblerar något av undantagen i 3 § eller supplerar dem med annorlunda utformade undantag?

SvJT 2019 s. 236
Av: BERT LEHRBERG
Ladda ner PDF

Købelovsudvikling — i dansk perspektiv

Den absolutte reklamationsfrist følges fra dens indførelse i begyndelsen af 1900-tallet. Efter de første ca. 70 års ro på området har reglen jævnligt givet anledning til kritik og ændringer, ikke mindst på forbrugerområdet, hvor de nordiske landes regler nu er temmelig forskelligartede. I lyset af den øvrige udvikling sættes der spørgsmålstegn ved, om der er tilstrækkelig grund til at opretholde en absolut reklamationsfrist i forbrugerkøb.

SvJT 2019 s. 255
Av: PETER MØGELVANG-HANSEN
Ladda ner PDF

Avtalsrätten och rättskällorna — med passivitet som illustration

Tore Almén var pappa till en kasuistisk avtalslag med viktiga förarbeten. Varken lagen eller förarbetena ger vägledning om vad som gäller utanför de speciellt reglerade frågorna. I denna artikel uppmärksammas rättskällor som kompletterar lag och förarbeten. Analysen sker med frågan om passivitet i avtalsrätten som illustration och tar fasta på vilka rättskällor HD hänvisar till. Prejudikat har blivit alltmer betydelsefulla som rättskälla. I artikeln uppmärksammas särskilt prejudikat sub silentio (dvs. domskäl utan hänvisningar till rättskällor), prejudikat med generella uttalanden och prejudikat med analogiska resonemang.1

SvJT 2019 s. 272
Av: CHRISTINA RAMBERG
Ladda ner PDF

Anpassning och tradition i de nordiska köplagarna — några reflektioner

De nordiska köplagarna har i betydande utsträckning anpassats till motsvarande lösningar i CISG men också till vissa särskilda nordiska behov som aktualiserades vid tillkomsten av lagarna. Samtidigt återfinns åtskilliga avlagringar från äldre traditioner i bland annat de tidigare skandinaviska köplagarna; traditioner som idag kanske inte till alla delar är helt övervägda, tidsenliga eller ändamålsenliga. Omvänt kan den fokus som sattes på anpassning till CISG också ha medfört att äldre traditioner inte avspeglas i de nordiska köplagarna trots att det kunde ha varit motiverat. Artikeln reflekterar kring komplikationer, osäkerhetsmoment och tolkningsfrågor som kan uppkomma i spänningen mellan anpassning och tradition.

SvJT 2019 s. 282
Av: BJÖRN SANDVIK
Ladda ner PDF

Tankar om hävningsreglerna i köplagen

En grundläggande princip inom avtalsrätten är att parterna ska fullgöra sina åtaganden. En parts vilja att fullgöra ett åtagande bygger dock i stor utsträckning på att den andra parten fullgör sitt åtagande. En viktig uppgift för kontraktsrätten är att reglera vad som gäller om vederlagsförutsättningar av detta slag brister, exempelvis om motparten är i dröjsmål med utförande av sin prestation eller om prestationen i fråga är felaktig. I denna artikel riktas uppmärksamheten på vilka möjligheter en part har att häva ett köpeavtal enligt köplagen (1990:931) om motparten inte fullgör sin prestation och om det finns ett behov av att precisera eller ändra reglerna i fråga. I analysen uppmärksammas både hävning på grund av säljarens avtalsbrott och hävning på grund av köparens avtalsbrott.

SvJT 2019 s. 295
Av: OLA SVENSSON
Ladda ner PDF

Gränser för ett direktkrav enligt kommissionslagen

En konsument som köper en vara av en näringsidkare kan få rätt att rikta anspråk på grund av fel i varan mot en annan näringsidkare än sin avtalspart (säljaren), om säljaren överlåter varan i eget namn men för sagda näringsidkarens räkning, det vill säga som kommissionär för denne. Vad det i sammanhanget har för betydelse om säljaren gör oberättigade utfästelser om varan eller på annat sätt överskrider sitt kommissionsuppdrag, är endast fragmentariskt reglerat. I det följande görs en djuplodande analys av denna problematik.

SvJT 2019 s. 312
Av: LAILA ZACKARIASSON
Ladda ner PDF